Två månader har gått. Efter en intensiv uppstart och förberedelseperiod i slutet av mars har nu SAE UH-60 upprätthållit FORWARD MEDEVAC beredskap för ISAF i RC (N) under drygt två månader. Parallellt med beredskapen har förbandet vidmakthållit och vidareutvecklat nödvändiga förmågor. Det har varit mycket utvecklande för alla funktioner; flyg, flygunderhåll, ledning och MED-team. Förbandet fungerar mycket väl.

Under de första cirka två månaderna har SAE helikopterevakuerat storleksordningen 10 patienter. Eftersom antalet stridsrelaterade skador är få har dessa i huvudsak varit akuta sjukdomsfall och trafikskadade. Förbandet har vid alla de skarpa uppdragen väl innehållit tidskraven för ”take off” efter larm, i några fall har helikoptrarna lättat från Camp Marmal på mindre än fem minuter efter att uppgiften kommit till vårt OPS.

I mitten av maj hade vi ett uppskattat besök av flygtaktisk chef (FTCH), Micael Bydén. Det blev för SAE ett mycket bra besök bla med anledning av de diskussioner FTCH hade med COM RC (N). Det var även mycket tillfredställande att få visa upp SAE och beskriva vår vardag. Vi fick även möjlighet att lyssna på generalens information om vad som händer utanför vår ”bubbla”. Tack chefen för utomordentligt stöd!

I slutet på maj var det dags för MOE 1[1]att under en vecka lämna över stafettpinnen och erfarenheter till MOE 2. Överlämningen var tidspressad och under denna period hade vi uppehåll i beredskapen. Andra delar av RC (N) MEDEVAC-förband höll under denna period beredskap.  Överlämningen och uppstarten för MOE 2 har gått mycket bra. Den nya styrkan var väl förberedda tack vare fortlöpande erfarenhetsöverföring från insatsområdet och genomförda övningar i Sverige. SAE är nu, sedan i början av juni, åter i beredskap efter att den första avlösningen har genomförts. I slutet på juli återkommer MOE 1. Vid det tillfället kommer de att kunna gå in i sin beredskap avsevärt snabbare tack vare erfarenheter från sin första tjänstgöringsperiod. Jag vill här passa på att framföra mitt tack till personalen i MOE 1 som gjort ett mycket bra jobb med uppstarten av ”ICEPAC” och de första månadernas beredskap.

Lars Eklind/ CO SAE

Två månader har gått

Efter en intensiv uppstart och förberedelseperiod i slutet av mars har nu SAE UH-60 upprätthållit FORWARD MEDEVAC beredskap för ISAF i RC (N) under drygt två månader. Parallellt med beredskapen har förbandet vidmakthållit och vidareutvecklat nödvändiga förmågor. Det har varit mycket utvecklande för alla funktioner; flyg, flygunderhåll, ledning och MED-team. Förbandet fungerar mycket väl.

Under de första cirkaa två månaderna har SAE helikopterevakuerat storleksordningen 10 patienter. Eftersom antalet stridsrelaterade skador är få har dessa i huvudsak varit akuta sjukdomsfall och trafikskadade. Förbandet har vid alla de skarpa uppdragen väl innehållit tidskraven för ”take off” efter larm, i några fall har helikoptrarna lättat från Camp Marmal på mindre än fem minuter efter att uppgiften kommit till vårt OPS.

I mitten av maj hade vi ett uppskattat besök av flygtaktisk chef (FTCH), Micael Bydén. Det blev för SAE ett mycket bra besök bla med anledning av de diskussionerna FTCH hade med COM RC (N). Det var även mycket tillfredställande att få visa upp SAE och beskriva vår vardag. Vi fick även möjlighet att lyssna på generalens information om vad som händer utanför vår ”bubbla”. Tack chefen för utomordentligt stöd!

Foto: SAE
FTCH besök vid SAE var mycket uppskattat.
C SAE Lars Eklind och FTCH Micael Bydén

I slutet på maj var det dags för MOE 1[1]att under en vecka lämna över stafettpinnen och erfarenheter till MOE 2. Överlämningen var tidspressad och under denna period hade vi uppehåll i beredskapen. Andra delar av RC (N) MEDEVAC-förband höll under denna period beredskap.  Överlämningen och uppstarten för MOE 2 har gått mycket bra. Den nya styrkan var väl förberedda tack vare fortlöpande erfarenhetsöverföring från insatsområdet och genomförda övningar i Sverige. SAE är nu, sedan i början av juni, i åter beredskap efter att den första avlösningen har genomförts. I slutet på juli återkommer MOE 1. Vid det tillfället kommer de att kunna gå in i sin beredskap avsevärt snabbare tack vare erfarenheter från sin första tjänstgöringsperiod. Jag vill här passa på att framföra mitt tack till personalen i MOE 1 som gjort ett mycket bra jobb med uppstarten av ”ICEPAC” och de första månadernas beredskap.

Från flygunderhåll
Vi på Flygunderhåll har haft en hektisk tid sedan vi kom hit för ca två veckor sedan. Under en vecka genomfördes en HOTO med teamet som vi löste av. Den var mycket bra, det var som att ta över ett dukat smörgåsbord med bra rutiner och en bra struktur i hangaren! Det har hjälpt oss att idag ta över MEDEVAC beredskapen samtidigt som vi slutför en större service på en av helikoptrarna.

Foto: SAE
SAE personal i färd med vård av en av
våra fyra HKP16.

Utmaningar saknas dock inte! Vi har börjat få rejäl värme. Tempen har legat på drygt 42 grader och det kommer att bli varmare. Vätsketillförseln måste i stort sätt vara konstant. Men våra Blackhawks verkar klara av värmen och den sandiga miljön på ett bra sätt. Underhållet på helikoptrarna blir något annorlunda än vad vi är vana med från vår hemmabas i Linköping. Det har utförts ett antal Dust-landningar, dvs landning mot en sandig yta. Det medför att MYCKET sand tränger in överallt: In i cockpit och kabin, under luckor och kåpor, överallt! Det enda stället som förskonas är motorerna som skyddas av effektiva sandfilter. Det extra underhållet består av rengöring på utsatta punkter efter varje flygpass, bl a på kolvytor och lager. Sanden kan tränga in i komponenterna och orsaka läckage eller andra problem.

Som tekniker har jag tvingats att ändra min uppfattning om när en helikopter är tillräckligt ren. Det kommer inte att spela någon roll hur mycket vi än dammsuger eller tvättar, det kommer alltid att finnas sand någonstans men vi får se det som ett minne från vår tid här.

Foto: SAE
Övning av ”Dust-landning” med HKP 16. Stora delar av förbandets
ansvarsområde besår av terräng som genererar uppvirvlande
stoft i samband med landning.

Från Flygstyrkan
Flygstyrkan har efter två veckors HOTO påbörjat upprätthållande av MEDEVAC-beredskapen. Under HOTO har vi genomfört sedvanlig inprocessing på MARMAL och övningsflygning. Främst har vi koncentrerat oss på dust-landningar och NVG. Vi upprätthåller nu hög startberedskap för FORWARD MEDEVAC. Under beredskapen är det inte bara väntan på larm utan vi genomför även övningsflygningar i närområdet. Mellan beredskapsperioderna genomför vi ytterligare övningsflygning, återhämtning och återställning för att återigen gå på beredskapen.

I slutfasen av vår MEDEVAC-träning här i området genomförde vi ett skarpt MEDEVAC-uppdrag. Det var under en övning med den lettiska markenheten som vi fick förfrågan att genomföra ett skarpt uppdrag. Uppdraget genomfördes genom att OPS:et skickade order till roten som redan var på väg mot det aktuella området. Uppdraget genomfördes utan problem. Bra övergång från HOTO till insatsberedd med vinsten att en patient fick bra vård.

Foto: SAE
MED-teamet med stöd av övrig besättning lastar ur en evakuerad
patient till den väntande ambulansen på Camp Marmal.
Bilden är tagen vid en övning.

Från OPS:et

Operations (OPS) är knutpunkten i förbandet. Det är här all information flödar in och går vidare ut till de delar som har behov av informationen. OPS är förbandets 2-3-5 funktion och sitter på underrättelser angående egna och motståndarens förband, sköter kommunikationen utåt samt planerar, följer upp och utvärderar alla helikopteruppdrag.

Då förbandet är i medevac-beredskap styrs all uppdragstilldelning från CJOC, PECC Dispatcher (olika delar av RC-staben). Ingen flygning sker innan PECC:en gett klartecken för att uppdraget tilldelats ”ICEPAC” (Callsign för SAE UH-60).

PECC (Patient Evacuation Coordination Cell) samordnar samtliga sjukvårdsresurser inom RC N och tillser att den enhet som är lämpligast åker på rätt uppdrag, allt för att säkerställa ett optimalt utnyttjande av de tillgängliga resurserna i området.

Vid beredskap är OPS bemannat dygnet runt. De finns alltid tillgängliga och beredda att ta emot ett MEDEVAC-larm. Då detta sker sätts en kedja av rutiner igång inom hela förbandet, allt förövat, timat och kontrollerat. Alla rutiner syftar till att besättningarna som löser uppdraget skall få med sig all nödvändiga information och ha de rätta förutsättningarna för att lösa ut uppdraget på bästa sätt. Överlämningen från MOE 1 har gått bra och vi är nu, efter ett flertal övningar, inne i våra arbetsuppgifter.

Foto: SAE
SAE MED-team lämnar en ”MIST” (dokumentation av
patientens skador och tillstånd) till den tyska vårdpersonalen som
därmed övertar ansvaret för fortsatt vård.
Bilden är tagen vid en övning.

 Övlt Lars Eklind/ CO SAE

På Helikopterflottiljen är vi mycket stolta över att ha flygvapnets första flottiljförvaltare, Peter Sjöstrand, som utnämndes av ÖB på nationaldagen. Då befattningen är helt ny kommer Peter vara med och utforma den, ett stort ansvar som han är mycket lämpad för. En flottiljförvaltare måste kunna Försvarsmaktens organisation och regelverk noga, men också kunna vara flottiljens ansikte utåt och vara främste företrädare för förbandets specialistofficerare.

Att valet föll på Peter Sjöstrand är glädjande. Han började sin militära karriär i Linköping, på A1 och AF2, för att sedan flytta till högkvarteret. Sedan två år är han tillbaka i Linköping, först på Livgrenadjärgruppen som chef utbildningssektionen och sedan stf stabschef på Helikopterflottiljen. Under sina nästan 40 år i Försvarsmakten har han bland annat jobbat med trupputbildning, ledningssystemutveckling (både nationellt och internationellt) och personalfrågor. Bredden är imponerande och Peter Sjöstrands intresse för att arbeta med människor lyser igenom i allt han gör.

Lasse Jansson, C Info Helikopterflottiljen

De senaste veckorna har de militära aktiviteterna i vårt närområde, främst kring Östersjön, generellt sett varit mer omfattande relativt de senaste åren. Det gäller såväl verksamhet i luften som på sjön. I första hand har dessa aktiviteter genererats av pågående övningsverksamhet. Här kan jag nämna övningarna SABRE STRIKE och BALTOPS. Den senare är en PfP-övning (Partnership for Peace) där vi själva deltar med bland annat korvetten Stockholm.

Förutom flygplans- och fartygsrörelser från de övade förbanden kan man konstatera att övningarna i sig lockar till sig andra länders intresse och därmed deras närvaro. Det innebär att vi ser och möter enheter som i normala fall inte rör sig här och vi ser uppträdanden och mönster som avviker mot vardagens verksamheter. Det är i sig inget konstigt utan snarare naturligt. Det är en utveckling vi i mångt och mycket förväntat oss och som vi, likt många andra länder, följer med stort intresse. Jag konstaterar att vi gör ett mycket bra och professionellt jobb kopplat till dessa aktiviteter. Det förvånar mig inte, men gläder mig mycket.

Vad är det då vi ser och möter? Jag ger några exempel. Över Östersjön har vi den senaste tiden sett signalspanings- och transportflygplan från flera olika länder. Vi har sett amerikanska tankerflygplan (KC-135) och attackflygplan (A-10) ingående i SABRE STRIKE. Vi har sett en rad ryska flygplan i form av stridsflyg (SU-27), attackflyg (TU-22), spaningsflyg (SU-24) och radarflygplan (A-50). Som vanligt verkar de andra ländernas motsvarighet till vår jaktrote ingående i incidentberedskapen i området. Det handlar bland annat om danska F-16, finska F-18 och franska Mirage som ansvarar för den Baltiska NATO QRAn (Quick Reaction Alert). Jag skulle kunna räkna upp motsvarande marina enheter men överlåter det åt kollegorna i marinen som har sakkompetens.

Det är självklart så att när övningsverksamheten ökar inträffar också händelser som sticker ut och som det finns anledning att kommunicera och kommentera. En händelse vi tagit del av är den kränkning som skedde av finskt luftrum den 11 juni. Mer om den finns att läsa på finska försvarsministeriets hemsida. Den har också kommenterats i sociala medier såväl som på bloggar och twitter. Vid ett par tillfällen har utländska enheter också varit nära vår territorialvattengräns.

Det står klart att vi kan förvänta oss fortsatt hög aktivitetsnivå i och omkring vårt territorium. Det vittnar inte minst den planerade och omfattande övningsverksamheten om och som genomförs under sensommaren och hösten. För Flygvapnets del tänker jag i första hand på övningen ACE(Arctic Challenge Exercise) som genomförs under veckorna 38 och 39. Det är en övning vi planerar och genomför tillsammans med Norge och Finland och där Royal Air Force deltar. Övningen genomförs i norra delarna av vårt land. Det handlar också om en rad internationella övningar (flyg och marin) som genomförs med Östersjön som huvudsakligt övningsområde.

Intressanta och spännande tider som vi har all anledning att återkomma till. Något som ni kan förvänta er kommer att ske såväl på Flygvapenbloggen som i Försvarsmaktens övriga informationskanaler.

Avslutningsvis kan jag återigen konstatera att vi har en mycket intensiv period bakom oss. Den nära framtiden ser ut att bli lika intensiv. Jag vill också passa på att repetera mig själv avseende ”vad vi gör och hur det går”. Vi levererar effekt här hemma och i andra länder. Vi gör det på egen hand och i nära samarbete med partners från flera olika länder, inte minst de nordiska. Idag möter jag generellt sett en inställning och en stämning som vi alla har sökt, kämpat för och längtat efter. Det var något som hände i början på året då jag uppfattar att saker och ting föll plats. Jag har fortfarande svårt att sätta fingret på ”det”. Tack för allt bra som genomförs ute i vår verksamhet.

Passar på att önska alla läsare en riktigt trevlig Midsommar.

Micael Bydén/ Flygtaktisk chef

Under tisdag och onsdag denna vecka besökte Flygvapeninspektören, generalmajor Micael Bydén, TU JAS och Saab i Linköping. Syftet med besöket var att få en djupare inblick i det pågående utvecklingsarbetet med JAS 39 Gripen. Under besöket flög FVI med i JAS 39-7, tidigare kallad JAS 39 DEMO, som är förlagan till den kommande 39E versionen där man bland annat installerat en ny kraftigare motor och en AESA radar samt modifierat bland annat landställ och avionik. Tidigare användes detta flygplan som en demonstrator för nästa generation av Gripen men används numera som ett rent provflygplan i 39E utvecklingen. Nästa provflygplan som kommer att kallas 39-8 är en helt ombyggd JAS 39E som planeras att flyga under 2015.

39E utvecklas för att möta Försvarsmaktens framtida krav på svenskt stridsflyg vilket innebär en högre överlevnadsförmåga i en komplex hotmiljö samt utökad uthållighet och lastförmåga. Även Schweiz är intresserade av att köpa denna version av Gripen.

FVI redo att ge sig iväg på flygning i 39-7. (Foto: Per Kustvik, Saab)

Flygningen genomfördes med TU JAS piloten Johan Jeppsson i framsits som sedan ett år flugit versionen och uppdraget som genomfördes var en demonstration av prestandaskillnad mellan 39(E) och 39C/D som är dagens version av Gripen. Prestanda skiljer sig åt avseende fart och acceleration samt förmåga till så kallad supercruise (överljudsfart med grundmotor, utan efterbrännkammare) tack vare den starkare motorn i 39E som ger ca 25 % dragkraftstillskott.

Tack för flygningen! FVI tackar TU JAS pilot Johan Jeppsson efter passet. (Foto: Per Kustvik, Saab)

Utvecklingsarbetet med 39E fortsätter och kommer kräva en stor insats under de närmaste åren av samtliga inblandade parter i JAS projektet. TU JAS hoppas även på delaktighet och engagemang från insatsförbanden för att säkerställa att JAS 39E blir den framtida stommen i det svenska luftförsvaret.

Major Mikael Olsson/ Chef TU JAS

På Karlaplan i Stockholm, mellan Fältöversten och parkrotundan, står ett mycket stilfullt monument. Över en granitsockel höjer sig en örn med utbredda vingar, som beredd till flykt. Monumentets skapare är den världsberömde svenske skulptören Carl Milles. Monumentet kallas allmänt för Flygarmonumentet.

 Flygarmonumentet som väl pryder sin plats på Karlaplan.

Tankar på ett flygarmonument föddes tidigt och var sannolikt inspirerade av liknande äreminnen utomlands. I ett protokoll från 1917 föreslår flygpionjären och flygingenjören Tord Ångström att Svenska Aeronautiska Sällskapet, föregångare till Kungliga Svenska Aeroklubben, skall ta initiativet till ett monument för att hedra dem som för flygets utveckling offrat sina liv. En insamling igångsattes och 1931 kunde monumentet färdigställas och skänkas till Stockholms Stad.

Platsen för dess resande var mycket väl vald. Det var bara några stenkast från Karlaplan som den allra första flygningen genomfördes i vårt land. Tidpunkten var tidigt på morgonen den 29 juli 1909, bara några dagar efter fransmannen Blériot’s berömda flygning över Engelska Kanalen.

En Voisin med fransmannen Legagneux vid spakarna startade från en plats alldeles intill dåvarande Svea Artilleriregemente (nuvarande Post- och Telestyrelsens kontorshus) på Valhallavägen, och flög på några meters höjd till Borgen på Ladugårdsgärde och tillbaka igen.

Minnessten rest på den plats på Vitön där Andrée expeditionen återfanns 1930. Foto: L Berns

Från början var tanken att hedra varje omkommen flygare med en minnesplakett som skulle läggas i en urna placerad i monumentets sockel. De första namnen skulle vara ballongseglarna Andrée, Fraenkel och Strindberg, vilka omkom när ballongen Örnen, nedtyngd av is, tvingades ned på Spetsbergen 1897 i ett försök att nå Nordpolen. Idén med plaketterna övergavs dock innan den kom till utförande. Stupade militärflygare fick sedermera sina namn bevarade i Flygvapnets Minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen.

Flygarmonumentet har många gånger stått i centrum för jubileer och hågkomster av olika slag. 1960 lade HM Konung Gustaf VI Adolf ner en krans med anledning av att KSAK fyllde 60 år. Vid Flygvapnets 50- och 60-årsjubileer överflögs monumentet av ståtliga massformationer av Flygvapnets flygplan. Flygvapnets frivilligorganisationer har låtit sin högvakt utgå från monumentet. Även flottiljer har haft monumentet som startpunkt för högvakts styrkan vid större jubileer i Flygvapnet. F 6 utgick från monumentet 1986 med sin dåvarande plutonbefälsskola.  Få monument i Stockholm torde vara så levande som Flygarmonumentet på Karlaplan.

Omkomna flygare från alla försvarsgrenar hedras i dag i Flygvapnets Minneshall i Tre Vapen på Gärdet. Foto: L Berns

Av Lennart Berns

Idag, måndag den 1 juli 2013 fyller Flygvapnet 87 år. Det är en mycket erfaren och vital 87-åring vi talar om – ett av världens främsta flygvapen i sin storleksklass. Utan att ge någon omfattande historielektion kan man konstatera att organisationen och verksamheten har genomgått en fantastisk utveckling under dessa år. Det gäller inte minst den teknikutveckling som skett. Där har Flygvapnet inte bara följt utvecklingen utan i allra högsta grad varit med och drivit utvecklingen framåt. Det har varit möjligt tack vare välutbildad personal samt en inhemsk flygindustri som ur ett internationellt perspektiv legat bland de främsta.

Flygvapnet – 87 år!

Beslutet om ett självständigt flygvapen fattades den 2 juni 1925 och den 1 juli samma år utnämndes K.A.B. Amundson till försvarsgrenens första chef, en befattning han hade till 1931. Han fick således ett år på sig att förbereda sammanslagningen av arméns och marinens respektive flygväsenden. Detta skulle visa sig vara en ganska tuff uppgift där försvarsgrenstänkande och prestige gjorde sig tydligt påmind. Ett exempel på den initiala resurstillgången var att årsanslaget var cirka sex miljoner kronor. Ett annat är att flygplanparken den 1 juli 1926 bestod av drygt 200 flygplan. En salig blandning av utländskt och inhemskt tillverkade flygplan i mycket varierande skick. Mer om det finns att berätta och läsa om. Läs gärna ”Att flyga är att leva – Flygvapnet 1926-1976” (Norrbohm & Skogsberg).

Det finns mer att fira denna idag. För 50 år sedan, den 1 juli 1963 övergick Norrbottens flygbaskår att bli Norrbottens Flygflottilj, F21. Flottiljen kommer att uppmärksamma detta senare i sommar med en familjedag på Kallax, lördag den 24 augusti.

Norrbottens Flygflottilj, F21 – 50 år!

Ett annat jubileum står Flygskolan på Malmen för. Det är idag 10 år sedan flygutbildningsverksamheten etablerades i Linköping. Detta var ett resultat av nedläggningen av F10 i Ängelholm där Krigsflygskolan fanns och nedläggningen av F16 i Uppsala där GTU (Grundläggande Taktisk Utbildning) genomfördes.

LSS Flygskolan – 10 år!

Om Svea Flygflottilj, F8 Barkarby, funnits kvar hade vi idag firat flottiljens 75-års dag. Även Bråvalla Flygflottilj, F13, samt Upplands Flygflottilj, F16, hade haft sina bemärkelsedagar om de funnits kvar. Det är idag 70 år sedan de flottiljerna sattes upp. F8 lades ner 1974, F13 lades ner 1994 och F16 2003.

Som sagt: mycket att uppmärksamma, komma ihåg och reflektera kring. Personligen är jag av uppfattningen att vi har mer att göra då det handlar om ceremonier kopplade till vår historia. Jag påminns ofta om det och tar med mig intryck från de besök jag gör hos flygvapen i andra länder. Tillsammans med bland annat flottiljchefer och deras informationsansvariga kommer vi att försöka utveckla rutinerna för att uppmärksamma viktiga händelser i Flygvapnets historia.

Idag nöjer jag mig med att uppmärksamma jubilarerna Flygvapnet, F21 och Flygskolan samt skänker en tanke åt de verksamheter som nämns ovan och som utgör viktiga hörnstenar i vår utveckling.

Gratulerar på bemärkelsedagen – Hipp hipp hurra!

Micael Bydén/ Flygvapeninspektör

Vi på 1:a utbildningsdivision F7 har idag diplomerat CRT 091 för att de kvalificerat sig för att fortsätta CRT på respektive hemmaförband F21 samt F17.

Utbildningen påbörjades 25/3 2013 och avslutas formellt den 5/7 2013.

Under denna tid har eleverna genomfört FAS A Vapensystemfas Jakt där de lärt sig hantera sensor Radar samt de jaktvapen JAS 39 C/D kan bära. Därpå har FAS B genomförts där de omsätter kunskaperna från FAS A till att verka mot luftmål, både enskilt och i rote. Utbildningen är grundläggande och stort fokus ligger på att eleven skall lära sig hur man bedriver grundläggande luftstrid enskilt och i rote utan att göra avkall på flygsäkerheten.
Eleverna skall nu flytta till sina hemmaförband och ha en välbehövlig semester. När de återupptar sin utbildning på hemmaförbanden kommer de först genomföra återinflygning och därefter fortsätta sin CRT enligt respektive Divisionschefers och Kurschefers direktiv.
Vi är nöjda med deras prestationer och önskar dem lycka till i framtiden och välkomnar dem tillbaka då de är mogna att kliva in i instruktörsrollen på F7.

Mvh KC CRT 091 Carl Nordberg

132.Sbtroppen på F17 bemannar just nu sambandsbefattningarna på två olika insatser samtidigt. Dels bemannar de befattningar inom Swedish Air Element ISAF helikopterenhet i Afghanistan, dels bemannar de befattningar inom Marinens insats i Adenviken, ME03. Den gemensamma nämnaren är att de levererar tillgång till stödsystem för helikopterenheterna på plats.

Afghanistan

Morgonen på Marmal inleds med en cykeltur från boendet till Command Posten (CP:t), där starttiden på morgonen skiftar beroende på vilken dag det är (träning, beredskap eller återhämtning), det som är gemensamt för varje dag är att sambandspersonalen är på plats på CP:t från tidig morgon till sen kväll. Varje dag inleds med att kontrollera hur systemen har uppfört sig under natten samt att stötta Operations (OPS) inför en av deras många briefar. Därefter inleds en daglig tillsyn av ledningssystemet och den kringutrustningen som används till detta. Syftet med detta är att upptäcka fel innan användarna drabbas. Detta för att vår operativa förmåga inte skall påverkas. Med 4 olika datanätverk, 4 radiosystem, telefoni och vädersystem så finns det ofta något litet för sambandspersonalen att göra efter en daglig tillsyn. Målet är att tillsynen skall vara klar till 10:30 lokal tid, då Sverige återigen finns tillgängligt efter en god natts sömn. Efter att eventuella fel eller frågetecken har behandlats så övergår sambandsverksamheten till att utveckla sambandslösningarna samt att planera och genomföra systemförändringar.

De senaste veckorna har arbetet riktats mot att byta ut det befintliga arbetsnätet mot AMN (Afghan Mission Network) där sedan tidigare, Camp Northern Light (CNL) med flera, redan är inkopplade.

Adenviken – Djibouti

Samtidigt som sambandsfolket i Afghanistan är klara med sina tillsyner anländer sambandspersonalen till sin arbetsplats på den franska basen Camp Aerienne i Djibouti. På den här platsen nyttjas kärndelarna i Kommunikationsnät Flygbas. Stödet som Komnät Fbas lämnar till helikopterenheten på denna bakre underhållsplats är egentligen bara en del i det stöd som lämnas. På plats i Djibouti finns nämligen också det svenska NSE:t (National Support Element) som stödjer HMS Carlskrona med all logistikverksamhet. För deras del är tillgång till stödsystem som LIFT, PRIO med mera vitalt för deras verksamhet.

Sambandspersonalen inleder dagen med att göra en funktionskontroll på systemet. Tjänster på Försvarsmaktens IP-nät funktionskontrolleras, servrarna och loggar gås igenom och det görs daglig tillsyn på elverk, klimataggregat och övrig utrustning. Klimatet är varmt, fuktigt, dammigt och blåsigt så att till exempel filterbyten som normalt endast görs en gång i månaden behöver göras 1-2 gånger i veckan. Slitaget på utrustningen är långt högre än normalt. Dessutom har ett antal insekter och småkryp funnit att utplacerad utrustning är ett bra ställe att bosätta sig på så en extra koll var man sätter händerna har blivit rutin.

…samtidigt i Afghanistan

Denna dag är inget undantag från de senaste veckorna då införandet av AMN nu börjar gå mot sin slutfas. Den nya sidan i portalen skapas samtidigt som vi samarbetar med CIS-personal från CNL med att koppla in oss mot AMN. Samarbetet med CNL CIS-personal är på daglig basis och har resulterat i att tiden för felsökning i systemen har förkortats vid ett flertal tillfällen, både hos oss på Marmal och hos dem på CNL. Andra samarbeten finns i Sverige med bland andra FTS, FMTM, FM LOG och F17. Även sambandspersonalen på ME03 samverkas det med regelbundet.

Förutom utvecklingsarbetet så skall vi finnas lättillgängliga under hela dygnet för personalen inom SAE för stöttning och handledning i de olika systemen. Efter ännu en lång arbetsdag så rundas denna av på ett bra sätt med Sällskapsresan, Snowroller, som är nästa film i Lasse Åbergtemat, tillsammans med stora delar av förbandet. Detta toppas med en kopp kaffe i den behagliga kvällstemperaturen, 28 grader, på soldäck i solnedgången.

…och i Djibouti

Strax efter lunch börjar värmen närma sig dagens toppvärden (49 grader i skuggan är den högst uppmätta temperaturen hittills) och den franska basen och Djibouti stad stänger igen totalt för att återuppta verksamheten när temperaturen börjat krypa neråt igen. 35 grader anses vara lite lätt kyligt och en behaglig temperatur att jobba i. Under eftermiddagen och kvällen utförs större underhållsåtgärder där det kanske krävs att någon server eller annan tjänst stängs ner och startas om. Spindeln som bosatt sig i elcentralen vid telecontainern jagas bort än en gång… När någon sedan rycker i lampsnöret till solen och mörkret faller på en blink så avrundas arbetet för dagen och personalen återgår till förläggningen.

Övervakningscentralen för sambandet hos SAE SAF

Nodcontainern hos SAE ISAF bakom lås och bom

Djibouti: En något ovan vinkel på Satkom för oss norrifrån

Text: 132.Sbto, F17
Fotografer: 132.Sbto, F17

Om än något sent kommer här ett inlägg för att uppmärksamma en 50-årig profil i Flygvapnet, nämligen vårt skolflygplan SK60/Saab 105. Bemärkelsedagen, det vill säga 50-årsdagen av den första flygningen, passerade vi den 29 juni. Jubileet har bland annat uppmärksammats av Saab och Flygvapenmuseum och Svensk Flyghistorisk Förening (SFF) kommer i slutet av året att ge ut en bok om flygplanet.

Ett annat mycket tydligt initiativ att hylla och uppmärksamma 50-åringen har Swedish Air Force Historic Flight, SwAFHF, tagit. På deras SK60 har man målat ”Saab 105, 50 år”. Det är Henrik Bergman som stått för målningen på initiativ av Emil Lindberg.

Foto Lennart Berns på flygdagen Säve, 2013.

I år har SwAFHF SK60/Saab 105 deltagit på flyguppvisningar i Västerås, Säve, Volkel (NL) och Waddington (RAF/UK). Vidare planerar man att senare i sommar delta vid flyguppvisningar i Örebro, Mora, F 7 Såtenäs, Leuchars (UK), Jersey (UK), Sanicole (B) och på Malmen (FMV/FC 80 år).

SwAFHF SK60 har serienummer 140 och är tillverkad 1968. Flygplanet är deponerat till SwAFHF av Flygvapenmuseum. Flygplanet är fyrsitsigt, har originalmotorerna (Turbumeca) och är i grunden märkt som det var då det kom ut på förband vid F 5 i Ljungbyhed.

SwAFHF SK60 flygs idag av Stellan Andersson, Olle Norén, Lars Martinsson och Anders Carlsson.

Det lördag kväll den 20 juli och första dagen på Royal International Air Tattoo (RIAT) Fairford England har nyss avslutats.

RIAT är en av de största militära flyguppvisningarna i världen med ca 200.000 besökare under två dagar. Mer än 100 flygplan och helikoptrar visas upp på marken och under mer än sju timmar förekommer kontinuerliga flyguppvisningar utan avbrott. Det som förevisas är allt från äldre Lancaster och Vulcan till moderna Gripen, Rafale och Eurofighter. Även välrenommerade uppvisningsgrupper som Red Arrows och Frecce Tricolore visar upp sina program för besökarna.

I onsdags ombaserade vi i väldigt fint flygväder med tre JAS 39 från Såtenäs och flög direkt till Fairford, beläget väster om London, under en flygning som tog ca 1,5 timmar. Väl framme togs vi emot av svenska tekniker som redan tidigare anlänt i lastbilar med klargöringsmateriel och övrig utrustning som behövs.

Teknisk personal i väntan på att flyguppvisningen skall starta
Foto: Jonny Nordling, F7

Dagarna på plats fram till flygshowens start krävdes för att genomföra förträning och validering av uppvisningsprogrammet, ett krav från arrangören som gäller alla utländska deltagare för att upprätthålla högsta flygsäkerhet. Under denna tid är personalen i anspråkstagen för många olika uppgifter, bland annat service och bevakning av flygplan och flygutrustning. Intresset för svenska Flygvapnet i allmänhet och JAS 39 i synnerhet är mycket stort, vilket gjorde att vi fick svara på många frågor och berätta om vår verksamhet.

I dag, lördag, var temperaturen något lägre och behagligare jämfört med de 30 grader som England bjöd på de första dagarna, vilket underlättar både för besökare och för oss som arbetar under denna långa uppvisningdag.

JAS 39 under start på Fairford
Foto: Jonny Nordling, F7

Den tid som vi blev tilldelade för att genomföra vår flyguppvisning låg strax efter lunch, vilket var bra eftersom många åskådare då hade kommit på plats och funnit sig tillrätta. Uppvisningen gick mycket bra trots relativt hård och byig vind och fick beröm från många olika håll, bland annat berättade vår försvarsattaché i England, Överste Lena Hallin, att den brittiska flygvapenchefen var imponerad av JAS 39 manöverförmåga.

Nu ser vi fram emot morgondagens uppvisningar!

Kn Erik Svensson Planeringsansvarig & Kn Peter Fällén Uppvisningspilot
F7 Såtenäs

Onsdagen den 28 augusti anordnar Försvarshögskolan tillsammans med Flygvapnet ett seminarium under rubriken ”European Air Power”.

Seminariet utgör en del i lanseringen av en kommande bok rörande Air Power – utmaningar och möjligheter ur ett Europeiskt perspektiv, där respektive flygvapenchef från Sverige, Norge, Danmark och Finland, har varit med och skrivit var sitt kapitel.

Utöver detta ger de internationellt erkända teoretikerna Christian Anrig, Etienne de Durand, Peter W. Gray, Tony Mason samt Martin van Creveld sin syn på bl.a. stilbildande och Europeiska vägval genom att närmare analysera det turkiska, franska och brittiska flygvapnen samt strategiska vägval och förmågor.

Moderator är den norske översten John-Andreas Olsen som har skrivit flera böcker inom ramen för luftmakt- och luftmaktsteori.

Seminariet är kostnadsfritt och genomförs i Sverigesalen på Försvarshögskolan, Drottning Kristinas väg 37, Stockholm

Anmälan om deltagande görs över e-mail till Anna-Karin Widhagen, anna-karin.widhagen@fhs.se senast den 20 augusti.

Du är välkommen att närvara vid seminariet och där ta del av presentationerna, ställa frågor och diskutera aktuella ämnesområden.

Micael Bydén/FVI

Följ länken för detaljerad information

https://www.fhs.se/sv/nyheter/2013/european-air-power-callenges-and-opportunities/

Ungefär en gång per månad genomför Försvarsmaktens insatschef (C INS), Genlt Anders Silwer, pressträff där media bjuds in. Då och då har Flygvapnet genomfört delar av denna pressträff. I onsdags, den 14 augusti genomfördes pressträffen och avhandlade verksamhet det senaste halvåret/kvartalet såväl nationellt som internationellt. För att delge alla vad Flygvapnet framförde visas bildspelet med kommentarer nedan.

Inledningsvis kan konstateras att Flygvapnet genomför en omfattande verksamhet i tre världsdelar (Europa, Afrika och Asien). Jag skulle vilja dryfta mig till att säga att vi i princip aldrig har haft en så omfattande insatsverksamhet som nu och som vi har haft de senaste åren. Inte minst utifrån hur stor grundorganisation vi har!

Jag inledde med att presentera övergripande vår verksamhet. Bl a tog jag inte upp vår väl genomförda helikopterinsats inom ME03 då Marinen berättade om den i sin presentation.

SAE ISAF UH 60 – Bilden om HKP 16 i Afghanistan berättade jag om hur den dagliga tjänsten går till med två dagar i 15 min startberedskap, en dag vila samt en dag övning för att därefter åter gå på beredskap i två dygn. Vi har genomfört ett antal uppdrag och har full operativ förmåga. Allt går enligt plan och vi planerar att kvarstanna tom maj 2014. (Vi har tidigare presenterat förbandet i detalj i samband med mission start ¼ 2013)

Mali – utöver det som Armen presenterade om sin vht i Mali planerar vi nu för att åka ned på en insats med TP 84 Hercules.

Vi har redan 4 stabsofficerare på plats och ytterligare en på väg ned nästa vecka. Rekognoseringsresa är genomförd och man kan lugnt säga att insatsen är under uppstart. FTS och förbandet jobbar intensivt för att bli klara i tid vilket allt pekar på och vi planerar för att basera i huvudstaden Bamako. ”Ett bra och erfaret förband är ånyo på väg ut” avslutade jag med.

Nationellt – Där beskrev jag att flygverksamheten  i Östersjön har förändrats såväl i omfattning som i geografisk utbredning. Tidigare bedrevs verksamheten i Östersjön mer kustnära men under 2013 har vi sett en utbredning till det direkta svenska närområdet (se röd ring – dock ej över svenskt territorium!). Det innebär en förändrad normalbild men fortsatt på en betydligt lägre nivå än under kalla kriget. Till höger på bilden kan ett axplock av de flygplan som uppträtt i närområdet under 2013 ses.

Den sista bilden redovisar 2 av de 4 tillträdesbrotten/kränkningar som skett under 2013. Exemplen ni ser på bilderna är från söder Gotland där ett lufttankningsflygplan som gick på färdplan med tillslagen transponder kränkte svenskt luftrum. Det gick i förband med ett annat lufttankningsflygplan som hade tillstånd. Vår incidentjakt startade och identifierade flygplanet sydost Gotland.

Den andra kränkningen skedde söder Karlskrona av ett spaningsflygplan som innan passage av gränsen påbörjade sväng men under svängen passerade in i svenskt luftrum. Svensk incidentjakt skuggade flygplanet i princip från Bornholmstrakten och kontinuerligt under inpassagen.

Inga bilder på flygplanstyper redovisades och ej heller nationalitet. ”Vi vet naturligtvis vilken nationalitet som flygplanen hade men normalrutin är att sekretessbelagd rapport skickas till Utrikesdepartementet för handläggning, därför kommer vi i dagsläget inte att kommentera nationalitetsfrågan vidare”. Vi kan komma att återkomma med nationalitet vid en senare pressträff.

(Not – Flygvapnets inriktning är att i framtiden betydligt snabbare publicera/presentera bilder och rapporter om motsvarande händelser i syfte att öka sin öppenhet. Det är mycket positivt och vi vet att detta har diskuterats livligt det sista året. Det kommer, även om många säkert tycker att det går för långsamt.)

Jag avslutade min del med att säga att de övriga 2 kränkningar berodde på missade föranmälningstider och att de fick tillstånd innan inpassage.

På pressträffen i övrigt presenterade Armen sin internationella verksamhet, där inte minst Luftstridsskolans insats i Kosovo nämndes. Marinen sin incidentverksamhet, ME 03 samt de två kränkningar som skett till sjöss. Insatsstaben avslutade med att presentera hur verksamheten i Östersjön ser ut i höst med många egna och internationella övningar med svenskt deltagande samt inte minst ZAPAD 13. De beskrev också att vi kommer att öka vår närvaro i Östersjön under denna tid såväl till sjöss som i luften.

Vi hoppas att ni alla därute uppskattar att vi återberättar vad som sas på pressträffarna på detta sätt så kan ni inte minst jämföra med vad som skrivs i tidningarna!

Mvh

Anders Persson

Stabschef Flygtaktiska staben

I förra veckan genomförde jag FVI Råd där jag träffade Flygvapnets förbandschefer tillsammans med C PROD FLYG. Jag fick då initierad information om det rådande ekonomiska läget och hur hårt beslutad reduktion slår mot förbandsverksamheten. Jag återkommer till den.

Jag fick också information och bekräftelser om den omfattande och ambitiösa verksamhet som genomförts under första halvåret 2013. En hel rad övningar har genomförts (bla Red Flag, TTP och Flygvapenövning, CJSE, Frisian Flag, Arctic Fighter Meet). Vi har ersatt insatsförbandet i Afghanistan, SAE MEDEVAC med HKP10, med ett ny personal och nytt helikoptersystem, HKP16, och utökat förbandets förmåga. Vi har också deltagit med helikopter, HKP15, inom ramen för ME03. Det finns fler exempel och där kan jag nämna att vi under perioden, på förkommen anledning, ökat ambitionen inom ramen för incidentverksamheten. Jag är mycket imponerad av vad Ni därute gör och presterar på alla fronter trots de utmaningar och begränsade resurser som står till buds.

Tillbaka till den aktuella ekonomiska reduktionen som är beslutad. Den bild och insikt jag fick under mötet med förbandscheferna har gjort att jag valt att ställa in den planerade FV-konserten på Berwaldhallen. Vidare har budgeten halverats för Flygtaktisk chefs (FTCH) fältövning samt FV-mötet, båda aktiviteterna planerade att genomföras i oktober. Inriktningen jag gett staben är att deltagarantalet skall begränsas till ett minimum för FTCH Fältövning såväl som för FV-mötet i syfte att begränsa resekostnader. Neddragningarna skall ses som ett första steg tills vi fått kontroll på hur utfallet blir i hela FM. Vi ser över möjligheterna att videosända FV-mötet och att de FV-officerare som tjänstgör i Mälardalen kan delta utan övernattning. I samband med att vi reducerar flygtid, övningar för våra soldater och SÖBar mm så känns detta som ett logiskt beslut. Vi kommer att återkomma med tydliga direktiv vad gäller förbandens deltagande vid fältövning och FV-mötet.

Samtidigt som det är en självklarhet att vidta åtgärder som ger ekonomisk besparingseffekt konstaterar jag att det är viktigt att träffas även i tider som dessa. Inte minst för att just kunna diskutera hur läget ser ut och om det finns några bra förslag på lösningar för hur vi kan hålla verksamheten på en produktiv nivå. Det är också av stor vikt att vi ägnar tid och kraft åt fortsatt reformering mot ett tydligare nationellt fokus. Där utgör fältövningen en viktig pusselbit. Därför väljer jag att inte ställa dessa två verksamheter helt och hållet.

Just nu är det full fart i planeringen av insatsen med vårt taktiska transportflygsystem, Tp84, i Mali. Planeringen går mot en start den första oktober. Det blir den elfte insatsen på fyra år som vi i Flygvapnet planerar, driver fram och genomför. Ett insatt insatsförsvar, tillgängligt här och nu. Har sagt det förut och säger det igen; Kopplat mot givna uppgifter har vi generellt sett aldrig varit så välövade och insatserfarna som vi är idag.

Ni gör alla ett fantastiskt jobb därute. Sköt om er!

Micael Byden/ FVI

Vår insats inom ramen för EU´s OPERATION ATALANTA i Adenviken, ME03, avslutades den 6 augusti och i söndags återvände HMS Carlskrona till sin hemmahamn i Karlskrona med en mycket värdig hemkomstceremoni och medaljutdelning.

Redan långt innan fartyget kunde ses bakom Söderstierna kunde vi som samlats vid kajen i örlogsbasen höra de avlägsna salvorna när svensk lösen utväxlades mellan HMS Carlskrona och Kungsholms fort. En halvtimme senare passerade fartyget, eskorterad av en HKP15 och två bogserbåtar, den yttre piren där försvarsministern, FM GD, C INS, MI och vi förbandschefer samlats för att ge en första välkomsthälsning. Från riggen vajade en blågul ”hemlängtan” som sträckte sig ända tillbaka till helikopterdäck, dvs en vimpel vars längd beror på hur länge fartyget varit ute.

Försvarsminister Karin Enström och Generaldirektören för Försvarsmakten Peter Sandwall tittar på när HMS Carlskrona löper in till sin hemmahamn

Med hela besättningen uppställda på däck lade fartyget till och som traditionen bjuder gick fartygschefens hustru och barn först ombord för att mera konkret hälsa välkommen hem.

Efter kramkalas och lunch genomfördes en stämningsfull medaljceremoni i parken vid Amiralitetskyrkan med bland annat tal av försvarsministern och MI samt med musik från Marinens musikkår.

Nu kanske ni som läsare undrar varför detta skrivs i en FV-blogg. Borde inte den här händelsen återges i Marinbloggen?

Jag är säker på att den gör det, men jag vill med detta peka på att Försvarsmaktens helikopterverksamhet är synnerligen gränsöverskridande. Faktum är att vi i princip inte alls verkar luftoperativt, förutom att vi är flygande och därmed samordnas med all annan flygverksamhet vid en insats.

Helikopter utgör en sjö- och/eller marktaktiskt resurs.

Det har varit på det sättet sedan helikoptern kom till Försvarsmakten i mitten av 50-talet och det är fortfarande så, det vittnar inte minst våra insatser om. Vi är i Afghanistan sedan april 2010 med resurser för transport av skadade till stöd i första hand för de markoperativa förbanden i RC N och i och med HMS Carlskronas hemkomst avslutas den andra svenska ”ME-insatsen” i Adenviken där helikopter varit baserad ombord på fartyget. Det stod klart redan vid ME02 att helikoptern utgjorde en väsentlig effekthöjare ombord. Radien på det område runt fartyget som kunde kontrolleras utökades mångdubbelt och tiden från upptäckt till att man kunde agera nedgick kraftigt.

I och med ME03 har det tagits ytterligare steg mot den ”organiska helikoptern”, dvs ett fullt ut integrerat system ombord på fartyget där såväl helikopter som personal ingår.

Jag ska inte föregå den utvärdering av ME03 som nu kommer att göras, men vi kan redan nu konstatera att detta är rätt väg att gå och att helikoptern i allra högsta grad bidragit till alla de framgångar som kantat HMS Carlskronas väg under insatsen.

Nu gäller det att ta denna erfarenhet vidare in i det nationella perspektivet. Vi förfogar idag över 8st lätta sjöoperativa helikoptrar, HKP15. Från och med nästa år kommer vi att börja flyga med HKP14 på 3.hkpskv i Ronneby och de fullt ut sjöoperativa HKP14 kommer året därpå. En moderniserad helikopterpark medger också förändrade uppgifter och förändrad taktik. Det är här viktigt att klarlägga att det ännu inte skett några förändringar avseende baseringen av helikopterbataljonen vid nationell sjöoperativ insats. Vi skall, i likhet med det gamla marinflyget, gruppera på land och verka till sjöss. Denna taktik kräver som alla förstår såväl rörlighet som fältmässighet då det inte får bli för långa anflygningssträckor till de sjöstridsförband som helikoptrarna skall samverka med.

Det faktum att Hkpbat inte längre förfogar över egna basresurser utan hänvisas till FV Basbat som i sin tur dessutom skall tillse att freds- och krigsbaserna fungerar för stridsflyget, som utgör en strategisk resurs, gör att ombordbasering mer och mer framstår som ett lämpligt alternativ. Vi har dock nått vägs ände vad det gäller möjlighet till effektiv och uthållig basering ombord på marinens fartyg. Fartygens infrastruktur och storlek sätter begränsningar. Varken Visbykorvetterna eller HMS Carlskrona har hangar, vilket kraftigt försvårar underhållstjänst och klargöring av helikoptern ombord, något som är nödvändigt en regnig och blåsig natt i november långt ute i Östersjön. Dessutom kan inget av dessa fartyg ta ombord en medeltung helikopter, vilket är det system som utgör kärnan i den sjöoperativa helikopterverksamheten. Här måste anskaffningen av såväl ett anpassat stödfartyg som ett nytt och större stridsfartyg ges utrymme i materielplanerna. Det finns också en risk för obalans mellan sjö- och markoperativa medeltunga helikoptrar i Försvarsmakten. En omfördelning och modifiering måste göras så att vi får minst 9st HKP14 fullt utrustade för sjöoperativ verksamhet. Vi kommer i så fall ändå att förfoga över totalt 24st medeltunga helikoptrar för den markoperativa verksamheten, vilket bör vara tillräckligt. Vi måste dessutom vidmakthålla och utveckla den taktiska kompetensen hos besättningar och stabspersonal inom Hkpbat för de uppgifter vi har i vår samverkan på marken och till sjöss. Jag vill gå så långt att jag också förväntar mig att personal vid Hkpbat med taktiskt eller stridstekniskt ansvar ges möjlighet att läsa sjö- eller marktaktisk/-operativ inriktning vid den nivåhöjande utbildningen på Karlberg och/eller FHS.

Vi har med draghjälp av insatserna i Adenviken kommit väldigt långt i återtagandet och utvecklingen av sjöoperativ helikopterförmåga. På grund av att stora resurser ännu är bundna i Afghanistan har vi en lite längre bit att gå vad det gäller nationell samverkan med arméns förband.

Låt ME03 bli en milstolpe i den fortsatta utvecklingen. Skapa förutsättningar för en mer uthållig och robust basering ombord på marinens fartyg samt möjliggör ombordbasering av medeltunga helikoptrar. Dessa åtgärder skulle bädda för fortsatt framgångsrika insatser till sjöss, så väl nationellt som internationellt.

Öv Magnus Westerlund, C Hkpflj

EAS (Expeditionary Air Staff) är en kaderorganiserad stab med huvuduppgift att förbandsleda sammansatta flygstridskrafter nationellt och internationellt. Utöver de 13 heltidsanställda består även EAS av 17 deltidstjänstgörande. Dessa har under vecka 42 varit inkallade för att utrustas, utbildas och utveckla sin egen tjänstgöringsplan.

De 17 deltidstjänstgörande utgörs av befattningar som i och med sina olika specialistkompetenser tillför EAS bredd, djup och uthållighet i lösandet av sina uppgifter. Omfattningen och bredden på befattningarna spänner från traditionella militära befattningar avseende personaltjänst, underrättelser, logistik, genomförande, planering, samverkan, men även präst, jurist och veterinärbefattningar finns inom EAS. Ett flertal av dessa deltidsanställda har ett förflutet som yrkesofficerare i roller som stridspilot, JAS-tekniker och luftbevakare, medan andra har varit aktiva reservofficerare, bl.a. med erfarenhet från ett flertal internationella insatser och nationella övningar

Alla heltids och deltidsanställda har en utpekad befattning och behövs för att lösa den nationella uppgiften, och delar av de deltidsanställda tjänstgör även inom ramen för de internationella uppgifterna. Som exempel kan nämnas att två deltidsanställda ingår i FM01 (Herculesförbandet som var avsett för att sättas in i FN-insatsen i Mali) som nu står i beredskap, och ytterligare några till kommer att ingå i EAW (Expeditionary Air Wing) som är Flygvapnets del i NBG 15 (Nordic Battle Group är en svenskledd stridsgrupp bestående av 7 nationer som står till EU.s förfogande första halvåret 2015).

”De deltidsanställda med sin unika kompetens och erfarenhet är viktiga byggstenar i försvarsreformen och en förutsättning för att vi inom EAS och i förlängningen hela flygvapnet och försvarsmakten skall klara av våra uppgifter”, Övlt Peter Cauwenbergh C EAS.

”En deltidstjänstgöring vid EAS ger mig möjligheten att ha en fortsatt kontakt och engagemang med flygvapnet då jag även är intresserad av fortsatt tjänstgöring vid internationella insatser”, Andreas Hornwall Undoff, tidigare flygbasjägare med internationell erfarenhet och nu anställd vid polisen i Västerås.

”Jag vill återknyta till flygvapnet då jag saknar kamratskapet och tycker att uppgifterna som deltidsanställd är intressanta och utvecklande”, Peter Westin Stribef, tidigare stridspilot och nu anställd som pilot vid Norwegian

Övlt Peter Cauwenbergh/ Chef EAS

Allt är inte akut – men det kan ändå vara värt att ha koll på.

Därför finns spaningsberedskapen, ständigt redo att få reda på mer.

Om något okänt är på väg mot Sverige används jaktincidenten, men allt som sker i vårt närområde är inte att betrakta som kritiska händelser. Ibland finns det däremot intresse av att kontrollera vår omvärld ur ett annat perspektiv sett utifrån normalbilden. Spaningsberedskapen försöker bland annat ge svaret på frågan ”Pågår det något i vårt närområde som avviker från normalbilden och som Sverige behöver ha kunskap om?”. Spaningsberedskapen patrullerar våra gränser och till viss del internationellt luftrum och hav i vårt närområde för att titta på och dokumentera fartyg, flygplan och pågående verksamhet, exempelvis militärövningar.

Flygvapnet har i princip alltid haft dedikerade resurser helt inriktade på fotografering från flygplan – från specialbeställda S11 Dornier till spaningsversioner av både Tunnan, Lansen, Draken och Viggen. I Viggensystemet fanns det två olika typer av spaningsflygplan. SF37 för fotospaning och SH37 för radarspaning. Oftast genomfördes spaningsföretagen med en rote SF/SH för att deras sensorer kompletterade varandra. Arvet från båda dessa plattformar har övergått i Jas 39.

Bild tagen 1994 från SF37 över internationellt vatten.

Idag har flygvapnet inget specialtillverkat stridsflygplan för spaning utan samtliga flygplan av modellen Jas 39 kan användas för uppgiften. Genom en knapptryckning av piloten blir flygplanet ett spaningsflygplan. Då ett flygplan förväntas användas i spaningsincidenten bärs normalt extra sensorer. Flygplanet bär alltid radar och har en inbyggd framåtriktad kamera, men vid spaningsincident vill vi ofta ha möjlighet att samla mer information. Detta görs genom att flygplanen utrustas med exempelvis spaningskapsel (SPK) eller Laser Designator Pod, LDP. Med SPK tar piloten högupplösta digitala bilder och med LDP finns möjlighet att filma objekt både i dagsljus och under mörker. Beroende på syftet med spaningsinsatsen kan flera sensorer användas och tillsammans ger det en mycket bra bild av omvärlden, objekt och händelser.

Precis som i jaktincidenten genomförs spaningsincident normalt med två flygplan, det vill säga en rote. Orsakerna är flera. Flygningen kan ske långt från land. Det är då en extra trygghet att vara två piloter på plats om något skulle inträffa. Två flygplan ger dessutom en säkerhet om någon sensor skulle vara trasig. Genom roteuppträdande kan dessutom vissa uppgifter fördelas ut inom förbandet exempelvis att spana med radarn i luftrummet så att vi inte riskerar att kollidera med en helikopter.

Det brittiska hangarfartyget HMS Illustrious fotograferad med SPK.

Ett spaningsuppdrag svarar normalt på en fråga ställd av högre chef. Frågan omsätts till en uppgift och därefter fattas beslut om genomförande och val av lämplig sensor. Två vanliga uppgifter är Lokalisera och/eller Identifiera. Lokaliseringsuppgiften löser piloten troligen med hjälp av sin radar och sina ögon. Identifieringsuppgiften löser piloten genom att hitta objektet med radar och sedan med ögonspaning och eventuellt LDP fastställa typ och nationalitet.

Sedan drygt fem år tillbaka har en viss anpassning mot en internationell militär standard genomförts. Denna benämner uppgifter, syfte och mål något annorlunda än den som historiskt använts i Sverige och den återfinns i ATP-47 (NATO Handbook for Air Reconnaissance Tasking and Reporting).

Text: Överstelöjtnant Anders Segerby, flygchef F17

Foto: Försvarsmakten

FOTNOT: Textförfattaren har flugit i incidentberedskap jakt och spaning sedan 1991 i AJ37, SF37, SH37, JA37 och JAS.

Inbjudan att delta vid informationskväll om Flygvapnet

Flygvapenvänner!

Det är med glädje jag konstaterar att vårt flygvapen alltjämt är i fokus. Detta visar sig inte minst i den omfattande insats och övningsverksamhet som vi bedriver.

Nu är det återigen dags för en lägesuppdatering, hur verksamheten bedrivs, vad som händer just nu och vad som är på gång.

Tid: Den 6 november 2013 klockan 18:00 – 21:00, vi bjuder på landgång och dryck.

Plats: HKV Lidingövägen 24, Stockholm, plan 2

Anmälan: Namn och personnummer till FVI sekr. Helen Nyström, helen.nystrom@mil.se Senast fredag 1 november 2013.

Kostnader för resor till och från informationskvällen betalas av den enskilde.

Väl mött!

Micael Bydén/ Flygvapeninspektör

Någon gång emellanåt infinner sig tillfället för mig när jag får tid till att tänka egna tankar och reflektera lite. Idag var en sån dag. En dag på jobbet där många kontor stod tomma som ett resultat av höstlov och bara halv arbetsdag. En dag med bara något enstaka möte planerat och endast ett fåtal inkommande e-mail och telefonsamtal. Dagen före Alla Helgons dag.

Utan att kunna sätta fingret exakt på var tankarna startade så var de där. Stora och små. Nära och fjärran. Nutid och dåtid. Allt i en enda salig blandning. Det blir oftast lite känslosamt. Varför vet jag inte. Det bara är så, inget som känns särskilt konstigt, snarare befriande.

Jag har förstås tänkt jobb, det gör jag nästan jämt, alldeles för mycket. Idag kom det sig i första hand av att jag bytt jobb och allt som följer med det. Försök att kombinera och kordinera dubbla almanackor, ambition att på ett värdigt sätt avsluta en befattning i kombination med samma ambition att komma in i den nya. Funderingar över hur jag på ett tillräckligt bra sätt ska kunna möta alla krav (mest mina egna) och de förväntningar som jag känner av. Men, i och med att tanken om att jag är omgiven av skickade och erfarna medarbetare infann sig, släppte jag det hela.

Många av tankarna har koppling till särskilda händelser, omständigheter eller ärenden. Oftast sådana som inte bara träffar det logiska och sunda, utan som påverkar känslomässigt. De som känns och inte vill gå över. De som fastnar.

Jag fick ett e-mail för en tid sedan. Avsändaren; en äldre, pensionerad kollega. En av de som jag, och många med mig, har stort förtroende för och ser upp till. Texten var klar som himlen en höstdag. Kritiken och missnöjet till mig och Flygvapnet handlade om våra tillkortakommanden i samband med att framträdande profiler från försvarsgrenen gått ur tiden, utan att vi på ett värdigt sätt uppmärksammat det. Jag tycker att det är jobbigt. Jobbigt för att jag anser att det är viktigt. Viktigt för att det, De, är en del av vår historia och har del i det fina som skapats.

Igår fick jag ett annat e-mail från en medarbetare i FM. Kommer inte ens ihåg att det träffade det logiska. Det sköt rakt innanför bröstbenet och jag blev arg, riktigt arg. Innehållet indikerade att jag skulle ha bidragit till att FM vidtagit åtgärder som strider mot bestämmelser som påverkar personers integritet. Vidare uttryckte personen i fråga kritik mot ett, ur mitt perspektiv mycket vällovligt och nödvändigt initiativ. Trots att jag skrev av mig i det svar jag skickade igår, fanns det kvar idag.

Tonvikten på det som rörde sig i huvudet på mig idag, “mina ägnade tankar”, har rört de som inte finns med oss längre. Det är förmodligen triggat av flera saker. Jag nämnde tillfället, förutsättningarna idag. Det finns också ett inslag av den information som florerat bland olika bloggar i veckan och som har koppling till Flygvapnet. Inte minst så finns det en koppling till Informationsdirektörens, Erik Lagerstens, fina blogginlägg idag. Om du inte läst det så rekommenderar jag dig att göra det. Sakligt och värdigt, på riktigt. Tack!

Innan jag lämnade Tre Vapen idag spenderade jag en god stund för mig själv i Flygvapnets Minneshall. En av de finaste och mest fridfulla platser jag vet. Där satt jag och lät tankarna vandra. Om allt och om inget. Känslan av besvikelse att inte leva upp till förväntningar var borta. Det arga var som bortblåst. Känslan av tacksamhet fick jag därinne och det var den tog jag med mig hem. Tacksamhet för att det är jag som får sitta där inne och kan reflektera över det jag ser. Tacksamhet mot de som har sina namn på väggen och som vi för alltid skall minnas.

Jag ber att få önska Er en riktigt fin Alla Helgons helg.

Micael Bydén/ Flygvapeninspektör 

INFODIR Blogginlägg:
http://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2013/10/31/alltid-saknad-aldrig-glomd/

I mer än 60 år har de övervakat och insatslett flygplanen.

Utan stridsledningens och luftbevakningens hjälp skulle incidentberedskapen inte fungera.

En regelmässig övervakning av Sveriges territorium så att inget utländskt flyg kränker våra gränser har inte alltid funnits. Incidentberedskapen föranleddes på grund av den sovjetiska nedskjutningen 13 juni 1952 av flygvapnets DC-3 som utförde signalspaning över internationellt vatten i Östersjön. Tre dagar senare sköt ett sovjetiskt plan ner ett av flygvapnets sjöräddningsflygplan då detta sökte efter överlevande från DC-3:an.

I flygvapnet ansvarar stridsledningen och luftbevakningen (STRIL) för att övervaka och insatsleda stridsflyg för både jakt- och spaningsberedskap. Incidentberedskapen genomförs till största delen från skyddade anläggningar belägna under jord, där avancerade datasystem övervakar och identifierar flygningar i Sveriges närhet samt stridsleder jakt- och spaningsflygplan mot okända mål.

Oavsett tid på dygnet kontrolleras våra territorialgränser med ett vakande öga. Överallt i landet har vi strategiskt utplacerade radarstationer som ständigt uppdaterar luft- och sjölägesbilden. Det handlar om att identifiera de luftfarkoster som ligger utanför och i närheten av vårt område. Underrättelse- och säkerhetstjänsten känner oftast till pågående internationella övningar, utbildningar med mera i vårt närområde. Tillsammans bidrar dessa kunskaper och övervakningen till att skapa en normalbild utifrån vilken vi anpassar vår beredskapsnivå och verksamhet.

Uppgiften för luftbevakningen är att skapa ett fullständigt identifierat luftläge. Större delen av de flygningar som berör svenskt territorium är civila flygningar som identifieras med hjälp av inlämnade färdplaner. När flygningar utan färdplan upptäcks och ska identifieras så påbörjas ett intensivt arbete där man med hjälp av ett flertal olika informationskällor försöker hitta en korrekt identitet. I detta läge intensifieras också samverkan med incidentjaktledaren. Kränkningar av våra gränser sker vid ett antal tillfällen per år. Vissa händelser visar sig vara misstag från piloternas sida och ibland är det administrativa misstag, som en planerad och godkänd överflygning av vårt territorium, men där informationen av någon anledning försvunnit. Oavsett orsak registreras och dokumenteras samtliga händelser som berör svenskt territorium och luftrum.

Incidentjaktledaren samverkar med luftbevakningen i syfte att kunna hålla en korrekt beredskap för jaktincidenten. Incidentjaktledaren har kontakt med flygförarna i jaktincidenten för att kontinuerligt orientera om bland annat aktuellt luftläge och eventuella andra saker som påverkar beredskapen. När luftbevakningen upptäcker något okänt eller om en flygning från en annan stat kränker svenskt territorium så beordrar incidentjaktledaren start av jaktincidenten. Efter start så är det flygstridsledarens roll att med hjälp av talradio, radar och datalänk leda jaktincidenten till kontakt med det okända flygplanet för att visuellt kunna identifiera det. Vid en eventuell kränkning blir uppgiften att först identifiera och därefter avvisa flygningen från svenskt territorium. Efter en konstaterad och identifierad kränkning skickas en särskild rapport till Högkvarteret som i sin tur rapporterar vidare till Försvarsdepartementet.

Flygstridsledaren vid sin arbetsstation.

Beroende på geografiskt läge, väder, ljusförhållande och pågående verksamhet med mera kan jaktroten beordras att genomföra kontakten med olika metoder, till exempel

Skugga

Jaktroten leds mot företaget och letar upp det på egen radar. Målet följs sedan på avstånd och dess position och verksamhet kartläggs.

Identifiera

Jaktroten leds mot en punkt strax bakom målet. Vid ögonkontakt flyger rotechefen upp i närheten av målet till ett avstånd som medger identifiering.

Avvisa

Jaktroten leds mot målet för att så snabbt som möjligt kunna komma upp i jämnhöjd. Kontakt etableras mellan piloten i jaktroten och piloten i målet. Avvisning sker därefter enligt internationella regler.

Text: Överstelöjtnant Anders Segerby, flygchef F17

Foto: Försvarsmakten

FOTNOT: Textförfattaren har flugit i incidentberedskap jakt och spaning sedan 1991 i AJ37, SF37, SH37, JA37 och JAS.