Quantcast
Channel: Flygvapenbloggen
Viewing all 289 articles
Browse latest View live

Lägesrapport – SAE ISAF UH-60

$
0
0

När detta skrivs har vi varit på plats på Camp Marmal i cirka fem veckor. Den första veckan efter ankomsten gick i huvudsak åt till att komma på plats i boendet och packa upp utrustningen som var skickad sedan tidigare och nu återfåtts här nere på plats. Även den personliga flygutrustningen har kompletterats och anpassats för den miljön som vi möts av här. På basen fanns det mesta vi behövde eftersom vi kunde ta över efter våra föregångare ”Silver Fox”, helikopter 10 förbandet, som varit här ett par år och genomfört Tactical Medevac.

Inflygning mot Camp Marmal. Norr om bergskedjan Hindu Kush är det riktigt platt.

Inflygning mot Camp Marmal. Norr om bergskedjan Hindu Kush är det riktigt platt.

Innan Silver Fox åkte hem bjöds vi på en flygning med HKP10 i området öster och norr om Camp Marmal och Mazar-e-Sharif. Detta för att vi skulle få en första upplevelse av de lokala förutsättningarna som luftrummet och de lokala flygtrafikreglerna. Det finns såklart olikheter mellan Malmen och Marmal. Allt från luftrumsklassen som är D här i stället för C som vi är vana vid hemifrån, till den tyskbrutna engelskan som de i huvudsak tyska flygledarna talar i en allt för dålig rysk flygplansradio. Trots detta har det gått ganska snabbt att komma in i matchen.

De första flygningarna vi gjorde var så kallade Local Area Orientations och en skjutning med våra kulsprutor. Det ger oss både ett kvitto på att vapnen fungerar och att man som skytt träffar det man siktar på.

Miljön bjuder på omväxling. Här är det öken.

Miljön bjuder på omväxling. Här är det öken.

Miljön är helt olik den vi är vana vid hemifrån Sverige. Det är ett landskap med olika områden av öken, höga berg och bebyggelse. Skogar och sjöar finns inte och de enda träd som finns växer inne på campen.

 

Innan start får besättningarna veta vad som hänt och var patienten ska hämtas. Detta sker kartan inne på vår Operations Cell.

Innan start får besättningarna veta vad som hänt och var patienten ska hämtas. Detta sker kartan inne på vår Operations Cell.

För att kunna ha hög beredskap krävs att allt är förberett och inövat. Vid ett larm vet alla exakt vad som ska göras, vem som gör vad och alla vet också  var utrustningen finns som ska medföras ut till helikoptrarna.

Besättningen består av fyra personer. Förutom piloterna en tekniker och en uppdragsspecialist. I en Medevachelikopter tillkommer läkare och sjuksköterska.

Besättningen består av fyra personer. Förutom piloterna en tekniker och en uppdragsspecialist. I en Medevachelikopter tillkommer läkare och sjuksköterska.

Detta har vi övat hemma i Sverige innan vi åkte ner och fortsatt att öva på plats för att trimma in de sista detaljerna. Det är många små saker som måste klicka för att tiden till start ska minskas så mycket som möjligt.

Om allt flyter på och inget ”strular” kommer vi väg på mycket kort tid, till och med kortare än kravet. Det ger en marginal som låter oss fixa eventuella komplikationer som kan och förmodligen kommer att inträffa och ändå klara en start inom beordrad maxtid.

Dustlandning

Dustlandning

De träningsflygningar vi regelbundet genomför flyger vi inom ett område som kallas Blue Box. Det är ett område runt Camp Marmal som är ansett som relativt säkert ur ett hotperspektiv. Vi ska inte glömma att Afghanistan inte är det säkraste stället att övningsflyga på. Men trots allt måste vi behärska den miljö som finns här och som vi kan bli tvungna att landa i för att undsätta någon som blivit skadad.

Dustlanding

Dustlanding

Miljön är det som påverkar flygningen mest. Det första vi fokuserat på är att landa i den stoftrika miljön som finns här. I den torra miljön uppstår ett damm som virvlar upp när nedsvepet från rotorn når marken vid landning. Fenomenet som kallas Dust Landings kan resultera i att man som pilot helt tappar referenserna (Brown Out) under en kort stund och måste förlita sig på den övriga besättningen. Kommunikationen mellan piloterna och kabinpersonalen som dirigerar helikoptern är mycket viktig och utan de duktiga uppdragsspecialister och färdmekaniker vi har i kabinen skulle många landningar helt enkelt inte vara möjliga. Vi har sedan tidigare en vana att landa i uppvirvlande snö och även om det påminner om snölandningar så är det inte riktigt samma sak. Vi har med stöd av våra Amerikanska kollegor hemma på Malmen och på Fort Irving i Kalifornien utvecklat en teknik som är säker och som vi övar på och befäster här ute i Blue Box.

Bild 5 Dustlanding

Bild 6 Dustlanding

Mörker är en annan miljöpåverkan som vi måste behärska. Vi har sedan ett par veckor haft beredskap under dagens ljusa timmar. Om ett par veckor övergår vi till att hålla samma beredskap under hela dygnet. För att vi ska vara trygga i mörkret måste vi även fortsätta öva med NVG, Night Vision Goggles .

Det är nästa del i vårt paket av träningflygningar som vi nu har påbörjat. Det finns frågetecken som skall rätas ut. Till exempel hur mycket ljus som reflekteras från marken i ökenterrängen och hur mycket dust vi kan landa i med våra NVG.  Denna fråga och många andra ska vi ta reda på svaret till under kommande veckor så att vi med flygsäkerhet kan säga till Chefen för RC North i Afghanistan att ICEPAC står i Medevacberedskap dygnet runt.

 

FOA/Flygstyrkan

SAE ISAF UH-60


På defensiven

$
0
0

Detta inlägg är skrivet av en stridspilot under övningen Frisian Flag. Bakgrund och scenariot till övningen finns här

Inför onsdagen hade vi fått underrättelser om att Azhir fört fram attackflyg för att inom kort anfalla den internationella koalitionens huvudbas i Leeuwarden. Samtidigt hade aziriska spaningsförband upptäckts långt in i Vulgaria och även i närheten av Leeuwarden. Högre chef valde inför onsdagen att kraftsamla förbanden på Leeuwarden till försvar av basen och de viktiga knutpunkter som krävs för fortsatt styrketillförsel till Vulgarias försvar.

Förmiddagen spenderades därför för min flygstyrka med att planera för eftermiddagens uppdrag i jaktförsvarsrollen där en belgisk pilot hade fått uppdraget att vara mission commander. Underrättelseuppgifterna tydde på att ett stort fientligt anfall var att vänta någon gång mellan två och tre på eftermiddagen. I anfallet väntades upp till 60 flygplan delta med attackflyg eskorterat av jaktflyg och störflygplan. Situationen förvärrades ytterligare av att Azhir nu fört fram mer kvalificerade resurser till stridsområdet inklusive aktiva radarjaktrobotar, vilket gör att man är mer jämbördig med koalitionens resurser.

Stridsplanen som lades upp delade ansvarsområdet i fyra delar där belgarna och tyskarna inledningsvis skulle ansvara för det framskjutna luftförsvaret med var sin grupp F-16 respektive Eurofighter väster respektive öster. Franska och polska flygplan skulle utgöra ”målvakter” nära våra skyddsobjekt. Vi svenskar skulle stå i beredskap på marken för att kunna förstärka alternativt avlösa belgarna, medan holländare skulle avlösa enheterna i östra delen.

Efter samlad ordergivning med hela företaget genomförde jag egen ordergivning för min grupp avseende hur vi skulle uppträda stridstekniskt, vilka åtgärder vi skulle vidta vid radiostörning och hur vi skulle hantera olika omfall. Med oss i gruppen hade vi även en instruktör från gripenomskolningen på F 7 i syfte att han från baksits skulle kunna ta med sig hem erfarenheter från övningen.

Efter ordergivning och en parallell snabblunch bytte vi om till flygutrustningen och hämtade ut vårt ”mission material” i form av dokument för uppdraget och datastavar från vårt mission support element.

Redan under uppstarten ser jag via datalänken (Länk 16) och hör på stridsledningsfrekvensen hur fienden påbörjat sitt anfall och ur belgarna engagerar tätformationen. Vi taxar ut med tre flygplan tio minuter innan vår beredskap börjar. Fyran i gruppen fick en felindikation under uppstarten och får ansluta några minuter senare. Från fem minuter i halv tre håller vi beredskapsgraden ”högsta motor” i anslutning till startbanan. Bredvid mig står två franska Mirage 2000C i samma läge och lite längre bort sex F-16. På länkskärmen ser jag att striden pågår för fullt ute över Nordsjön, men att vi verkar ha god framgång trots all radiostörning.

Tre minuter över halv tre hör jag den belgiske mission commandern ropa ”Norman 25, Bow 33 – Jameson!”. Belgarna börjar få ont om robotar och vill ha förstärkning. Jag kvitterar ”Bow 33, Norman 25 – copy Jameson” och begär omedelbart starttillstånd från tornet. Sekunderna senare dundrar jag nerför startbanan och i luften kan jag i backspegeln se övriga i gruppen följa mig för att strax därefter synas på datalänken.


Precis när vi når fram till vårt ansvarsområde för att avlösa belgarna kommer fiendens nästa anfallsvåg och vi lyckas med en snabb målfördelning trots att talradion till stor del är utstörd och utsatt för falsksignalering. Att vi kan nyttja samma lägesbild som våra allierade genom Länk 16 är en framgångsfaktor. Jag och grupptrean avlossar våra första robotar mot fienden i västra delen, innan vi måste göra undanmanöver för fiendens robotar, medan belgarna tar sig an två fiender i östra delen med sina sista robotar. Jag har tur och min robot träffar, medan treans robot döms bort. Övningsledningen har nu ökat svårighetsgraden för oss på blå sida och 30 % av våra robotar döms bort, även om det skjutits inom rätt parametrar. Det ställer högre krav på vårt uppträdande och ökar realismen. Två och fyra följer sedan upp mot våra kvarvarande mål. Det blir därefter dags att skydda belgarnas urdragning. En fiende har slunkit igenom och jagar nu efter belgarna som är på väg hemåt. Jag lyckas genskjuta från sidan och rensa belgarnas rygg.

Nu lugnar det ner sig en liten stund även om radiostörningen är kvar. På länken ser jag att kollegorna i det östra ansvarsområdet är hårdare tillbakatryckta än vad vi är. Efter en stund kommer nästa anfallsvåg som vi också har att hantera. Vi lyckas skjuta ner huvuddelen av dessa och övriga drar sig tillbaka. Då vi inte fått tillgång till lufttankning under uppdraget har jag tvingats välja bort en jaktrobot till förmån för en fälltank och vi är nu kritiskt låga på vapen. Jag beordrar fram den nya franska roten som utgör målvakter och som fortfarande har alla vapen kvar att ta vår plats istället så kan vi utgöra den sista linjen. Några minuter senare visar det sig att fienden helt dragit sig ur och övningen avbryts. Vi flyger hem och landar genomblöta av svett och fulla av intryck. Har vi alla klarat oss eller kommer det visa sig på avgenomgången att fienden skjutit ner någon av oss?

På avgenomgången är air boss (uppdragets övningsledare) hård, men rättvis, i sin kritik. Fienden har inte kunnat påverka något av våra skyddsobjekt. Vår sida har skjutit ner 39 fiender mot tre egna förluster. Det som känts som kaos i huvudet under passet syns klart och tydligt på lägesbilden när uppdraget spelas upp inför alla deltagare på avgenomgången. Jag konstaterar att vi har gjort mycket bra ifrån oss trots att vi haft ont om vapen och trots radiostörningen. Det sistnämnda har vi god erfarenhet från i närtid under flygvapenövningen. Det förstnämnda kan vi tyvärr inte rå på utan får försöka kompensera med stridsteknik. Nu återstår att samla ihop dagens erfarenheter för svensk del och omsätta så många som möjligt till lärdomar inför morgondagen. Vi må ha stoppat fiendens anfall mot oss idag, men nu talar underrättelserna om att omlokalisering av vapen med kemiska stridsmedel är på gång.

TYSKA DCRC- FRISIAN FLAG 2013

För mig är det andra gången jag deltar i denna övning och jag kan återigen konstatera att den ger ett svårslaget övningsutbyte och lärdomar från andra nationer som är ovärderliga. Att andra nationer uttrycker samma sak lär betyda att även vi lyckas bidra till utvecklingen.

Norman 25

Evaluering av Gripen inför AXALP

$
0
0

Förra veckan flög piloter från Saab och TUJAS (inlånad av Saab) ner varsin 39 C till Emmen Airbase i Schweiz för att evaluera Gripens automatkanon (akan) i alpmiljö.

Gripen anländer till Emmen Airbase i Schweiz. (Foto: Peter Liander, Saab)

Gripen anländer till Emmen Airbase i Schweiz.
(Foto: Peter Liander, Saab)

Årets upplaga av ”Axalp” kommer att gå av stapeln 9-10 oktober, och Sverige avser deltaga tillsammans med Schweiz flygvapen. Just den här veckans aktiviteter genomfördes av SAAB som operatör och var beställd av Armasuisse (schweizisk motsvarighet till FMV).

Totalt genomfördes fem flygpass, varav två så kallade ”hot runs”, med skarpskjutning akan mot målen vid skjutfältet som ligger lite utanför den lilla byn Axalp, bokstavligt mitt bland bergen. Miljön är en utmaning i sig och är den huvudsakliga anledningen till att dessa tester måste genomföras före ett eventuellt publikt deltagande i höst.

Saab:s chefsprovflygare, Richard Ljungberg tillsammans med Armasuisse’ chefsprovflygare Beni Berset är piloterna som genomfört evalueringen av programvaran respektive evaluerat flygplanet för skjutning i den bergiga miljön och skjutfältet Axalp. De båda provflygarna var mycket nöjda med veckan, inte minst med flygplanets ”uppträdande”, vilket förstås bådar gott inför höstens aktiviteter.

Saab:s chefsprovflygare, Richard Ljungberg och armasuisse Chefsprovflygare, Beni Berset, förbereder ett flygpass mot skjutmålet Axalp. (Foto: Peter Liander, Saab)

Saab:s chefsprovflygare, Richard Ljungberg och armasuisse Chefsprovflygare, Beni Berset, förbereder ett flygpass mot skjutmålet Axalp.
(Foto: Peter Liander, Saab)

Nedan länk till Schweiziska försvarsdepartementets (VBS) hemsida och video från skjutprov:

http://www.vbs.admin.ch/internet/vbs/de/home/themen/defence/tte/foto/axalpschiessen.html

 

Övlt Klas Pettersson/ Försvarsattachè, Schweiz

CJSE 13 -Flygstridskrafterna leds från Uppsala

$
0
0
CJSE-13 Uppsala

Besök i ACC special staff i Uppsala

Mellan den 16 till den 26 april pågår övningen Combined Joint Staff Exercise (CJSE).
Likt förra året genomförs övningen på tre platser, Enköping, Karlskrona och Uppsala.
Totalt deltar cirka 1 400 personer i övningen.

I Uppsala finns den delen av den multinationella staben som leder flygstridskrafterna genom Air Component Command (ACC) och Combined Air Operations Center (CAOC).

Flygtaktisk chef under övningen är generalmajor Micael Bydén. Under CJSE 13 stöds han av sin finske kollega, överste Petri Tolla som är ställföreträdande flygtaktisk chef.

Briefing i ACC A1.

Briefing i ACC A1.

Det är drygt 210 personer i huvudsak från Sverige, Finland, Norge, Schweiz, Österrike, USA och de Baltiska länderna som vistas inom Uppsala garnison under övningen.

Övningen bygger på en datorstödd simulering av händelser som tränar deltagarna i hur de ska agera i ett skarpt läge med en NATO-ledd krisoperation under FN-mandat.

Luftstridsskolan upprättar och bemannar ett så kallat Site Exercise Centre (SEC). Cirka 45 medarbetare från flera organisationsenheter inklusive frivillig personal ingår i supportteamet och har lagt ner ett omfattande arbete för att övningsdeltagarna skall mötas av bästa möjliga förutsättningar.

Utländskt chefsbesök
Under lördagen besökte cheferna för den finska och den baltiska försvarshögskolan Uppsala.

Chefen för flygtaktisk stab, överste Anders Persson, chefen för den finska försvarshögskolan, flottiljamiral Taipalus, chefen för den baltiska försvarshögskolan, generalmajor Vaiksnoras och flygtaktisk chef, generalmajor Micael Bydén

Chefen för flygtaktisk stab, överste Anders Persson, chefen för den finska försvarshögskolan, flottiljamiral Taipalus, chefen för den baltiska försvarshögskolan, generalmajor Vaiksnoras och flygtaktisk chef, generalmajor Micael Bydén

Generalmajor Vaiksnoras från Finland och flottiljamiral Taipalus från Litauen fick möjlighet att träffa övningsdeltagarna inklusive sina studenter från respektive hemländer.

-  Övningen går bra och jag är särskilt nöjd med den multinationella dimensionen. Studenterna presterar bra och är redan väl integrerade i stabsprocessen, sade Micael Bydén under sin briefing för de utländska gästerna.

Flygstridskrafterna i övningen har som huvuduppgift att upprätthålla en -no flight zone i det fiktiva konfliktområdet. Övningen fortsätter under kommande vecka fram till fredagen den 26 april.

 

HKP 16-förbandet genomför skarpt MEDEVAC-uppdrag i Afghanistan

$
0
0

blogg första forward MEDEVAC bild 2.jpg

SAE ISAF UH-60 har nyligen genomfört sitt första forward MEDEVAC uppdrag i Afghanistan. Det rörde sig om soldater som skadats i en alvarlig trafikolycka under tiden de svenska sjukvårdshelikoptrarna stod i beredskap

Larmet om MEDEVAC skickades till SAE OPS (operations) i form av en ”nine-liner”, ett fastställt rapportformat som beskriver alla fakta som finns kring den förestående transporten. Här framgår typ av skada, plats för landning, kontaktuppgifter till markförbandet mm.

Ansvarig planeringsofficer i OPS:et uppdaterar, tillsammans med underrättelsebefäl och meteorolog, uppdragschefen om de senaste förändringarna avseende hotbild, väderläge och egen verksamhet. Aktuella frekvenser, kryptonycklar mm kontrolleras ytterligare en gång. Läkaren förbereder det medicinska teamet (läkare och sjuksköterska) genom att läsa in sig på informationen om patienternas tillstånd och typ av skador. Därefter åker uppdragschefen och läkaren ut till de nu uppstartade helikoptrarna.

Under tiden påbörjas uppstarten av två stycken HKP 16 som, tillsammans med en reservhelikopter, står klara på MEDEVAC-plattan i anslutning till startbanan. De inövade checklistorna rullas igenom, uppdragsspecialisterna förbereder helikoptrarnas kulsprutor och kontrollerar annan uppdragsutrusning en sista gång.

MEDEVAC helikoptrar har förtur och kan lyfta direkt, varje sekund är dyrbar. Inom 15minuter från det att larmet gick är helikoptrarna i luften och på väg och inom ”the golden hour”, den första kritiska timmen, är patienterna omhändertagna och på sjukhuset i Marmal.

Jag kan som förbandschef konstatera att våra förberedelser, både hemma i Sverige och här på plats i Afghanistan, har lett fram till en insatsberedd helikopterenhet som nu levererar forward MEDEVAC på plats i Afghanistan. Vi har nu även visat att vårt koncept fungerar i verkligheten. All personal på förbandet gör ett utomordentligt bra jobb. Vi fortsätter nu, under pågående beredskap, att vidmakthålla våra färdigheter samt att utveckla vår förmåga ytterligare.

Lars Eklind
Chef SAE ISAF UH-60

Dags att kavla upp ärmarna

$
0
0

Vilken roll har en Mission Commander? Läs pilotens egna berättelse.

Under övningen Frisian Flag 13 (FF 13) har Sverige blivit tilldelade fyra stycken så kallade ”Mission Commander slotar”. Då detta är något vi inte övar allt för ofta under vår dagliga verksamhet på hemmaförband innebär det värdefulla möjligheter för divisionens tre ordinarie samt en blivande Mission Commander (MC) att utvecklas i just den rollen. Dags att kavla upp ärmarna och spotta i nävarna med andra ord.

SVENSK MISSION COMMANDER- FRISIAN FLAG 2013

MC är oftast kopplat till stora förband, så kallade COMAO (Combined Air Operations) alt LFE (Large Force Employment), något som inte riktigt passar in i försvaret av Sverige. Det är något som ger en värdefull erfarenhet i hur planering och samordning går till, vad andra länder, flygplan och vapen kan och inte kan, samt vad som krävs och förväntas av respektive förband.

Under FF 13 ingår mellan 24-30 flygplan på blå sida och lägg därtill mellan 10-18 flygplan på röd sida så har vi ganska många flygplan som skall samordnas i ett relativt litet område, även om holländarna hävdar att det är ett stort och bra luftrum. :-)

SVENSK MISSION COMMANDER- FRISIAN FLAG 2013

Samordningen mellan blå och röd sida sker genom en utsedd Airboss, en för dagen inte flygande holländare. Airboss har även till uppgift att syna MC plan och flygsäkerhet, svara på ”frågor till högre stab” samt komma med diverse inlägg för uppdraget.

ATO (Air Tasking Order), dvs det dokument som styr vad respektive förband har för uppgift i stort, släpps cirka klockan 0700z dagen innan uppdraget skall genomföras, vilket innebär att MC kan börja göra en grov taktisk plan och se till att flygsäkerheten upprätthålls genom att fördela höjder och eventuellt geografiska områden mellan ingående förband.

Även om MC har viss tid till förberedelser är själva planeringscykeln relativt kort för ett så stort uppdrag, totalt ca 3,5-4 timmar och omfattar cirka 15-20 personer. Förutom piloter finns där representanter från ATC (Air Traffic Control), väder, flygstridsledare, underrättelsestöd av MSE (Mission Support Element) samt planeringsstöd för att hantera FalconView (ett databaserat planeringsverktyg Nato använder).

SVENSK MISSION COMMANDER- FRISIAN FLAG 2013

Med hänsyn till den kort planeringstiden sker ett antal mindre ”Coordination Meet” (samordningsmöten) för att se till att arbetet flyter på som det ska och inget missas.

Känslan inför ett ”MC-pass” är oftast lite spänd förväntan med inslag av lätt nervositet. Syftet med en MC är trots allt att leda uppdragsplaneringen, att tillsammans med övriga förbandschefer fokusera på taktik och framför allt flygsäkerhet.

Till sin hjälp utser MC en OCA/DCA Commander, beroende på uppdraget typ, en holding- och routemaster som skall hjälpa till, avlasta och stötta MC under planeringen. I initialskedet försöker man ”stöka av” deconfliction, dvs separationen mellan flygplan, för att sedan fokusera mer på taktiken.

SVENSK MISSION COMMANDER- FRISIAN FLAG 2013

Lyckas man som MC delegera uppgifter och få nyckelspelarna att prata med varandra har man en ganska lugn tillvaro och kan fokusera på att syna planen och deconfliction istället för att brottas med småfrågor om var ex CAP-punkterna (Combat Air Patrol) skall vara, om de kan flyttas 10Nm etc etc.

Ofta finns det många förslag under planeringsfasen, både bra och dåliga, på hur den tänkta taktiken kan förbättras/förändras, vissa utan en tanke på hur den lilla förändringen påverkar resten av upplägget eller flygsäkerheten. I början kan dessa förslag tas i beaktande då det inte nödvändigtvis är så att den grova första planen är perfekt, men i slutskedet av planeringen stör det ofta mer än det hjälper.

Då alla som skall flyga uppdraget inte deltar under planeringsfasen hålls en obligatorisk massbrief för all flygande personal samt flygstridsledare cirka 45min till 1timme efter avslutad planering, där uppdraget gås igenom i detalj. Naturligtvis skall detta genomföras med PowerPoint vilket är en rejäl tidstjuv i förberedelserna.

Känslan att stå längst fram på en massbrief och presentera resultatet av all planering är ganska speciell. Första gångerna jag själv var MC var det nästan en skräckblandad förtjusning att stå och prata inför så många kompetenta personer som kan syna allt som briefas.

SVENSK MISSION COMMANDER- FRISIAN FLAG 2013

Under själva genomförandet behöver oftast inte MC vara aktiv, man kollar av att alla är närvarande, vädret tillräckligt bra för genomförande, tar beslut om eventuell ”Rolex” (flytta fram alla planerade tider) samt eventuell frekvensbyten på grund av till exempel radiostörning.

Uppdraget är väl planerat och nästan självgående…

Här kan man istället fokusera på sin egen grupps/rotes genomförande.

Efter avslutat pass genomförs en obligatorisk debriefing där en uppspelning av flygplanens GPS-filer visar hur man flugit. Piloterna själva ropar ”Stop” när de har speciella händelser att rapportera, exempelvis simulerade robotskott mot fienden, bombfällningar eller andra händelser man kan dra lärdomar av. Cirka 1,5 timme och förhoppningsvis några värdefulla lärdomar senare kan man andas ut, ta en kopp kaffe för att 30-45 minuter senare påbörja en ny planering, denna gång som ex ”släng-4” i en grupplanering. Det är en ganska varierande tillvaro får man lov att säga…

Allt går sällan helt smärtfritt, men feedback och eftersnack visar på att vi klarar oss bra under sådana här förhållanden.

Misson Commander ur 212 Sqn

Mission Support Element (MSE) på Frisian Flag 2013

$
0
0

Det krävs många olika typer av enheter för att en stridsflygdivision ska kunna verka, exempelvis flygunderhållskompanier och stridsledning. En av de mindre kända enheterna är MSE, som organisatoriskt tillhör divisionerna. Här nere i Nederländerna på Frisian Flag är det alltså 212:e stridsflygdivisionens MSE som är på plats. Vår främsta uppgift är bidra med kompetens inom olika områden för att på så sätt se till att förbandet löser given uppgift på bästa sätt. Exempel på personalkategorier som ingår i ett MSE är telekrigsbefäl, planeringsbefäl, bildtolkar och underrättelsebefäl.

Precis som för många andra förband är det väldigt nyttigt att delta i en multinationell övning utomlands, framför allt för att mycket skiljer sig från verksamheten i Sverige. Hemma på F 21 återfinns vi i samma hangarer som övriga divisionen samt FU-kompanierna. Vill man däremot få tag på oss här på basen i Leeuwarden får man gå till någon av våra containrar bredvid Airside och knacka på. Den absoluta majoriteten av tiden spenderas framför våra datorer inne i containrarna. En stor del av materielen på ett MSE består av olika typer av datorer och datasystem. Systemen är ofta komplexa samtidigt som de är speciellt designade för vår uppgift (varför varje MSE har en IT-tekniker). Precis som all elektronisk utrustning strålar våra system och eftersom en del av dem innehåller skyddsvärd information är våra containrar RÖS-skyddade (RÖS = Röjande Signaler).

Våra system används bland annat för att planera och utvärdera flyguppdrag, något vi gör tillsammans med divisionens flygförare. Ett flertal flyguppdrag under övningen har svenska flygförare som Mission Commander (vilket flitiga läsare av bloggen redan vet), detta innebär en större belastning än annars, även för MSE. Planeringsbefälen måste förutom att förse de egna piloterna med underlag inför flygningen även se till att alla övriga nationer har information om hur luftrummet ser ut, och underrättelsefunktionen måste se till att sprida den kunskap vi har om fienden. Andra uppgifter som behöver lösas är att framställa utvärderingsunderlag från redan flugna pass samt att genomföra vapenplanering, vilket enkelt uttryckt innebär att analysera givna målpunkter på marken och bestämma parametrar såsom anfallsvinkel och fördröjning av explosionen. Allt för att få önskad verkan i målet.

Jämfört med de flesta andra förbandstyper är MSE väldigt nytt, och därför inte helt uppbyggt på alla divisioner. Det intressanta med jobbet är därför att man får vara med och påverka förbandets framtida arbetssätt och funktioner. Så förutom att lösa sina ”vanliga” arbetsuppgifter så finns även viss möjlighet att styra hur man själv ska jobba. Här är internationella övningar ett viktigt instrument för att se om nya arbetsrutiner fungerar, undersöka om utbildningen av egen personal är tillräcklig och kanske framför allt för att bygga erfarenhet inom förbandet.

Vid ett MSE har man sällan ”lagom” med arbetsuppgifter, antingen är det väldigt lugnt, eller väldigt bråttom. Allt som oftast det senare …

/212:e MSE

212:e stridsflygdivisionen på Flag-övning

$
0
0

Verksamheten på en stridsflygdivision är alltid spännande och krävande. För fem veckor sedan deltog 212:e stridsflygdivisionen i övningen TTP tillsammans med övriga svenska stridsflygdivisioner och gästande förband från Finland och Norge. TTP övergick till Flygvapenövning 13 där svenska flygvapnet övade nationellt försvar tillsammans med basbataljoner och strilbataljonen under ledning från FTS. Inför övningen Frisian Flag i Nederländerna förberedde vi oss en vecka innan vi styrde kosan söderut mot Leeuwarden.

Verksamheten de sista sex veckorna har varit väldigt växlande med stor spännvidd på genomförd verksamhet. Även om det finns stora skillnader mellan uppgiften nationellt försvar och internationella insatser är det i grunden samma krav som ställs på stridsflygdivisionen. För att klara dessa krav måste man vara ett sammansvetsat och samspelt lag bestående av MSE, piloter och delar av basbataljonen, först då får man full effekt av vad en stridsflygdivision kan leverera. Frisian Flag är en utmärkt övning för att utveckla detta lag.

För divisionens räkning ger övningen möjlighet att pröva det vi ska kunna, lära upp yngre kollegor och de som tagit ett steg upp i nya roller samt utveckla förmågan i nya delsystem såsom L-16 (data-länk), Have-Quick (störfast radio) och IFF (identifieringssystem). Vi har också övat förmågan till Dynamic Targeting under övningen, denna förmåga var efterfrågad under insatsen över Libyen och vi har fortfarande saker att lära vad gäller denna uppdragstyp.

De stridsflygsystem som finns representerade under övningen är, förutom JAS 39, F-16, Eurofighter och Mirage. Utöver dessa ingår flera typer av lufttankningsflygplan, AWACS, transportflygplan, störflygplan, UAV, LV-förband, stridsledningsförband samt specialförband i övningen. Detta ger mycket bra möjligheter att skapa såväl komplexa som realistiska övningsförutsättningar för alla deltagare.

Övningen håller högt tempo. Efter en inledning med lite mindre komplexa luftförsvarsscenarier stegrades svårighetsgraden för att redan dag 3 övergå till mer komplexa offensiva uppdrag med målsättning att slå ut markmål med kvalificerat motstånd från såväl luften som marken med förmåga att störa både radio, radar och GPS. Allt detta skedde i samverkan med lufttankningsflygplan, AWACS och specialförband på marken.

Detta är första gången vi har haft möjlighet att samverka över L-16 med andra Nato-länder under övning. Systemet har fungerat mycket bra och det ger såväl säkrare som effektivare samarbete med andra nationer.

Divisionen är uppdelat i två skift där man flyger antingen förmiddag eller eftermiddag. Vi arbetar 12 timmar varje dag, fem timmar går åt för planering och briefingar, två timmar till flygning samt två timmar till debriefing, resterande tid används till egna förberedelser, få i sig mat, och övriga sysslor som måste göras i kontingenten. Vi flyger med sex flygplan varje pass vilket gör att alla på divisionen har att göra varje dag. Trots det pressade schemat finns det bra möjligheter att lära känna deltagare från andra nationer och utbyta erfarenheter.

Förutom stommen från 212.stridsflygdivison har vi tagit in deltagare från F 7, F 17, TU, TKSE och 211.divisionen. Det är slående hur enkelt och väl fungerande vårt samarbete fungerar trots att vi kommer från olika förband.

Vi är nu inne i slutfasen av övningen och vi har lyckats helt enligt våra förväntningar. Övningsupplägget har varit mycket bra, vi har skött oss såväl taktiskt som flygsäkerhetsmässigt och vi har fått många bra erfarenheter att ta med oss hem. Jag som krigsförbandschef är mycket nöjd med Frisian Flag och kan rekommendera fortsatt deltagande i framtiden.

Carl-Fredrik Edström Chef 212:e stridsflygdivisionen


”Out of office……”

$
0
0

Chefen för Högkvarterets Flygvapenavdelning produktionsleder de fem flygvapenförbanden och är verksamhetsledare för den militära luftfarten. I avdelningens arbetsordning framgår bl.a. följande:

”Förbandsbesök genomförs regelbundet och personalen bedriver flygtjänst, striltjänst samt teknisk tjänst för att vidmakthålla och utveckla förmåga inom eget kompetensområde samt skapa förutsättningar för god kontakt med förband.”

Som ett led i att upprätthålla ”god kontakt med förband” genomförde delar av avdelningen under veckan besök på Leeuwardens flygbas i Nederländerna, där 212 stridsflygdivisionen och delar av 2:a basbataljonen deltagit i övningen Frisian Flag.

Ett sådant här besök har många syften. Dels vill vi uppfylla vad som framgår av vår arbetsordning – ”god kontakt med förband” – och det i den miljö där de verkar. Dels vill vi på plats och ställe se resultatet av de dialoger och avvägningar som gjorts i syfte att få bekräftat att vi nyttjar våra resurser på bästa sätt till gagn för utveckling och uppbyggnad av flygvapnets insatsorganisation.

Våra intryck efter besöket är att samarbetet med det Nederländska flygvapnet, och övriga nationer i övning Frisian Flag, fungerat utmärkt. Övning Frisian Flag ger övade flygförband mycket gott utbyte i komplexa luftstridsscenarier och bra möjligheter sitt fortsatt fördjupat samarbete med övriga europeiska flygvapen. Företrädare för övningsledningen gav uttryck för sin uppskattning för det svenska flygvapnets professionella och kompetenta bidrag till övningen. Därutöver har delar av 2:a basbataljonen fått övningsutbyte i logistik- och transportplanering.

((Bild kommer snart …när jag blir överens med tekniken…))

Fr.v: Fredrik Holmbom (kontingentschef), Pär-Olov Carlsson (central teknisk chef),
Fredrik Bergman (C F21), Ola Höglund (central flygchef), Marcus Björkgren (Stf C PROD FLYG)

Avslutningsvis skall framhållas vår uppskattning och stora tack till F21 och kontingentschefen Fredrik Holmbom för gott värdskap samt stöd under besöket.

// Marcus Björkgren, Stf C PROD FLYG

Ett veckoperspektiv

$
0
0

Det händer mycket just nu. Den senaste veckan har Flygvapnets verksamhet fått mer uppmärksamhet än normalt. Det gäller inte minst rapporteringen kring vår incidentberedskap föranledd av den flygning som genomfördes av de ryska flygstridskrafterna tidigt på Långfredagens morgon. Det är dock fler aktiviteter som gjort oss synliga och jag tänkte kommentera några innan denna lite speciella vecka övergår i en ny.

Combined Joint Staff Exercise 2013 (CJSE 2013).

Jag har haft förmånen att gå i befattning som COM JFACC (Commander Joint Forces Air Component Command) under övningen. För andra året i rad grupperade vi på Ärna flygbas i Uppsala. Jämfört med förra året har stödet från LSS varit lika helgjutet. Ur ett övningsperspektiv kan jag konstatera att vi kom igång snabbare i år relativt i fjol. Det skapades snabbt en mycket god stämning vilken följde oss genom hela övningen. Jag tror att det var flera inverkande faktorer som skapade detta. Det är inte minst erfarenhetsöverföringen och att det finns flera i övningsledningen som varit med några år vilket skapar nödvändig kontinuitet.

Det är alltid lika givande och trevligt att arbeta i multinationella miljöer. I år hade jag stort stöd av en ställföreträdande chef från det finska flygvapnet, överste Petri Tolla. I staben hade vi representanter, utöver Sverige och Finland, från Norge, Estland, Lettland, Litauen, Schweiz, Österrike och USA. Jag ser redan fram emot nästa års övning som då genomförs i skepnad av VIKING 14.

fv_nytt_3_78_forsatt_lag

Incidentberedskap

Det har förstås inte undgått någon som läser denna blogg att de ryska flygstridskrafterna genomförde en flygning den 29 mars där det strategiska bombflygplanet TU-22 ingick. Inledningsvis handlade rapporteringen om den specifika händelsen, men ganska raskt kom debatten att handla om vår incidentberedskap. Man kan, får och skall ha synpunkter såväl på händelsen som på vår verksamhet. Det visar på engagemang, inte bara från media och våra folkvalda utan också från svenska folket. Det är viktigt anser jag. En sak som jag tar med mig från denna händelse är allmänhetens uttryck. Det vittnar om tydliga uppfattningar och förväntningar på vad det är Flygvapnet är till för och vad vi klarar av.

Det är uppenbart att vi har mer att göra då det handlar om att kommunicera det vi gör. Det handlar också om att på ett bättre sätt beskriva det som händer omkring oss. Utan att gå in i detalj på hur vi borde göra kan jag konstatera att vi ”var bättre förr” då det kommer till information och kommunikation. Jag vill ge ett exempel: i en artikel hämtad ur FV Nytt från 1978, ”FV i incidentberedskapen”, kan man bland annat ta del av vilka system vi själva förfogar över samt vilka flygplan och fartyg som vi mötte över Östersjön. Artikeln består av tolv sidor med initierad information som på ett öppet och tydligt sätt berättar om vad vi gjorde och vad som hände. Läs den gärna:

(http://www.aef.se/Flygvapnet/PDF-dokument/FVN_1978_1_Incidentberedskap.pdf)

Vi är medvetna om detta och i höstas gjorde vi ett första nedslag vid en pressträff. Där berättade vi om incidentberedskapen och visade bilder på aktuella utländska flygplan. Vi kommer att utveckla denna rapportering i syfte att försöka möta det informationsbehov och intresse som omfattar denna verksamhet.

Kopplat till ovanstående, riktas nu frågor kring försvarssekretess och huruvida information som omfattas av den kan ha lämnats ut till allmänheten. För mig är det viktigt att klara ut att det är stor skillnad mellan meddelande-/yttrandefrihet respektive att lämna ut information som omfattas av försvarssekretess. I den frågan utgår jag ifrån att alla förstår, respekterar och följer detta. För mig finns i detta fall ingen koppling till att begränsa öppenhet och transparens, tvärtom. Alla vi som dagligdags tar del av sekretessbelagd information måste vara medvetna och noggranna i hur vi hanterar informationen.

Avslutningsvis, på detta ämne, så har jag vid flera tillfällen under den gångna veckan lyssnat på radio, sett på TV inslag och läst artiklar där tydliga och starka uttryck för FM oförmåga förts fram. Det blir generella kommentarer som ger bilden av att vi inte har någon som helst militär förmåga.

Min bestämda uppfattning är att detta inte stämmer. Ur mitt perspektiv har det flygvapen jag representerar aldrig varit bättre. Vi är generellt sett bättre utbildade, vi är mer erfarna och vi klarar av mer komplexa och svåra uppgifter än tidigare. Vi levererar effekt i Afghanistan med våra helikoptrar och med våra transportflygplan och med helikopter utanför Afrikas Horn. Vi genomförde Operation Unified Protector 2011 med våra stridsflygplan och i början av året deltog vi i övningen Red Flag. Vi har flygstridsledare och luftbevakare inom ramen för det danska stridsledningsförbandet i Afghanistan. Jag skulle kunna fortsätta.

Dessa uppgifter och flera klarar vi av tack vare medvetna val och beslut som inneburit ett, mer eller mindre, totalt fokus på att bli interoperabla, att bli en relevant internationell partner. Det har vi lyckats med. Undantaget till det internationella fokus har för Flygvapnet varit incidentberedskapen. Den har vi upprätthållit på det sätt och till den nivå som FM valt och varierat över tiden.

FV historia

Idag publicerades en artikel i Expressen som till del beskriver vår historia. I artikeln refereras till en utredning kring de olyckor med dödlig utgång som drabbat Flygvapnet under Kalla Kriget. Jag välkomnar denna utredning. Det finns ingenting hemligt kring detta. Utfallet av olyckor och dödsfall under denna period är beklaglig. Man måste dock komma ihåg och förstå vilka förutsättningar som rådde då. Den resa som vi gjort fram till det Flygvapen vi har idag är minst lika intressant.

Personligen är jag övertygad om att vår historia, inklusive haverierna och personliga förluster, präglar oss mer än vad vi själva förstår. Jag kommer längre fram att återkomma med reflektioner kring detta.

Överflygning

I fredags förmiddag passerade en fyrgrupp Gripen, på väg norrut efter genomförd övning i Holland, Gävle. Flera personer reagerade på bullret och ringde till FM för att uttrycka detta och för att få reda på vad som stod på. På grund av missuppfattning utgick information från FM som sa att vi inte hade några flygplan i området. Det är förstås olyckligt och dessutom onödigt. Informationen fanns, men den kom aldrig till talespersonens kännedom, något som hon inte skall belastas för i detta fall.

 

Mina inledande ord pekade på att vi är och har varit i fokus, mer än vanligt, den senaste veckan. Det är bra att vår verksamhet granskas. Det är glädjande att det finns intresse och engagemang kring det vi gör. Trots de brister som uttrycks kan jag konstatera att vi är mycket efterfrågade.

Micael Bydén/ FVI

”Out of Office …”

$
0
0

 

Chefen för Högkvarterets Flygvapenavdelning produktionsleder de fem flygvapenförbanden och är verksamhetsledare för den militära luftfarten. I avdelningens arbetsordning framgår bl.a. följande:

”Förbandsbesök genomförs regelbundet och personalen bedriver flygtjänst, striltjänst samt teknisk tjänst för att vidmakthålla och utveckla förmåga inom eget kompetensområde samt skapa förutsättningar för god kontakt med förband.”

Som ett led i att upprätthålla ”god kontakt med förband” genomförde delar av avdelningen under veckan besök på Leeuwardens flygbas i Nederländerna, där 212 stridsflygdivisionen och delar av 2:a basbataljonen deltagit i övningen Frisian Flag.

Ett sådant här besök har många syften. Dels vill vi uppfylla vad som framgår av vår arbetsordning – ”god kontakt med förband” – och det i den miljö där de verkar. Dels vill vi på plats och ställe se resultatet av de dialoger och avvägningar som gjorts i syfte att få bekräftat att vi nyttjar våra resurser på bästa sätt till gagn för utveckling och uppbyggnad av flygvapnets insatsorganisation.

Våra intryck efter besöket är att samarbetet med det Nederländska flygvapnet, och övriga nationer i övning Frisian Flag, fungerat utmärkt. Övning Frisian Flag ger övade flygförband mycket gott utbyte i komplexa luftstridsscenarier och bra möjligheter sitt fortsatt fördjupat samarbete med övriga europeiska flygvapen. Företrädare för övningsledningen gav uttryck för sin uppskattning för det svenska flygvapnets professionella och kompetenta bidrag till övningen. Därutöver har delar av 2:a basbataljonen fått övningsutbyte i logistik- och transportplanering.

image

Fr.v: Fredrik Holmbom (kontingentschef), Pär-Olov Carlsson (central teknisk chef),
Fredrik Bergman (C F21), Ola Höglund (central flygchef), Marcus Björkgren (Stf C PROD FLYG)

Avslutningsvis skall framhållas vår uppskattning och stora tack till F21 och kontingentschefen Fredrik Holmbom för gott värdskap samt stöd under besöket.

//Marcus Björkgren, Stf C PROD FLYG

Ett stort tack!

$
0
0

Kontingentschef Fredrik Holmbom summerar årets Frisian Flag.

Övningen Frisian Flag 2013 är slut. Av alla planerade pass och flygplan, är det endast ett flygplan som vi inte fick iväg. Det var ett tekniskt problem som vi löste till nästkommande pass.

Vi har agerat Mission Commander (MC) ett antal pass. I den rollen tar vi för oss. Vi är inte de som har mest att lära, utan vi är en av dem som kan lära andra hur en MC ska vara. Vi har och visar självförtroende när vi agerar. Det visar vi även i luften under de uppdrag som vi är med i. Vi respekteras som kunniga partners.

Vi har planerat och utvärderat alla våra flygningar. Inför flygningarna har varje flygplan och pilot försetts med viktiga uppdragsdata, så som luftrumsbeskrivningar och hotbibliotek. Efter passen ska flygdata laddas upp, utvärderas och jämföras med andra flygplan för att kunna dra erfarenheter av den taktik som vi använde oss av.

Vi har reparerat och underhållit våra flygplan. Vi har haft vissa tekniska problem under övningen. Problem som vi har fixat. Vi har alltid haft rätt antal flygplan med rätt utrustning, på linjen som divisionens piloter har beställt.

Vi har vaktat flygplanen när de inte har varit i luften, vilket har inneburit långa nätter utan större aktiviteter.

All materiel har transporterats från Sverige och tillbaka igen. Vägen hem för våra lastbilar med utrustning gick via Tyskland, F 17, Ärna och vidare upp till F 21 och Luleå.

Vi har på många sätt levererat ett mycket bra resultat. Det känns väldigt roligt. Vi visar återigen att vi är duktiga på det vi gör och vi gör det vi ska på ett bra sätt. Detta bekräftas också av t.ex. de holländare i övningsledningen som jag har pratat med. En kommentar som jag fick var att ”… med Er svenskar är det aldrig några problem…”.

När jag nu sammanfattar mina intryck ifrån årets övning är det dock något annat som får mig att känna en väldigt varm och positiv känsla inombords. Det är på vilket sätt som vi genomför hela övningen.

Sättet vi har löst våra uppgifter på är imponerande. Vi har hela tiden arbetat med en positiv inställning och en förståelse för varandras funktioner. Vi visar att vi är ett lag, där varje del är lika viktiga för att vi ska kunna leverera ett bra resultat. Under hela resan har vi haft humöret uppe och vi har haft en positiv stämning ibland oss. Ingenting har varit omöjligt.

De som har lyckats skapa detta är alla Ni som har varit med på Frisian Flag 2013. Jag är väldigt stolt och glad att få arbeta med så många duktiga och positiva människor. Jag känner mig ödmjuk inför all den kunskap och förmåga som Ni alla visar. Det är Ni som gör flygvapnet till något speciellt.

Ett stort tack till Er alla som gjorde Frisian Flag 2013 till en fantastisk upplevelse.

Fredrik Holmbom, Kontingentschef Frisian Flag 2013

Flygvapenfrivilliga – En frivillig försvarsorganisation

$
0
0

 

 Logga fvrf

Flygvapenfrivilliga, FVRF, är en modern och kvalificerad frivillig försvarsorganisation, som rekryterar och utbildar ungdomar, vuxna och instruktörer för befattningar inom Försvarsmakten.

FVRF har omkring 4000 medlemmar varav 30 % är kvinnor. Organisationen verkar över hela landet och är organiserad i fem Flygvapenregioner och ett specialförbund. Man utbildar omkring 1500 ungdomar per år i nära samverkan med Flygvapnet. Organisationen är också en del av den internationella beredskapen med aktiva medlemmar i utlandsstyrkor. Flygvapenfrivilliga är huvudman för Flygbastjänst och Instruktörstjänst inom de frivilliga försvarsorganisationerna.

Vill du bli medlem eller veta mer om Flygvapenfrivilliga?

Gå in på FVRF hemsida www.fvrf.se

 

Flygbastjänst Foto: FBB

Flygbastjänst
Foto: FBB

Instruktörstjänst Foto: FVRF

 

 

 

 

 

 

Tyst på kanalen

$
0
0

Inte ett radioanrop under hela evakueringsflygningen som genomförs av två Tp84 (C-130, Hercules) transportflygplan. Det är sista dygnet på transport- och specialflygsenhetens taktikövning för Tp84. En rote Tp84 skall starta 03.00 och flyga radiotyst till och från en flygbas och samordnat i tid och rum genomföra en evakueringsoperation av 100 personer. Första indikationen personalen på flygplatsen får på att något är på gång är ett dovt muller följt av starka strålkastare som tänds några sekunder innan landning. Några minuter senare landar ytterligare en Tp84 ungefär samtidigt som den första startar igen. Tidsfelet på en timmes flygning är enbart sekunder.

Under flera veckor har besättningarna förberett sig för att under fem dagar väva ihop åratal av flygning med taktik, internationella procedurer, fallskärmsfällning, överlevnad och besättningssamarbete. Efter övningen är slut har ytterligare två besättningar övats i att flyga Tp84 i en hotmiljö.

Penna och papper -Få digitala hjälpmedel finns för Hercules. Whiteboard är flitigt använt.

Penna och papper -Få digitala hjälpmedel finns för Hercules. Whiteboard är flitigt använt.

Under övningsdagarna flygs flygplan och besättningar ut till gränserna för att lära känna sig själva, sin besättning och sitt flygplan. Tidiga morgonar krävs för att hinna med att tolka givna order (Air Tasking Order –ATO) och planera dagens flyguppdrag. En välövad besättning behöver ett par timmar på sig för att förbereda flygplanet och dagens verksamhet. Fysiskt hårt arbete för flygmaskinist och lastmästare som ska klargöra, tanka och avisa. Hårt på annat sätt än fysiskt är piloterna och TSO uppgift att planera hela dagens uppdrag med hjälp av papper, penna, karta och total avsaknad av datorstöd.

Tidig morgon -Karlsborgs flygplats strax innan start.

Tidig morgon -Karlsborgs flygplats strax innan start.

En lite belöning för morgonens slit är att med fyra starka motorer sakta stiga upp över molnen och mötas av morgonsolen. Där väntar en annan belöning som få krigsflygplan i Försvarsmakten kan erbjuda – morgonkaffe med solen i ansiktet.

Morgonkaffe vid soluppgång lugnar tankarna

Morgonkaffe vid soluppgång lugnar tankarna

Dagens flygning går via Torsby och Hemavan med både fallskärmsfällning och identifiering från JAS på programmet. Rutiner för säker fällning av materiel och identifiering med hjälp av kodtabeller övas in och prövas i verkligheten. Vi har kaffe över men det enda vi kan erbjuda våra kollegor i JAS är några kubikmeter flygbränsle vid rätt plats och tid.

Upptäckt! -Väntar på att upptäcka en rote JAS 39

Upptäckt! -Väntar på att upptäcka en rote JAS 39

Upptäckta och identifierade

Upptäckta och identifierade

Landing på Karlsborg eller ”Kabul” som flygplatsen benämns i övningen sker sent på eftermiddagen och under inflygningen finslipas de inflygningsmetoder som divisionen använder under internationella insatser. Under hela flygpasset är hela besättningen engagerade med flygning, övervakning, spaning och radiokommunikation. Var besättningsmedlem har sin uppgift men också ansvar för varandra och flygsäkerheten.

"Kabul approach" - Styrman under inflygning till ”Kabul”

”Kabul approach” – Styrman under inflygning till ”Kabul”

Taktikövningen –TEX13 är uppbyggd med USAF utbildning för taktiska transflygsportbesättningar – AATTC (Advanced Airlift Tactics Training Center) som förebild och syftar till att väva samman teori och praktik för att öka överlevnaden i en hotmiljö. Övningen leds av Transport- och specialflygsenheten (TSFE) genom 71 transportflygdivisionen på F7 och stödjs av ett flertal förband (TrängR, K3, F7, F21 etc.) Innan övningen får genomföras har besättningen gått igenom ett flertal utbildningssteg. Först genomförs flygskola och Trafikflygarhögskola (TFHS) därefter genomförs en inflygning på Tp84 följt av ett par års erfarenhetsuppbyggnad där allt från lågflygning, fallskärmsfällning och taktisk manövrering övas. Efter övningen TEX återstår enbart en nivåhöjande övning och det är en sk. Flag-övning där en rutinerad besättning får chansen att ytterligare höja sin kunskaps- och erfarenhetsnivå och förbereda sig för en skarp internationell insats. 71 transportflygdivisionen har under åren bland annat deltagit i AATTC, Maple Flag i Kanada och Green Flag i USA.

Att flyga och jobba med och omkring Tp84 i Försvarsmakten erbjuder en oerhört varierad verksamhet där en flygvapenkarriär kan bli lång och erfarenheterna många. Man kan inte sluta att förundras över vad som kan lastas i det relativt stora lastutrymmet. Stora containers, stridsfordon, elefanter och akutambulanser (ECMO). De flesta av Försvarsmaktens internationella insatser stöds av TSFE genom framförallt Tp84. Många civila räddningsinsatser har också genomförts med det ”mogna” och erfarna gäng som opererar Tp84. Hercules firar 50 år i Sverige 2015.

Övlt Per Carlemalm

C. 71 Transportflygdivisionen och elev på TEX13.

Samtliga bilder är tagna av författaren under övningen TEX13

In Memorian

$
0
0

Den största militära flygolyckan i Sverige skedde den 18 november 1947 vid den lilla byn Scala i på den italienska Amalfikusten söder om Neapel. Det var ett inhyrt flygplan med hemvändande piloter och tekniker efter leverans av B-17-flygplan till Etiopiens flygvapen. Flygplanet kom in från havet efter en mellanlandning på Sicilien och flög in i höjdterrängen ett par kilometer från havet. Ett ögonblick och 20 personer omkom. Flygplanets befälhavare samt 3 man överlevde olyckan. En avled kort efter olyckan. Idag är två av flygarna ännu i livet.
Idag finns ett ett monument över haveriet i den lilla byn Scala.

Anders Silwer
FM Insatschef
På resa i Italien

IMG_6343

IMG_0389IMG_6119


Med danska flygvapnet i Afghanistan

$
0
0

 

Tre svenskar tillhörande strilbataljonen deployerade i mitten av februari med danska Air Control Wing till Camp Marmal, Mazar e Sharif i Norra Afghanistan. Danska flygvapnet har verkat med sin mobila stridsledningscentral, MACC (Mobile Air Control Center), på basen sedan 1 mars 2012 och bad inför sin femte rotation om stöttning från svensk sida i form av personal. Sverige svarade med att skicka två flygstridsledare och en luftbevakare till Danmarks förfogande vilken utökar detta femte team till 45 personer. Ungefär hälften av dessa tillhör den operativa delen, dvs stridsledning och luftbevakning, medan resterande del utgörs av stab, underrättelse och tekniker.

Från vänster: Marcus, Joel och Pontus

Från vänster: Marcus, Joel och Pontus

Officiellt är MACC:ens huvudsakliga uppgift att ”skapa ramarna för precist och effektivt luftunderstöd till markstridsoperationer samt producera en tillförlitlig luftlägesbild till högre operativ stab”.
Luftbevakarens arbete består utav att upprätta och bibehålla en korrekt luftlägesbild. En luftlägesbild skapas med hjälp av radarstationer och avancerade datalänkar så att man på en dataskärm kan se vad som rör sig i luften. Utifrån detta underlag identifierar luftbevakarna alla flygplan, UAV:er och helikoptrar så att flygstridsledaren vet vem som är vem och var den befinner sig. Luftlägesbilden skickas vidare till andra ledningsenheter och diverse högre staber.
Flygstridsledarens uppgift är att stödja de flygande förbanden på ett sätt som möjliggör att luftrummet utnyttjas på bästa flygsäkra sätt dvs att bistå med trafikinformation och att fördela och administrera luftpaket vid taktiska operationer. Kommunikation sker främst via radioförbindelse men även satellitkommunikation används till de flygande enheter som har den förmågan.

Radar

Vid flygstridsledning hemma i Sverige har flygstridsledarna ett stort ansvar avseende flygsäkerhet och separation mellan olika flygande enheter. Här nere är det piloterna som har allt formellt ansvar för separation och undvikande av kollision. Detta gör naturligtvis inte att MACC:ens personal känner ett mindre ansvar för flygsäkerheten, men det innebär att vi inte kan beordra piloterna att flyga på en viss kurs eller höjd utan blir snarare ett rådgivande stöd till dem. Vi ger piloterna relevant trafikinformation eller föreslår hur och var de bör flyga. Lyckligtvis förstår de flesta piloter att flygstridsledaren i 99 fall av 100 har en fördelaktig områdesuppfattning och följer våra förslag. Övriga skillnader mot ”hemma” är såklart att mycket är nytt. Vi arbetar i ett nytt luftrum, använder ett nytt stridsledningssystem och använder ny metodik samt till viss del även ny terminologi.

Gotham

Ledningscentralen vi jobbar i går under callsign ”Gotham” och ingår i ISAF:s (International Security Assistance Force) luftoperationer i norra delen av Afghanistan. Vi arbetar dagligen med mängder av olika flygfarkoster i form av flygplan, helikoptrar och UAV:er. Deras uppgifter skiljer sig mycket och kan t.ex. vara CAS (close air support), ISR (intelligence, surveillance and reconnaissance), lufttankning eller transitflygningar från punkt A till punkt B. Vi arbetar främst på en radiofrekvens och försöker stödja alla flygförband som ropar på ”Gotham”. När belastningen är som högst kan vi ha kontroll över mer än 25 olika enheter samtidigt. Enligt statistik har c:a 35000 flygande enheter anmält sig på frekvensen sedan starten förra året.

Politiskt beslut har fattats i Danmark att MACC Team 5 blir den sista rotationen i Afghanistan. Detta innebär att all utrustning packas ihop för att skickas till Danmark i samband med vår hemfärd. Detta faktum har skapat en oro hos många av de flygande förband som verkar i norra Afghanistan. Särskilt de samarbetspartners som varit med länge bävar för att gå tillbaka till hur saker fungerade innan ”Gotham” blev operativt.

AllaMACC Team 5

Det danska bidraget är mycket uppskattat här nere vilket märks tydligt.  Att bära ”Gothams” märke på uniformen leder ofta till spontana konversationer i kön till matsalen där piloter uttrycker sin tacksamhet för det stöd vi erbjuder och levererar till dem. Det är ett privilegium att som svensk yrkesofficer få vara en del av detta.

Joel
Flygstridsledare
LSS – Strilbat

Att närma sig gränserna, från andra sidan gränsen

$
0
0

 Utsikt från baksitsen i en F-16 .

211. Stridsflygdivision och 21. Fu-komp tillsammans med flera andra delar ur F 21 befinner sig just nu i Bodö, Norge och deltar i Arctic Fighter Meet 2013, AFM. Tillsammans med de två F-16 divisioner som är baserade på Bodö och 211.sfdiv deltar också den finska F-18 divisionen från Rovaniemi.

Övningen har i regel genomförts en vecka per år, där något av de deltagande länderna brukar stå för värdskapet. Första gången övningen genomfördes var 2002. Då deltog Sverige och Finland. Från 2006 deltar samtliga tre länder – Sverige, Finland och Norge. Målsättningen med övningen är att de deltagande ländernas piloter ska få öva manövrerande strid mot en annan flygplanstyp än vad de dagligdags gör på sina hemmaförband.

Främst är det de yngre piloterna som står i fokus från respektive land och för Sveriges del är det eleverna ur omgång 081. De är i slutet av sin utbildning och har under våren sakta men säkert närmat sig gränserna för vad man kan göra med en Jas 39 Gripen i en manövrerande strid. Det handlar om att kunna nyttja sin plattform på ett så nära optimalt sätt som möjligt, för att i slutändan gå vinnande ur striden. Övar man bara mot samma typ av flygplan som man själv flyger, lär man sig snabbt sin plattforms för- och nackdelar. Men när man övar mot en annan typ av flygplan som man inte har erfarenhet av att flyga själv, med exempelvis en annan dragkraft, olika prestanda på olika höjder och vid olika farter, en annan radar, andra vapensystem, så blir situationen genast en annan.

För att kunna värdera sin plattforms styrkor och svagheter genomförs övningen på ett sätt som syftar till att lära de yngre piloterna att analysera sin plattforms prestanda i jämförelse med sin spelade fiendes. Detta börjar först med att de yngre piloterna från ett land, paras ihop med och får flyga mot äldre och mer erfarna piloter från ett annat land som flyger en annan typ av flygplan.

Därefter inleds flygpasset med en genomgång där den erfarne piloten drar upp riktlinjer för hur passet ska genomföras. Dessa kan vara generella där man egentligen går igenom de regler och bestämmelser som gäller, så att inga missförstånd uppstår, samt målsättningen för passet. De kan också vara mer detaljerade, där antingen den yngre piloten vill prova olika typer av strid eller olika typer av manövrar, som man bestämt i förväg. Just för att utforska både den andres plattform, och hur vår egen står sig emot den andres. Det kan vara att man vill se hur den andra flygplanstypen beter sig i exempelvis låg/hög fart och på låg/hög höjd m.m.

Efter det genomförs själva flygpasset. Där det kan vara i form utav en kontinuerligt pågående strid, som avslutas med att någon av piloterna uppnår kriterierna som är gemensamt satta för vad som räknas som en ”kill”. Eller så flyger man enligt de moment som är överenskomna på den tidigare genomgången.

Efter flygpasset diskuterar de som har flugit igenom passet. Dessa genomgångar inleds alltid med frågan om det har inträffat något under passet som rör flygsäkerheten.  Denna fråga är extremt viktig för alla inblandade, då det i denna verksamhet finns en hel del risker. Det ligger i allas intresse att minimera dessa risker, och detta görs bäst genom att försöka identifiera dem innan passet och därefter försöka vidta åtgärder för att på bästa möjliga sätt undvika dem. Eller om något inträffat under passet som antingen var en situation som uppstod som blev farlig, eller en situation som höll på att bli farlig, diskutera igenom dessa situationer, sprida erfarenheten till övriga, och ta fram tips på hur dessa kan undvikas i framtiden.

Under övningen brukar det också erbjudas möjlighet för de olika deltagarna att flyga med i baksits på varandras flygplanstyper, om det finns två-sits versioner att tillgå. Så har även skett i år, och flera av de yngre (och de äldre) har kunnat flyga med i baksits i F-16. Tyvärr fanns ingen två-sits version av F-18 att tillgå. Den erfarenhet som dessa baksits-pass ger, tillför ytterligare förståelse och kunskap, som respektive pilot kan ta med sig i framtiden i sin strävan att bli en ännu bättre pilot. (Det är förutom dessa positiva effekter riktigt kul också).

Miljön både i och utanför en F-16 i övningsområdet.

Förutom de taktiska lärdomar vi drar under dessa återkommande Arctic Fighter Meet, så är det också en övning som i allra högsta grad bidrar till ett ökat förtroende mellan de deltagande förbanden och dess länder (Norge, Finland och Sverige). Genom att öva tillsammans lär vi också känna varandra. Känner vi varandra så kan vi troligtvis också tillsammans, med en högre kvalitet, lösa eventuella uppgifter vi kan komma att ställas inför i framtiden.

Jag i en F-16 baksits.

 

Övlt Tobhias Wikström
Kontingentschef AFM 2013

Utlandsflygning med Flygskolan

$
0
0

Under vecka 20 genomförde 2.div LSS den årliga utlandsflygningen med GTU-eleverna. GTU – Grundläggande Taktisk Utbildning är det andra och sista året på flygutbildningen där SK60 flygs. Efter GTU påbörjas inflygning på JAS39.

Som en del av utbildningen skall eleverna planera en flygning till och från ett annat land, med allt vad det innebär från hotell- bilbokningar till bränslebeställning och diplomatiska tillstånd. Det är en gedigen uppgift första gången man gör det.

Årets utlandflygning gick till Schweiz och basen Sion. Sion ligger i Vallaisdalen i alperna vilket innebär speciella förutsättningar för start och landning. För att tillåtas att landa där måste befälhavaren genomgå ett teoretiskt test. När du är godkänd tillåts du genomföra flygning till och från basen, dock med vissa begränsningar. När man varit där förstår man varför det krävs att piloten har rätt utbildning och flygplanet har tillräckliga prestanda. Bergen runt Sion är över 3000m höga så marginalerna i sidled och höjdled under in- och utflygning är inte de största.

Foto: Mj Peter jacobsson, Co 2:nd sqn

Foto: Mj Peter jacobsson, Co 2:nd sqn

Resan ner till Schweiz genomfördes med fyra SK60 och en TP84. I varje SK60 flög en elev och en instruktör, i TP84 flög resten av eleverna, instruktörer och tekniker. På vägen ner till Schweiz mellanlandade vi i Bűckeburg, Tyskland, för att tanka och äta lunch.

Väl på plats i Sion blev vi väl mottagna av den schweiziska flygskolans personal. Planen var att vi skulle genomföra flygningar under tisdagen och onsdagen. Så blev det också trots väderprognoser som såg dystra ut. Alla svenska piloter fick möjligheten att flyga det schweiziska skolflygplanet PC-21 som är ett modernt skolflygplan. De schweiziska piloterna fick möjligheten att flyga med oss i SK60. Det var ett lyckat utbyte som förlöpte enligt plan, trots ett tidsmässigt ambitiöst program!

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2:nd sqn

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2:nd sqn

Vi fick också tid att bekanta oss med schweizisk matkultur i form av Raclette serverat på en av de många vingårdarna i området. Hela Vallaisdalens sydsluttningar är mer eller full av vinrankor. Varje vinranka stöttas av ett ca. 1,5m högt stålspett. Det skulle helt klart vara en utmaning att landa bland dessa med fallskärm efter ett uthopp, trots genomförd PLT – Parashute Landing Training!

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2:nd sqn

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2:nd sqn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På fredagen var det dags att styra norrut igen. Mellanlandning denna gång gjordes i Lűbeck efter viss omplanering. Vädret denna morgon var relativt dåligt. Vi tvingades invänta bättre väder för att kunna starta med den speciella procedur som krävdes för att i moln vara säker på att kunna stiga över bergen. Till slut blev förutsättningarna de rätta och flygningen hemåt gick utan anmärkningar.

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2nd:sqn

Foto: Mj Peter Jacobsson, Co 2nd:sqn

 

Starka möten

$
0
0

Den senaste tiden har jag träffat flera personer som delat med sig av sina personliga upplevelser och erfarenheter. Det gäller inte minst under den vecka som gått där Veterandagen samt evenemangen kring den stod i fokus. Men det handlar även om möten med personer i andra sammanhang. Jag vill i detta inlägg dela med mig av några av dessa möten. Jag gör det eftersom de känns viktiga för mig.

För mig har det varit en rad starka möten. Möten som känns och som berör. Möten som får mig att reflektera. Möten som påverkar mig.

Jag uppskattar det – det personliga mötet. Om man själv är uppmärksam och lyssnar, på riktigt, finns såväl berättelsen som känslan för den där. Jag är tacksam mot Er som delade era upplevelser med mig och som nämns i detta inlägg. Jag hoppas att ni inte tar illa upp att jag berättar om mitt möte med just Er. Om det inte känns rätt vill jag att ni på enklaste sätt uttrycker det så lovar jag att ta bort det.

Restare

Veteranmonumentet Restare

Veteranerna
Under en middag på Karlberg, dagen före Veterandagen, för blivande medaljörer satt jag bredvid Johan som tjänstgjorde i Uganda förra året. Han fick Försvarsmaktens Förtjänstmedalj för sitt personliga agerande i samband med en incident där situationen mellan två grupper soldater från olika länder urartade. Jag frågade om händelsen och Johan berättade om, en för mig, skrämmande och hotfull situation. Enkelt, tydligt och ödmjukt berättade han hur han upplevde situationen och hur han agerade, mer eller mindre per automatik och med självklarhet. På hans andra sida, vid middagsbordet på Karlberg satt hans mor. Hon lyssnade lika intensivt och uppmärksamt som jag själv. Efteråt berättade hon för mig att hon inte tidigare hört Johans historia. Hon hade inte frågat och Johan hade inte tagit initiativ att berätta, främst av hänsyn tagen till henne som jag förstod det.

Samma kväll träffade jag Roger som under ett uppdrag i Afghanistan förra året blev mycket allvarligt skadad. Att få Rogers egna ord kring den händelse som inneburit stort personligt lidande och som påtagligt förändrat hans liv, är omtumlande. Jag måste medge det. Hur långt jag än försöker sätta mig in hans situation, kan jag bara ana delar av hans upplevelser, om det han tvingats gå igenom. Det är Rogers sätt att berätta om sina upplevelser, för mig, som berör mig mest. Sakligt, utan omskrivningar och med en trovärdighet som går att ta på. Hans blick är stadig och trygg, hans ord träffar, det känns.

Skador kan vara uppenbara, som i Rogers fall, men de kan också vara osynliga. Under tjänstgöring i Bosnien 1995 blev Michael, tillsammans med en grupp observatörer, tillfångatagen. Under några skälvande och mycket pressande dygn i fångenskap utsattes han och hans kollegor för hot. Han blev personligen hotad till livet. Det gick så långt att han fick reda på när man avsåg att ta hans liv. Men Michael frigavs. I hans utelämnande berättelse om händelsen som sådan finns egentligen inget positivt. I den finns bara okänsligt agerande från förövarna samt hans egen rädsla och skräck. Jag skall inte gå in på några detaljer, det vore respektlöst, men Michael berättade för mig om åren efter händelsen som de värsta i hans liv, där han gång efter annan återupplevde händelser och skeenden. Han berättade också om sitt dåliga samvete när han blev frigiven samtidigt som andra blev kvar. Det som fascinerar mig mest är när Michael uttrycker att han är en bättre människa idag än före händelsen och att han tackar sina förövare för det. Det går inte att undvika att ställa frågan om vad han menar. Michael ser mig i ögonen och säger ungefär så här: ”Jag är en gladare och lyckligare person idag. Jag uppskattar livet och det jag har mer än jag gjorde tidigare. Jag kan prata om allt, svåra saker och om känslor. Jag visar känslor, något som jag inte kunde tidigare. Det finns inget att vara rädd för längre”.

Pensionären
Ett annat nyligt möte som jag uppskattar och som gav anledning till reflektion var när jag häromdagen träffade Pelle. Efter 43 år i Flygvapnet går han i dagarna i pension. Han ville komma och tacka för sina år i Flygvapnet. Han ville komma och tacka mig. Det blev ett mycket intressant, varmt och känslosamt möte. Som 16-åring i slutet av 60-talet klev Pelle in på rekryteringskontoret i Norrköping med ambition att bli fältflygare. Han hade då varit flygpojke ett par år. Utkomsten blev att han året därpå, som 17-åring påbörjade sin karriär i Flygvapnet där tjänst inom STRIL-systemet blev hans huvudsakliga område. Pelle förklarade hur mycket han uppskattat jobbet, om det han lärt sig, om kamratskapet, om värmen och om kärleken till detta. Han berättade också att hans yrkesliv påverkat honom som person, på djupet.

Att vara anställd i Försvarsmakten är inte bara ett 40-timmar-per vecka-åtagande mellan arbetstagare och arbetsgivare. Att vara officer är något mer, ett helhetsåtagande, något som sträcker över tiden – dygnet runt – året om. Ett åtagande där målet och laget är långt viktigare än jaget. De uppgifter vi är tränade och övade för att lösa, och beredda att lösa, formar oss. Det i sin tur skapar den arbetsmiljö och kamratskap som många av oss värderar högt. Det är Pelle och jag rörande överens om.

Minneshall

 Flygvapnets Minnehall i Tre Vapen

Jag påstår att vi påverkas mer av det som sker i vår verksamhet ‎än vad vi vill erkänna. Jag påstår också att vår historia präglar oss mer än vad vi är medvetna om. Fundera gärna lite kring det. Passar på att slå ett slag för ett par platser som lämpar sig mer än väl för en stunds kontemplation. Besök Flygvapnets Minneshall som finns i Tre Vapen på Banérgatan 62. Sätt er ner en stund och fundera över vad det är som döljer sig bakom de nästan tusen namn som idag finns präglade på väggen. Ta sedan den vackra promenaden över Gärdet, till det nyinvigda Veteranmonumentet, Restare, invid Sjöhistoriska muséet och gör samma sak där. Två mycket värdiga platser för eftertanke, för reflektion och att hämta kraft vid. Vid närmare eftertanke skall jag nog unna mig själv dessa besök i närtid. Jag behöver det.

Micael Bydén
Flygvapeninspektör

Invigning av Viggensimulator

$
0
0

Den fjärde juni invigdes den nya Viggensimulatorn på Flygmuseet i Söderhamn. Som gammal Viggen-attackpilot vid F15 och flygvapenföreträdare fick jag förmånen att inviga simulatorn och flyga det första passet. Det är en fantastisk fin simulator som entusiasterna på gamla F15 med knappa medel satt ihop.

Jag kände omedelbart igen mig och med den fina visulatorns hjälp hittade jag lätt längs Hälsingekusten. En mycket fin följsamhet och flygkänsla är mina spontana omdömen om Viggensimulatorn. Många arbetstimmar ligger bakom detta mycket lyckade projekt och alla inblandade förtjänar en ”klapp på axeln” för väl utfört jobb.

Jag vet att simulatorn kommer bli något av en publikmagnet för Flygmuseet i Söderhamn. Kamratföreningen på fd F15 gör ett mycket bra jobb med att sprida kunskap om Flygvapnet och dess historia. Det är också den naturliga samlingsplatsen för flyg-veteranerna i Hälsinge-bygden. Kamratföreningarna gör ett viktigt jobb i att ”folkförankra” Försvarsmakten och informera allmänhet och flygentusiaster.

Det finns mycket att se på och att ta del av på Flygmuseet i Söderhamn. Jag rekommenderar starkt ett besök där.

Jag kommer snart att åka dit igen!

Mats Helgesson
Brigadgeneral, Chef för FMV Test och Evaluering

Bild till blogg

 

Bilden visar artikelförfattaren som provflyger den nya simulatorn med världens mest Viggenpilot, Kn Thord Kvartsén, som bisittare och kommentator.

Viewing all 289 articles
Browse latest View live