Den 18 december i fjol meddelade Brasilien att de valt Gripen. Denna affär avser 36 maskiner av den kommande versionen Gripen NG. Då behovet av en ersättare av befintlig flygplanspark ligger nära i tid planeras för en interimslösning där Brasilien hyr ett antal Gripen C.

Under vecka 413 genomfördes en så kallad ”Site Survey” där en grupp på 15 brasilianska flygvapenofficerare gästade Sverige och besökte Flygvapnet, SAAB AB samt Försvarsexportmyndigheten (FXM). Syftet med besöket var att se och lära hur vi jobbar med Gripen.

Första anhalt var F7 där fokus lades på flyg- och teknikerutbildning, flygplansunderhåll och support. MSK Flyg gavs också tillfälle att informera om sitt ansvarsområde.

Lokal Flygchef 39 vid F7, övlt Michael Lundquist förevisar flygutrustning
Foto: Håkan Brandt, F7

Morgon utanför Gyllene Vingen, Såtenäs… Inte riktigt som hemma!
Foto: Håkan Brandt, F7

Nästa anhalt var F17 där snöblandat regn gjorde stort intryck på besökarna. På Kallingeflottiljen informerades om genomförda övningar och inte minst OUP, Operation Unified Protector, mer känd som Libyeninsatsen.

Överste Chã upplever snöblandat regn vid ankomst till F17
Kent Löving, F17

Därefter ställdes kosan norrut mot Malmen och till nästan allas lycka sågs där ett tunt snötäcke på marken. Ett självklart fototillfälle.

Besökare och värdar.
Foto: Kent Löving, F17

Onsdags kvällen tillbringades på Flygvapenmuseet med en middag i härlig miljö. Värden, flygvapenchefen generalmajoren Micael Bydén sa i sitt tal att han såg fram emot ett utökat framtida samarbete mellan våra länder och respektive flygvapen.

Vid en middag i Flygvapenmuseet på Malmen berättade Flygvapenchefen att han ser fram emot ett framtida samarbete
Foto: Håkan Brandt, F7

Torsdagen tillbringades på SAAB i Linköping där med fokus på det bakre underhåll som köps av SAAB samt Gripen NG.

Fredagen tillbringades i Stockholm med möten där Försvarsexportmyndigheten stod som värd. Möten genomfördes förutom med FXM även med HKV Prod Flyg samt FLYGI.

Programmet i Sverige avslutades på fredag kväll med en mottagning hos den brasilianska ambassadören.

Vi som var med från Flygvapnet upplever att våra brasilianska kollegor ser fram emot att jobba med oss svenskar. Gästerna visade stort intresse för vårt sätt att arbeta och hade massor med frågor. Vissa skillnader framkom dock. Till exempel sa en av gästerna; ”er sol är precis som min kylskåpslampa, den lyser men den ger ingen värme”.

Håkan Brandt, F7

Mörkret har precis omfamnat Marmal i Norra Afghanistan, basen där det svenska MEDEVAC bidraget till ISAF har sin hemvist sedan mars 2013. Förbandets personal sitter i beredskap och har precis gjort de sista förberedelserna innan de går till sängs. Lugnet sprider sig både vid ICEPAC:s Command Post men också över hela Marmal. Mörkret tar ett ytterligare grepp om basen och den kringliggande naturen. Utsikten över öknen i norr och öst och bergen i syd tynar sakta bort och kan snart inte längre urskiljas med blotta ögat. Mörkret blir allt mer mörkare. Klimatet har under den senaste veckan stigit till över 20 grader. Regnet lyser med sin frånvaro och marken torkar ut mer och mer. De fordon som rör sig utanför basen kan lätt följas då ett stort moln av damm bolmar upp och följer tätt bakom. Det upprivna dammolnet hänger kvar en stund innan de tas om hand av den vind som ständigt gör sig påmind.

Larmet ljuder vid ICEPAC. De sovande besättningarna vaknar och påbörjar skyndsamt sina förberedelser för att starta och gå mot en punkt där olyckligtvis någon behöver hjälp. På bara ett fåtal minuter startar två HKP16 från Marmal med tillräcklig information kring händelsen för att säkert kunna undsätta en skadad soldat. Radiotrafiken mellan helikoptrarna och till ICEPAC OPS pågår kontinuerligt för att uppdatera besättningarna om senaste underrättelseläget och den skadades medicinska status. Det är fortfarande otroligt mörkt och de mörkerhjälpmedel besättningarna utnyttjar är en förutsättning för att kunna flyga. Landningen sker mot skadeplatsen och ett stort moln av damm rivs upp av helikoptrarnas rotorvind. Kommunikationen mellan besättningsmännen intensifieras för att hantera situationen för att säkert kunna landa helikoptern. Att i mörker kunna bemästra uppvirvlande damm är mycket krävande och svårt. All den träning som besättningarna ständigt genomför för att kunna behärska de faktorer som är unika inom förbandets insatsområde kommer nu till sin rätta. MEDEVAC besättningens läkare och sjuksköterska tar emot den skadade soldaten och övertar nu det medicinska ansvaret. Under tiden cirkulerar den andra helikoptern ovanför skadeplatsen och övervakar intilliggande terräng. Två AH-64 attackhelikoptrar anmäler sig på samverkansfrekvensen och erbjuder ett ytterligare skydd för den svenska MEDEVAC roten. Patienten lastas och inom en timme efter larmet kommer patienten till kvalificerad vård på Marmals Role 3 sjukhus. Efter tankning återgår ICEPAC till sin förläggning och intar fortsatt beredskap. Beredda, om det behövs, att ta ett nytt MEDEVAC uppdrag i Afghanistan.

Foto SAE: MEDEVAC helikoptern lastar skadade under MEDEX övning

Jag tillsammans med avgående CO SAE ISAF UH-60 Övlt Jan-Åke Tälle har under en veckas tid genomfört en väl avvägd och planerad HOTO (Hand Over Take Over). Jag kunde efter en veckas drillning i ansvar, rutiner, ledningsförhållanden och uppgifter som förbandets CO, ta över ledarskapet med en god känsla. Jag kände mig förberedd och hade inga problem att säga farväl till avgående chef och önska honom en god resa hem.

Foto SAE: Avgående chef Övlt Jan-Åke Tälle (th) överlämnar
ICEPAC till pågående CO SAE Övlt Jonas Nellsjö (tv).

Under min första vecka som chef över ICEPAC besökte Chefen för Flygtaktiks stab Överste Anders Persson förbandet. Min ambition var att ge honom en god inblick i verksamheten och ta del av alla utmaningar som präglar förbandets vardag. Besöket blev lyckat och jag är övertygad om att C FTS känner samma sak. För oss under insats är det viktigt att våra chefer har en så verklig bild över våra problemområden, utmaningar och den miljö vi verkar inom.

Foto CO SAE: C FTS inför en LAO (Local Area
Orientation) flygning med ICEPAC.

För ett år sedan påbörjade förbandet sin uppbyggnad mot att utgöra en svensk MEDEVAC resurs inom RC N (Regional Command North) med basering Marmal. Jag hade förmånen att vara en del av denna uppbyggnad och nu 12 månader senare är förbandet under mitt ansvar. Fram till idag har tre chefer lämnat sin prägel på förbandet. De har gjort detta utifrån sin filosofi kring ledarskap och ansvar. Nu är det min tur att ta över och förvalta allt det positiva som byggts upp, särskilt det goda rykte som förbandet besitter. ICEPAC personal har en hög grad av professionalism och ambition. Under ett år har personalen bidragit till MEDEVAC förmågan i RC N och byggt en stor erfarenhet inom sina särskilda roller. Piloter, tekniker, stabspersonal och ledningspersonal är nu mycket erfarna och har verkligen koll på läget. Rutiner är inarbetade och alla tar sitt ansvar på ett mycket bra sätt. Att få vara chef över ICEPAC är en förmån men innebär också ett stort ansvar.

Det är med stolthet jag nu tar över ett välövat och mycket professionellt förband som på ett år etablerat ett mycket gott rykte. Jag har noterat att ICEPAC har blivit ett begrepp inom RC N, ett begrepp som utstrålar erfarenhet, kunskap, professionalism och effektivitet. MEDEVAC måste fungera. MEDEVAC är en förutsättning för de svenska, utländska och afghanska soldater som verkar i Afghanistan. MEDEVAC är en viktig komponent med stort ansvar och ICEPAC uppfyller alla krav på denna förmåga.

Jonas Nellsjö

CO SAE ISAF UH-60

ICEPAC

Kära Qvintus Blå-medlemmar,

Söndagen den 1 juni i år firar F17 70 år. Så gör även 2 division F17 -Qvintus Blå. Vi på divisionen vill därför bjuda in till jubileumsfirande i samband med Flygvapnets huvudflygdag här på F17 den 1:a juni.

I och med årets flygdag tycker vi att det skulle vara väldigt trevligt att fira 70års-jubileumet med tidigare divisionsmedlemmar. Vi vill välkomna er till ett jubileum där vi ser tillbaka på och minns alla de åren som har gått tillsammans med oss som idag jobbar här på Qvintus Blå.

Vi firar därmed jubileum för stridsflygdivisionen Qvintus Blå, en division som har och fortfarande verkar i samtliga roller.

Preliminärt program:

Fredag 30:e maj        Kl 12:00: Visning av divisionen igår och idag. Flygplan, simulator och presentationer från de olika flygepokerna (här behöver vi hjälp av er som var med förr). Fika på divisionen.

Kväll: Middag på F17 för gamla och nuvarande Qvintus Blå-medlemmar. Samkväm på Mässen tillsammans med Qvintus Röd (som även de firar jubileum).

Lördag 31:e maj        Dag: Repetition F17/FV huvudflygdag .

Söndag 1:a juni         F17/FV huvudflygdag.

Kostnader:

Luncher och middagar bekostas av den enskilde.

Boende:

Boende ordnas och bekostas av den enskilde.

Anmälan:

Var god anmäl ditt deltagande och vilka dagar och aktiviteter du önskar delta i, samt gärna namn på andra före detta medlemmar på Qvintus Blå till: robin.ohlsson@mil.se eller mattias.olin@mil.se
Sista datum för anmälan är 2/5.

Varmt välkomna,

Andreas Dahlberg, divisionschef

I fredags genomfördes examen för taktisk stabskurs, TSK 13-14 på FHS med pompa och ståt.

TSK är en utbildning som i första hand riktar sig till reservofficerare (OFF/T), alternativt till kontinuerligt tjänstgörande officerare (OFF/K) med särskild kompetens (OFSK). Utbildningen är komprimerad och genomförs med högt tempo. Kursen består av två delar som genomförs under skilda terminer. Under perioden mellan delarna genomförs ett självständigt arbete/essä.

För TSK 13-14 genomfördes första delen under hösten 2013 med krigsvetenskapliga ämnen och ledarskap. Sista delen omfattade tre veckor där eleverna bland annat övades i befattning under VIKING 14. I samband med examen inbjöds förbandschefer och HKV även till erfarenhetsredovisning. Eleverna var mycket nöjda med den höga nivån på utbildningen och omhändertagandet på FHS. Nu återstår det för Försvarsmakten att ta hand om dessa kvalificerade och ambitiösa reservofficerare/officerare med särskilda kompetenser i FM insatsorganisation.

Totalt tog 19 elever examen varav fyra har sin bakgrund i FV. Dessa fyra officerare/reservofficer är:

Meteorolog Pia Björnsdotter-Johansson, F7

Flygingenjör Tina Kempe, F7

Flygingenjör Christoffer Gruv, HKV PROD FLYG

Flygledare Stefan Siggelin, HKV FTS

I samband med examen delades det ut tre stipendium till bäste elev ur respektive försvarsgren, ur FV erhöll Stefan Siggelin ett stipendium på 15000 kr.

För att gratulera å FV:s vägnar deltog på examen representanter från såväl F 7 som HKV.

Från vänster: Flygledare Stefan Siggelin, HKV FTS, Flygingenjör Tina Kempe, F7, Flygingenjör Christoffer Gruv, HKV PROD FLYG, Meteorolog Pia Björnsdotter-Johansson, F7

Anne-Jette Christiansen

INS FTS Luftfartsektion

I Halmstad samlades i veckan efter påsk ett fyrtiotal representanter för rikets samlade luftförsvar, det vill säga Flygvapnet och Luftvärnet. Under namnet Luftförsvarsdagar diskuterades ökad samverkan och gemensamma utmaningar.

– Det spelar ingen roll att vi har världens bästa stridsflygplan om vi inte kommer upp i luften. Därför måste Sverige ha ett kvalificerat luftvärn som räcker till att försvara våra flygbaser, säger Flygvapenchefen Micael Bydén. Det viktigaste för oss nu är att gemensamt säkerställa att vi får en tillräcklig förmåga att lösa våra framtida uppgifter.

Flygvapenchefen Micael Bydén, Chefen för luftvärnsregementet Stefan Jönsson och Flygtaktiske chefen Gabor Nagy var överens om att nu skall samordningen mellan Luftvärnet och Flygvapnet öka. I bakgrunden syns det svenska radarsystemet UndE 23.

Initiativtagaren och värden för Luftförsvarsdagarna, chefen för Luftvärnsregementet Stefan Jönsson, konstaterar att mötet ligger helt rätt i tiden.

– Vi ser i den politiska debatten att våra förmågor är allt mer efterfrågade i det nya omvärldsklimatet. Det känns därför helt rätt att vi nu återtar en närmare samverkan mellan Flygvapnet och Luftvärnet.

Flygtaktiske chefen Gabor Nagy och Flygvapenchefen Micael Bydén provsitter den taktiska stridsledningscentralen, TCC, i Luftvärnsbataljonen.

Chefen för 61:a luftvärnsbataljonen, Fredrik Zetterberg, berättade om sin bataljon och om den pågående övningen för deltagarna i Luftförsvarsdagarna.

I torsdags, den 24 april, tog vi ett sista farväl av furir Stig Carlsson. Det skedde vid en minnesceremoni vid Östra kyrkogården i Göteborg där anhöriga och representanter från Försvarsmakten hade samlats.

Den 23 juli 1937 havererade furir Stig Carlsson under en skjutövning söder om Hästholmen vid Vätterns östra strand. Ombord på flygplanet fanns även löjtnant Gösta Lilja. Båda omkom vid haveriet. Lilja försökte rädda sig genom att lämna flygplanet i fallskärm medan Carlsson följde med i flygplanet som slog ner i Vättern och sjönk.

Haverikommissionen konstaterade att haveriet med största sannolikhet orsakades av ett tekniskt problem med motorn, vilken slets loss och slog sönder högra vingparet. Detta förlopp beskrevs vid tidpunkten av ett flertal vittnen som fanns på plats.

Den 6 augusti 1937 genomfördes en minnesceremoni intill haveriplatsen. Där fanns personal från Östgöta Flygflottilj och Krigsflygskolan, vilken Carlsson tillhörde. På plats fanns även anhöriga till Carlsson. Dåvarande chefen för Östgöta Flygflottilj, Gösta von Porat, höll tal och det genomfördes överflygning med flera flygplan.

Det skulle ta 76 år innan flygplanet lokaliseras. Ett civilt dykteam hittade flygplanet under sommaren 2013 och meddelade FM sin upptäckt. Mot bakgrund av att inga anhöriga gjorde anspråk på att bärga kvarlevorna och det faktum att platsen var fredad genom lagen om griftefrid fattade FM under senhösten beslut i att inte bärga kvarlevorna.

Något senare identifierar Aftonbladet, genom reportern Svante Lidén en släkting till Carlsson, en systerdotter vid namn Viveka Sigvardsdotter. När detta uppdagas tar FM kontakt med henne och i dialogen framställer hon en önskan om att kvarlevorna efter Carlsson skall bärgas. FM fattar i och med detta ett nytt beslut vilket innebar att planeringen av en dykinsats påbörjas.

Under februari månad genomförde FV Bärgningsgrupp med stöd av Marinens Röjdykardivision bärgningen. I den fortsatta dialogen kommer FM överens med Carlssons släktingar, Viveka Sigvardsdotter och hennes syster Anette Rosengren, att hans kvarlevor skall jordfästas vid Östra Kyrkogården i Göteborg.

Fältprost Sten Elmberg och Viveka Sigvardsdotter, furir Stig Carlssons systerdotter,  i kapellet vid Östra Kyrkogården i Göteborg.

Torsdag den 23 april genomförs så en minnesstund i kapellet vid kyrkogården. Den leddes av Fältprost Sten Elmberg, som varit en nyckelperson i planering och genomförandet av ceremonin. Efter en stillsam och mycket värdig stund i kapellet gick vi tillsammans ut och genomförde urnsättning vid minneslunden på kyrkogården. Här fick vi en möjlighet att ta ett sista farväl av furir Carlsson.

I samband med den samling som de anhöriga arrangerade efter minnesceremonin fick jag möjlighet att rikta Flygvapnets uppskattning till de som gjort dagen möjlig. Markus och Erik, de dykare som lokaliserade flygplanet fanns på plats. Kapten K-G Bergqvist, chef för FV Bärgningsgrupp, och löjtnant Love Strömgren, chef Marinens Röjdykardivision fanns också där och avtackades. En av huvudpersonerna i projektet, Thure Svensson, kunde tyvärr inte närvara men han har en stor del i arbetet inför bärgningen.

I samband med bärgningsarbetet hittade dykarna furir Carlssons ”flygarvinge”, eller Flygförararmärke m/36, som fanns fäst i det klädesplagg han bar vid haveriet. Vi visste att han erhållit flygarvingarna med individnummer 375 och 475. Vi hade också informationen att Anette Rosengren fått vingen med nr 475. Den upphittade flygarvingen lämnades in för konservering. Vi valde dock att inledningsvis inte berätta för de anhöriga om fyndet med risk för att skapa för höga förväntningar om det skulle visa sig att den inte skulle gå att rädda.

Som FV främste företrädare har jag hedersuppdraget att dela ut flygarvingen till de piloter som genomfört grundläggande flyg- och helikopterutbildning. Man kan säga att flygarvingen är symbolen för ett personligt kontrakt mellan mig och den enskilde piloten. Ett avtal som ställer mycket höga krav och som i dess extrem kan komma att sätta piloten i de svåraste av miljöer och situationer. Kompromisslöst och utan utrymme för ifrågasättande.

Furir Stig Carlsson fick sina flygarvingar under maj månad 1937 då vingarna delades ut för första gången. Överstelöjtnant Gösta von Porat, dåvarande chefen för Östgöta Flygflottilj erhöll flygarvingen Nr 1.

Likväl att det är mitt hedersuppdrag att dela ut flygarvingen till nyutexaminerade piloter så är det min plikt att se till att de återlämnas till de anhöriga när det värsta hänt. Furir Carlssons historia är unik. Den 23 juli 1937 fick han betala det högsta priset under sin tjänsteutövning – med sitt liv. I torsdags, den 24 april, nästan 77 år senare kunde jag överlämna Furir Carlssons flygarvinge med individnummer 375 till hans systerdotter, Viveka Sigvardsdotter. Jag måste erkänna att det kändes speciellt.

Furir Stig Carlssons Flygförarmärke m/36 med individnummer 375.

Micael Bydén
Flygvapenchef

I samband med att överste Magnus Westerlund nu lämnat över chefskapet för Helikopterflottiljen för att bli försvarsattaché i Paris gjorde han en personlig betraktelse över åren som gått.

”Som ung kustjägarfänrik övergick jag 1987 till Marinflyget mitt uppe i en period som starkt präglades av insats och en tydlig fiende. Kalla kriget kastade fortfarande sin mörka skugga över Europa och ubåtskränkningar av svenskt territorialvatten var en normalbild.
Under de inledande åren vid helikopterdivisionen på Berga genomförde vi i princip kontinuerligt nationella insatser från april till oktober längs den svenska kustlinjen. Vi drog i väg på mycket kort varsel (timmar) och fick inte meddela hem varför vi åkte eller vart vi åkte.
Varje incident innebar att vi var borta hemifrån veckovis i sträck.
Till denna insatsverksamhet kom även den ständiga sjöräddningsberedskapen som kulminerade under Estonias förlisning 1994.
Allt detta var givetvis påfrestande på både oss och våra familjer, men det var också en spännande tid där vi var mycket motiverade för vår uppgift och förbandet utvecklade en unik och genuin kamratskap på hela bredden, oaktat om man ingick i besättning, jobbade i stab, med helikopterunderhåll eller i bastjänst.

Det vi gjorde då har präglat min syn på Försvarsmaktens helikopterverksamhet; alla behövs för att det skall fungera, samt att vår närvaro och insats gör skillnad, både för Sverige som nation och för den enskilda människan.

Jag fick också förtroendet att bygga upp och utveckla den rörliga och fältmässiga förmågan på Marinflyget i mitten av 90-talet. I samband med det arbetet knöt jag kontakter med Arméflyget och blev mycket imponerad av deras professionalism inom dessa områden.
Även denna bild av ett nationellt taktiskt rörligt och fullt ut fältmässigt helikopterförband har jag burit med mig och haft framför ögonen under min tid här vid dagens Försvarsmaktsgemensamma helikopterflottilj.

Jag verkade i olika befattningar från Fk till Mj inom Marinflyget 1987 – 1997 och efter 10 år med annan verksamhet i Försvarsmakten och på Försvarsdepartementet fick jag 2007 möjligheten att återkomma till helikopterverksamheten. Under min frånvaro hade Förvarsmaktens Helikopterflottilj bildats och jag inledde tjänstgöringen som stabschef och blev ställföreträdande chef för flottiljen året därpå för att slutligen få förtroendet att bli flottiljchef 2009.

Jag har haft förmånen att få leda förbandet under 5 omvälvande, spännande och mycket intressanta år – åren då allt hände.

Vi har gått från en mycket begränsad nationell förmåga och stöd till samhället till ett flertal internationella insatser, såväl till lands som till sjöss.
Vi har gått från gamla helikoptersystem till att ha en av världens modernaste helikopterflottor.
Vi har också gått från att ha ”inget” att göra till att ha ”för mycket” att göra.

Jag är medveten om att uppbyggnaden av vår internationella förmåga inte varit helt smärtfri.
Med brister på personal och med försenade materielleveranser har ni lyckats med något som egentligen inte skulle varit möjligt på de korta tidsförhållanden som rått. Vi har från 2007 och fram till nu hunnit med att avsluta vår första insats i Kosovo med HKP9, byggt upp och beredskapssatt en helikopterenhet i NBG08 med HKP10 och HKP4, med rasande fart utarbetat ett fartygsbaseringskoncept med HKP15 och genomfört ME02 i Indiska Oceanen. Vi har utvecklat MEDEVAC-förmåga och genomfört två års insats med HKP10 i Afghanistan samtidigt som vi lyckades med konststycket att få den alldeles för lilla HKP15 till att bli en CASEVAC-maskin och beredskapssätta den och en hel helikopterenhet i NBG11. Slutligen har vi under 2013 till och med genomfört två parallella insatser i och med att HKP16 löste av i Afghanistan och dessutom utökade förmågan med Forward MEDEVAC, samtidigt som vi med HKP15 genomförde ytterligare en insats tillsammans med HMS Carlskrona i Indiska Oceanen. Insatsen i Afghanistan fortgår som bekant i några veckor till. Över större delen av denna tid har vi dessutom upprätthållit en ständig beredskap att kunna stödja Specialförbanden. Detta innebär också att samtliga våra helikopterskvadroner har genomfört internationella insatser.
Vi är idag ett mycket erfaret förband inom FV-familjen. Vi är ett av Försvarsmaktens mest efterfrågade och insatta förband. Ur det mycket täta samarbetet mellan skvadronerna för att lösa dessa uppgifter, har det dessutom vuxit fram en stärkt förbandsanda, vilket är mycket positivt.
Att förbereda och genomföra alla dessa insatser är egentligen mer än nog för ett förband av vår storlek. Man skall här notera att vi dessutom tagit emot, evaluerat och driftsatt två medeltunga helikoptersystem, HKP16 och HKP14. Vi har samtidigt hanterat en mängd barnsjukdomar på HKP15. Utöver detta har HKP9 och HKP4 avvecklats och utfasningen av HKP10 påbörjats.

Här borde egentligen kraften varit slut, men flottiljen har dessutom i likhet med resten av Försvarsmakten genomfört den stora Försvarsmaktsreformen med bl a värnpliktens upphörande och övergången till anställda soldater, samt infört ett helt nytt personalförsörjningssystem där vi haft glädjen att välkomna våra specialistofficerare.

Jag vill också nämna några ord om flygsäkerhet och verksamhetssäkerhet. Vårt förband och våra medarbetare har tyvärr tvingats betala det högsta priset man kan göra. Vi har förlorat många bra arbetskamrater och vår verksamhet har granskats med lupp. Vi har tagit lärdom av detta och hade aldrig klarat av den extremt komplicerade verksamhet vi genomfört de senaste åren om vi inte tillsammans slagit vakt om vår flyg- och verksamhetssäkerhet.

Det är ingen hemlighet att jag då och då har beskyllts för att jag inte alltid har haft ett tillräckligt brett FV-tänk eller att jag haft andra prioriteringar än resten av FV. Helikopter är till viss del fortfarande en främmande fågel i FV-familjen och kanske inte alltid det man prioriterar högst när resurserna blir knappa. Jag har alltid hävdat att ett taktiskt, eller i vissa fall stridstekniskt helikopterförband aldrig kommer att kunna balanseras mot ett strategiskt stridsflyg som dessutom utgör en av de viktigaste delarna av svensk högteknologisk försvarsindustri. Så kritiken mot mig har säkert varit befogad! Men till mitt försvar vill jag bara säga att det finns tillräckligt med människor, både inom och utom Försvarsmakten, som driver stridsflygfrågorna. Försvarsmaktens helikoptrar är och förblir en mycket viktig resurs för våra mark- och sjöstridskrafter och det är där jag hela tiden haft min lojalitet. Vi är tyvärr fortfarande ganska få som driver dessa frågor och som chef för Försvarsmaktens samlade helikopterresurser är det utan tvekan mitt ansvar och dessutom mitt personliga intresse att slå vakt om detta.

Vi får inte glömma Hemvärnet vid denna summering. Hemvärnet i Östergötland har genomgått stora förändringar och förbättringar. Antalet bataljoner har kokats ner till två, vilka därmed är hyggligt bemannade. KFÖ-systemet och GMU för blivande HV-soldater har införts. Kompanier och plutoner har försetts med ny personlig utrustning och ny förbandsmateriel. Medelåldern har sjunkit rejält och rörligheten har ökat.
Det har varit en stor glädje för mig att få följa 30. och 31. HV-bataljonernas övningsverksamhet och att få träffa alla positiva HV-soldater som väljer att lägga en stor del av sin fritid på denna verksamhet. Hemvärnet har dessutom stått för merparten av det stöd vi gett till samhället här i Östergötland. Det har alltid funnits män och kvinnor ur bataljonerna som med kort varsel ställt upp för att leta efter saknade personer eller på annat sätt hjälpa oss andra i samhället när det har behövts.
Jag vill rikta ett särskilt tack till HV i Östergötland för detta!

Magnus Westerlund har nu lämnat över till den nya Flottiljchefen överste Peder Söderström, till höger i bild.

Hur ser framtiden för förbandet och vår verksamhet ut?
Även om vi är ett av de mest prioriterade förbanden i Försvarsmakten så riskerar FMOrg18 och ekonomin kopplat till den att påverka oss negativt. Här måste de mark- och sjöoperativa kraven få genomslag på vår organisation, materiel och förmåga. Det handlar om att återta och utveckla nationell förmåga för helikopterbataljonen, inklusive rörlighet och fältmässighet i bastjänsten.
En positiv bieffekt av detta är att vi dessutom kommer att bli bättre på att ge stöd till samhället – vilket i sin tur bidrar till folkförankring och rekrytering.
Släpp därför aldrig den nära och täta dialogen med armén och marinen! Låt dessutom dialogen övergå till gemensam planläggning där helikoptrarnas roll i striden tydliggörs. Utifrån detta skall sedan övningsverksamheten födas, där ni efter hand skapar allt mer avancerade och tillämpade övningar.
Driv på rekrytering och utbildning av Taktiska koordinatorer och Sonar operatörer till HKP14. Vi kommer att få de sjöoperativa maskinerna inom några år och det är viktigt att vi då har färdigutbildade besättningar att fylla dem med. Fortsätt att verka för att vi kan disponera minst 9 st sjöoperativa HKP14 med minst 7 st ubåtsjaktutrustningar.

Även om de senaste tongångarna från våra folkvalda pekar på en uppbyggnad av nationell förmåga på bekostnad av det internationella engagemanget är jag säker på att vi även i fortsättningen löpande kommer att skicka helikopterenheter till internationella insatser. Det är möjligt att det blir ytterligare insatser inom ramen för Operation Atalanta, antingen på svenskt eller utländskt fartyg, och att vår helikopterenhet i Nordic Battle Group 15 på något sätt kommer att sättas in. Det råder ju tyvärr ingen brist på konflikter i världen, där Mali, Nigeria, Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Somalia, Syrien och Ukraina bara utgör några exempel.

Till detta kommer vår nya uppgift; Stödet till polisen. Även här har våra helikoptrar en viktig roll att fylla, men låt inte denna uppgift utvecklas på bekostnad av den militära förmågeutvecklingen utan att ni ger en tydlig konsekvensbeskrivning till våra uppdragsgivare och folkvalda.

Vi kan alltså konstatera att det även i framtiden tenderar att finnas fler uppgifter än resurser för Helikopterflottiljen. Se dock inte detta som något negativt! Ni har en viktig roll att fylla! …och förbandet har därmed också en tydlig framtid i Försvarsmakten.

Även om jag är säker på att min kommande tjänstgöring som försvarsattaché i Paris kommer att bli både spännande och roligt så kan jag redan nu säga att de gångna 5 åren som chef för Helikopterflottiljen har varit de mest intressanta och de viktigaste i hela mitt yrkesliv. Tack till samtliga medarbetare på Helikopterflottiljen. Utan ert engagemang och höga krav på resultat hade vi inte varit där vi är idag.”

Jan-Ola Nordh, Gripeninstruktör vid andra divisionen på F7, slog 4 maj svenskt rekord när han flög en förutbestämd bana över tre brytpunkter med en distans över 100 mil.

Starten skedde från Hovbyfältet utanför Lidköping och därefter via Hässleholm – Moholm (ligger mellan Mariestad och Karlsborg) – Hässleholm och åter till hem till Hovby. Snittfarten ca 100 km/tim.

Nu väntar han på att rekordet formellt skall bli godkänt och ser fram emot att få sveriges första Internationella 1000-kilometersdiplom i standardklassen utfärdat av Svenska Segelflygförbundet.

Jan-Ola är Gripeninstruktör på F7 och har tidigare flugit AJS37 Viggen vid F6 Karlsborg och F10 Ängelholm.

Flygplanet han flög är hans egen Discus-2T. Flygplanet har 15 meters spännvidd och ett glidtal på 1:40. Max hastighet 250 km/tim. ”-2T” pekar på att flygplanet är försett med en hemflygningsmotor på 23 hästkrafter som vid normal flygning är helt infälld i flygplanskroppen bakom cockpit. Efter utfällning av motorn måste han dyka för att fartvinden skall få motorn att starta. Start från marken sker med hjälp av bogserflygplan.

Rekordflygningen var inte det enda han gjorde denna helg. Totalt segelflög han 38 timmar och en distans av 350 mil. Första helgen i maj bjöd på fördelaktiga förutsättningar med kall luft och god värmeinstrålning.

I sommar skall Jan-Ola försvara de svenska färgerna vid VM i Finland. Vi ligger bra till historiskt sett då Billy Nilsson (50-talet), Pelle Persson (60-talet) och Göran Ax (70-talet) samtliga placerade sig högt upp i världseliten. Intressant i sammanhanget är att dessa tre, fyra med Jan-Ola, var och är flygvapenpiloter.

Den som vill se en annan typ av segelflygning skall besöka flygdagen på F17 Ronneby den 1 juni då Johan Gustafsson som är dubbel värdsmästare i avancerad flygning med segelflygplan ingår i uppvisningsprogrammet. www.f17-flygdag2014.se

Håkan Brandt

F7 Transport och Specialflygenhet

En glad Jan-Ola
Foto: Pamela Persson

Angel Thunder 2014
Flygbasjägarkompaniet har nu varit på plats i Tucson, Arizona, USA i en vecka i övning Angel Thunder, världens största Personnel Recovery övning. PR är undsättning av egen nödställd personal.
Egna förberedelser och FIT, Force Integration Training, har speglat första veckan. FIT innebär samövning för att överbygga olikheter i uppträdande och taktik. Detta har bl.a. inneburit acklimatisering i den utmanande miljön som bl.a. innebär temperaturen över +40 grader, höjder på över 3000 meter, kaktusar, skorpioner och skallerormar. Acklimatisering handlar dels om att vänja kroppen vid den belastning dessa förhållanden innebär men för kompaniets två tjänstehundarhundar, DJ och Epina, handlar det även om att vänja sig vid en ny doftmiljö, en mycket stor utmaning i torr, het luft där dofter snabbt avdunstar.
Huvudfokus under förberedelseskedet har dock varit de övningar som genomförts tillsammans med flygbasjägarnas samarbetspartners. Under årets Angel Thunder har flygbasjägarna valt att dela upp sina patruller och integrera dem i tre olika förband, dels med amerikanska PJ’s (Pararescue Jumpers) ingående i 48 Rescue Squadron från Tucson och 58 Rescue Squadron från Las Vegas samt franska Commandos Parachutiste de l ´Air 30 (CPA30). Enheter som flygbasjägarna samarbetat med vid flera tillfällen tidigare.
Redan under detta inledande skede har flygbasjägarna imponerat på sina internationella kollegor. Kompaniets hundar drar alltid till sig uppmärksamheten med förmågan att finna både nödställda människor och explosiva ämnen vilket har gjort flygbasjägarna efterfrågade inför den tillämpade delen. Flygbasjägarnas kunskaper inom vertikal räddning, alltså hur man räddar den som sitter fast på en klippvägg eller i ett träd har visat sig vara helt i klass med amerikanska PJ’s. Förutom hundarna är även flygbasjägarnas prickskytteförmåga något som sticker ut i den här typen av förband, en förmåga som visat sig mycket användbar då det handlar om att kunna ge ett kvalitativt understöd till en liten enhet som ska kunna fokusera sitt arbete på att rädda liv.
Nu är Angel Thunder på väg in i sitt tillämpade skede. Två parallella insatsplaneringar har dragit igång och flygbasjägarna är ianspråktagna fullt ut i båda de uppdragen som startar under fredagen. Uppdraget vars yttersta syfte är att rädda liv och återföra egen personal som blivit avskuren från sina förband – ett moraliskt ansvar för varje försvarsmakt!

Alla personalkategorier representerades vid fanspikningsceremonin. Amanda Gunnarsson (OR 3), Kalle Bjurling (OR 2), Leif Edström (Lt), Tommy Henriksson (övlt), Mikael Hörnqvist (mj), Fredrik Bergman (öv), Ulrik Danielsson (Flottiljförvaltare), Peter Cauwenbergh (övlt), Carl-Fredrik Edström (övlt), Paul Bergström (OR 3) och Louise Levin (civ). Foto: Bodil Gyllensvärd/Armémuseum Fredagen den 9 maj genomfördes en fanspikningsceremoni av F 21 nya fana på Armémuseum. Elva medarbetare från F 21 fick äran att närvara vid detta historiska ögonblick. Ceremonin är en gammal tradition från 1600-talet som återupptogs 2007 när kommandotecknet var klart för den operativa chefen inom EU, som då var en svensk officer. Ceremonin innebär att fanduken under högtidliga former spikas fast på fanstången innan den formellt överlämnas till förbandet av H.M. Konungen, vilket för F 21:s del kommer att ske senare detta år. Det är 70 år sedan F 21 fick sin nuvarande fana. H.M. Konung Gustaf V överlämnade den 17 september 1944 fanan till dåvarande Kungliga Norrbottens flygbaskår (F 21). Överlämnandet skedde på F 8 i Barkarby och mottagare var flygbaskårens chef, överste Gösta von Porat. Anledningen till att F 21 tilldelas en ny förbandsfana är att den nuvarande har med åren blivit så sliten att den sedan några år är utdömd och inte möjlig att restaurera till ett skick så att den kan användas vid ceremoniella tillfällen. Som traditionsbärande förband av tidigare nedlagda flottiljer tillkommer på den nya fanan traditionsarv från Jämtlands flygflottilj (F 4) och Hälsinge flygflottilj (F 15) i form av respektive läns vapenbilder. Luleås stadsvapen, de korslagda nycklarna återfinns även i den nya fanan. Processen med framtagandet har varit omfattande. Kristina Holmgård, heraldisk konstnär, tolkade den heraldiska beskrivningen av fanan som godkändes av Högkvarteret.   Konstnär Kristina Holmgård och konstbrodöser Louise Peribert och Anna Eriksson. Armémuseum fick uppdraget att tillverka fälttecknet (fanan). Det exklusiva hantverket är utfört av konstbrodöser från underleverantör Handarbetets Vänner. Innan sömnaden påbörjades så förbereddes bottentyget, som är av flaggsiden, genom att läggas i blöt för att krympas och att överflödig färg skulle försvinna. När handarbetet var klart spändes fanan upp på en skiva, fuktades med vatten och torkade till sin rätta form. Därefter så fästs fanan vid fanstången och det var det som de F 21-anställda fick göra vid fanspikningsceremonin. Tännlikor, en kort mässingsspik med stort buktigt huvud, spikades ned av samtliga yrkeskategorier – officerare, specialistofficerare, soldater och civilanställd. C F 21, överste Fredrik Bergman, spikar i den första tännlikan. Amanda Gustafsson soldat från 25:e flygbaskompaniet i Uppsala. När den nya fanan nu är färdigställd så innebär det inte att F 21 kan börja använda den, eftersom den inte är formellt överlämnad till flottiljen. Det kommer att ske senare under året av H.M. Konungen. – Ceremonin kändes väldigt speciell eftersom det inte hör till vanligheten att en flottiljchef och delar av flottiljens personal får vara med om en fanspikning. Hela 19 flottiljchefer har passerat F 21 mellan Gösta von Porat och mig sedan 1944. Det var med stor ödmjukhet och stolthet som jag spikade i första tännlikan och därmed fäste fanan vid fanstången. Jag ser fram emot det formella överlämnandet av fanan av H.M. konungen senare i höst, säger flottiljchef Fredrik Bergman. – Jag vill framföra mitt varma tack till Armémuseum, Traditionsnämnden, Kristina Holmgård och inte minst Handarbetets vänner som har gjort det möjligt att idag beskåda en fantastiskt vacker fana som kommer att vara F 21 kommandotecken i säkert mer än ett halvt sekel framöver, avslutar han. Fakta Konstnär: Kristina Holmgård Broderi: Anna Eriksson, Louise Peribert och Inger Broström, samtliga konstbrodöser vid Handarbetets Vänner Material: Bottentyg av flaggsiden, broderitråd av silke Teknik: Kronan, propeller och vingar är infällda med så kallad intarsia och konturbroderade med plattsöm. Hörnmotiven är broderade med schattersöm, vilket ger samma motiv på baksidan fast spegelvänt. Tillverkningstid: 1 162 timmar inklusive förarbete, broderi och montering. Innan fanspikningsceremonin visades gamla fanor från utställningen i Armémuseum. Detalj från fanans baksida. Fler bilder finns på F 21 facebooksida.

37440 har lyft för sin sista resa
Äntligen får man väl säga är det dags att montera upp en JA 37 Viggen på pelare i Ronneby.
Den skall stå i Sörby precis vid E 22.

I många år har det stötts och blötts huruvida en Viggen skall sättas upp på pelare, och var.
Förre flottiljchefen Boo-Walter Eriksson har varit den som drivit frågan inom politiken och nu är det på gång. Planet skall sättas upp på en rastplats som också skall tjäna som en informationsplats invid E 22.
Planet har varit förberett till en del i många år men på senare tid, sedan i februari, har pensionerade teknikern Sune Jonsson jobbat med de sista förberedelserna.
Det sista han gjorde i veckan var att bort landningsställen och stänga luckorna för att göra planet så lätt som möjligt.
I natt går transporten ner till pelaren för att sättas upp i morgon. Anledningen att den görs på natten är att vi måste ta ner skyltar, stänga av vägen m.m. eftersom den är elva meter bred!

Redan vår första flottiljchef Torsten Rapp sa 1944 – gå ut och gör bygden till er.
Detta har under alla år präglat samarbetet mellan Ronneby kommun och F 17.
– Att sätta upp Viggen på pelare befäster ytterligare detta, säger flottiljchef Magnus Liljegren.
Lördagen den 24 maj sker själva invigningen av informationsplatsen med tal, överflygning, godisregn, och mycket mer.

Insatschefen generallöjtnant Göran Mårtensson uppdateras av operationsledaren Jacob Hahr tillsammans med flygtaktisk chef Gabor Nagy

Sveriges samlade luftförsvar leds dygnet runt under årets alla dagar av Flygtaktisk stab, FTS som sitter i Högkvarteret i Stockholm. Detta gäller även under större övningar likt Flygvapenövning 2014, FVÖ 14, som startade under fredagen.

Försvarsmaktgemensam övning
FVÖ 14 samövar i år med SWEFINEX 14, en marin övning i Östersjön. De båda övningar bildar tillsammans FMGÖ 14, en så kallad försvarsmaktsgemensam övning. Inom ramen för övningen finns även ett antal förband från markstridskrafterna i form av luftvärnet och hemvärnet.

Insatsledning
Flygtaktisk chef får sina uppdrag från insatschefen i Försvarsmakten som i sin tur har ansvar att övergripande leda alla insatsförband även från armén och marinen.
Det innebär att insatschefen även ger direktiv till Marintaktisk stab som sitter på en annan plats i Högkvartet.
Brigadgeneral Gabor Nagy är flygtaktisk chef och skall med sin stab omsätta insatschefens inriktning till order för insatsförbandens förmåga att verka mot rådande hotbildsläge.

I årets FVÖ 14 övas ett högkonfliktscenario där Sverige är angripet. Regeringen har meddelat att krigstillstånd råder. En faktor som gör att flygtaktisk chef får andra regler att förhålla sig till när han leder luftförsvaret av Sverige.

- FTS har efter en kort uppstart kommit igång med att lösa sina uppgifter. Övningsledningen har gett oss realistiska förutsättningar för att öva en svår uppgift, säger Gabor Nagy.

Insatschefen inspekterar
Under lördagsförmiddagen inspekterade Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Göran Mårtensson, flygtaktisk stab och övningen.
Efter en kärnfull briefing om förutsättning och rådande läge delgivet av flygtaktisk chef, skedde en snabb visit i AOC, Air Operation Center. Därifrån leds luftkriget minutoperativt dygnet runt.

- Det är bra att öva hela ledningskedjan och att det nu börja bli naturligt att öva tillsammans i ett bredare perspektiv mellan stridskrafterna, säger generalen Mårtensson.

Insatsstaben och insatschefen som funktion deltar inte i övningen utan högre chefs beslut spelas av en grupp i övningsledningen som till vardags jobbar på den nivån.

Årets flygvapenövning är efterlängtad. Vi övar för att öka vår förmåga till god lägesuppfattning i vårt närområde bland annat genom viljan att agera tillsammans med andra.

FAKTA
I Flygvapenövning 2014, FVÖ 14, deltar personal och flygplan från flygvapnets samtliga förband. Övningen, som pågår dygnet runt mellan 16 och 20 maj, går ut på att försvara Sverige mot ett väpnat anfall. I år genomförs flygvapenövningen i sydöstra Sverige, från Östergötland ner till Blekinge samt över delar av östersjön inklusive Gotland.

Nytt för i år är att flygvapenövningen samordnas med sjö- och markstridskrafterna i en försvarsmaktsgemensam övning. Marinens övning SWEFINEX 14-1 pågår samtidigt. Tre hemvärnsbataljoner har sina årliga krigsförbandsövningar och försvarar flygbaserna, Malmen, Hagshult samt Kallinge. Dessutom ingår Luftvärnsregementet i den gemensamma övningen. Dels kommer de tre stridskrafterna att öva samordnat, dels deltar de i övningen som B-styrka ”fingerad fiende” åt varandra. Totalt ingår cirka 3 300 personer.

FAKTA deltagande förband
Högkvarterets flygtaktiska stab, Norrbottens flygflottilj F 21, Skaraborgs flygflottilj F 7, Blekinge flygflottilj F 17, Luftstridsskolan, Helikopterflottiljen samt 30.- 33.- och 36. Hemvärnsbataljonerna och 61. Luftvärnsbataljonen deltar i Flygvapenövningen. Baser som används är Malmen, Hagshult, Såtenäs, Kallinge samt Visby.

Besök www.forsvarsmakten.se/fvo14 för mer information.

Mats Gyllander
Informationschef FVÖ 14

Henrik Ek, tycker samarbetet med flygvapnet fungerar bra. Foto: Henrik Gebhardt/Försvarsmakten

Henrik Ek är kompanichef för 331:a insatskompaniet i Hemvärnet, eller Nationella skyddsstyrkorna som de också kallas. Den här helgen deltar han tillsammans med sitt kompani i Flygvapenövning 2014.

331:a insatskompaniets uppgift är att i samverkan med flygvapenförbanden bevaka flygplan och infarter till basen. Henrik berättar att deras närmaste samverkansytor är med flygbassäkerhetsplutonen och med Flygbasjägarna. Kompaniet bevakar också flygplanen på natten om inte flygvapnets personel finns där. I allt väsentligt tycker han att samverkan fungerar mycket bra, även om flygvapnet och armén, som Hemvärnet tillhör, inte alltid talar samma språk. Det är bara små detaljer som skiljer berättar han.

Henrik Ek har varit engagerad i Hemvärnet sedan år 2000 och tycker att det har skett en stor utveckling, bland annat i synen på Hemvärnet. Hemvärnet, som är en stor personalresurs i Försvarsmakten, har genomgått en dramatisk föryngring. Personalen på Henriks kompani har en medelålder på 28 år och det har säkert påverkat synen positivt.

– Det känns som vi blir viktigare och också mer accepterade av övriga delar i Försvarsmakten nu, säger Henrik Ek.

Under värnpliktstiden var soldaterna mer utbildade när de engagerade sig i Hemvärnet. Nu behöver soldaterna vidareutbildas mer efter de gjort den grundläggande militära utbildningen. I gengäld får Försvarsmakten yngre soldater, som också kan lösa mer ansträngande uppgifter.

Avslutningsvis så tycker Henrik Ek att samarbetet med flygvapnet har fungerat jättebra.

– Alla har varit jättepositiva till att vi är med i den här övningen, avslutar han innan han måste hasta iväg till Bataljonchefens ordergivning.

Henrik får skjuts av en kompaniets mc-ordonnanser för att hinna till Bataljonchefens ordergivning. Foto: Henrik Gebhardt/Försvarsmakten   

Efter ordergivningen väntar ett sista intensivt övningsdygn innan han återigen sätter på sig civila kläder och återgår till sitt ordinarie liv.

Henrik Gebhardt/ F 7

0335 går alarmet på väckarklockan. Sverige är i krig sedan två dygn och 212. stridsflygdivision har ombaserat till Såtenäs för att delta i luftförsvaret av södra Sverige.

Morgonen börjar med en snabb frukost för mig och min rotechef samtidigt som vi får en uppdatering av vår underrättelsepersonal på vad som har hänt under natten. Fienden har gett nattskiftet fullt upp och man har kunnat bekämpa en mängd fientliga flygplan, men tyvärr även tagit egna förluster i striderna runt Gotland. Vi väntar fortfarande på att den fientliga landstigningen ska lägga ut. Efter underrättelsegenomgång går jag och rotechefen och byter om. På hel timme ska vi avlösa en besättning ur nattskiftet från deras beredskap.

Precis när vi ska gå ut till flygplanen får besättningen ur nattskiftet order om ”högsta motor” från luftförsvarsledaren på den flygtaktiska staben, grupperad någonstans i Stockholmsområdet. Fientligt attackflyg eskorterat av jaktflyg har dykt upp på svenska sensorer och svensk jakt som redan ligger i beredskapsläge över Ostkusten behöver förstärkas. Typiskt, tänker vi. Där försvann vårt pass.

Vi går ändå ut och tar över beredskapen från divisionens andra beredskapsrote. Precis när vi slagit oss ner i närheten av flygplanen får vi också larm om ”högsta kall”, vilket innebär att man vill ha oss på plats i flygplanen för att det ska gå snabbare att komma iväg, när det väl behövs. Det dröjer inte länge innan vi också får order på telefonslingan om ”högsta motor”, vilket följs av en startorder om att anflyga mot ett beredskapsläge längs Ostkusten. Vi ska avlösa en rote som börjat få slut vapen och bränsle och behöver hem och landa.

Efter start ser vi på datalänken hur fiende nu vänt österut igen och läget lugnar ner sig. Det tar sin tid att flyga till kusten, vilket är nackdelen med en så tillbakadragen basering som den vi har på Såtenäs. Fördelen är dock att vi i högre grad är skyddade från fientlig bekämpning och fientliga sensorer.

På plats i beredskapsläget har det stora lugnet utbrutit och vi spanar såväl mot havsytan som mot Gotland där fienden nu tagit över Visbybasen. Plötsligt får vi order att flytta fram vårt beredskapsläge mot Gotland. Eget attackflyg ska in och anfalla mål på marken och behöver jaktskydd. Ett fientligt företag startar också sedan från Visby, men bekämpas av attackroten som utnyttjat en av JAS-systemets fördelar – att blixtsnabbt kunna byta från en roll till en annan. Här från att fälla bomber i attackrollen till att skjuta ner fientliga flygplan i jaktrollen.

Vårt bränsle börjar nu tryta och vi får order om att gå mot krigsbasen Hagshult för att tanka där. Medan vi befinner oss under tankning ser vi också hur attackroten vi understödde tidigare kommer och landar ner. Vi hinner utbyta några vinkar innan det är dags för start för oss igen.

Den här gången går vi mot ett sydligare beredskapsläge väster om Öland. Vi har inte hunnit göra mer än några svängar i beredskapsläget när vi får indikationer på ett fientligt attackföretag på låg höjd mellan Öland och Gotland. Vi får omedelbart order om att anfalla de fientliga flygplanen som snabbt närmar sig Öland. Jag ser på radarn och datalänken att de går utan jakteskort och flyger in över dem för att se om de har någon jakteskort som gått tätt intill. Det har de inte och jag går därför in och bekämpar alla fyra med automatkanonen för att spara jaktrobotarna. Vi återgår därefter till vårt beredskapsläge, men hinner inte vara där länge förrän ytterligare fientligt flyg dyker upp på låg höjd mellan Öland och Gotland. Den här gången ligger min rotechef först i spåret och vi börjar jaga ikapp det som visar sig vara två av fiendens värdefulla störflygplan som varit ute för att störa både luftvärnets och STRILs radar. 30 km från Gotland har vi hunnit ikapp och min rotechef kan skjuta ner störflygplanen med IR-robotar. Vi vill in i det längsta spara på våra långräckviddiga radarjaktrobotar för mer potenta mål.

En dryg timme har nu gått sedan starten från Hagshult och vi behöver återvända till Såtenäs för att både tanka och ladda om. Det ska också bli gott med lite mer frukost.

Roten Dalton 43/44 på väg hem mot Såtenäs efter genomfört uppdrag

Vi landar nöjda med vad vi uträttat under passet, men samtidigt väl medvetna om att hade det varit på riktigt och inte bara Flygvapenövningen 2014 så hade vi förlorat några av våra bästa vänner under natten. Dock har vi bitit tillbaka ordentligt och förhoppningsvis börjar fienden snart tycka att det kostat för mycket jämfört med vad det smakar.

Mj Carl ”Wiseguy” Bergqvist
212. Stridsflygdivisionen

Efter två års flygutbildning är det både spännande och lärorikt att få applicera sina kunskaper på mer tillämpade övningar. Nu får vi samarbeta tillsammans med andra divisioner och genomföra större och mer komplexa flygföretag än vad vi vanligtvis övar hemma på flygskolan.

Att vara en del av ett större scenario och se hur andra delar i organisationen arbetar är mycket lärorikt för oss då vi på flygskolan endast har dessa resurser i begränsad utsträckning.

FVÖ 14 ger bra inblick i vad som komma skall i nästa skede av vår utbildning då vi skall påbörja inflygning JAS39. En stor fördel är att vi här planerar och genomför uppdrag tillsammans med våra blivande instruktörer. Trots att vi endast flyger attackuppdrag på låg höjd så får vi se och höra hur de andra enheterna arbetar och taktiserar vilket gör att vi redan nu kan börja sätta oss in i framtida utmaningar och möjligheter med vårt kommande flygsystem.

Ombasering och att verka från annan bas är både nyttigt och kul då det ger omväxling och ställer högre krav på oss som elever vad gäller allt från planering, flygning och avrapportering. Detta adderar ytterligare till utmaningarna för oss då vi agerar rotechefer under övningen och behöver ha god kännedom om området och rutinerna på basen.

För oss blir övningen i sin helhet en bra avslutning på den grundläggande taktiska utbildningen (GTU). Vi är mycket nöjda med genomförandet och hoppas den här typen av övningar fortsätter utvecklas och framtida GTU-kullar får möjlighet att delta fullt ut.

//GTU 121

Sista HKP16 lastas i Afghanistan

Nu har våra sista medarbetare kommit hem från Afghanistan till Linköping och Helikopterflottiljen. Efter drygt tre år i långvarig insats avslutar vi nu uppdraget att för International Security Assitance Forces (ISAF) upprätthålla MEDEVAC beredskap och genomföra trupp och materiel transport. Superpuma (Hkp10) och Blackhawk (Hkp16) i all ära men de riktiga hjältarna i sammanhanget idag är Peter, Anna, Sara, Markus, Robert, Jonas, Lars och alla andra människor som under alla år gjort den här insatsen möjlig. En insats som bygger på ett ständigt lagarbete där den sammantagna kompetensen skapat framgång och varit grunden till den unika bedrift som nu avslutas.

Utmaningarna på vägen har varit många. För att nämna några så har omfattande modifiering och anpassning av Hkp 10 genomförts, nytt helikoptersystem (Hkp16) har anskaffats och införts på rekordtid under insatsperioden, otaliga utbildnings- och förberedelseveckor i Sverige och utomlands. Dessutom har många deltagit i insatsen i betydligt mer än 6 månader eftersom möjligheten att utbilda tillräcklig numerär i vissa fall varit begränsad.

Totalt sätt har över 100 soldater från många länder medicinskt omhändertagits och förts i säkerhet av våra helikoptrar. Uppdragen var många till en början men efter hand som ISAF:s operationer begränsats i omfattning har även antalet MEDEVAC uppdrag minskat. Positivt i sig eftersom det betyder att antalet soldater som skadats i operationer blivit färre. Oavsett antal uppdrag har betydelsen av MEDEVAC-förmågan att hämta upp en soldat inom angivna tider alltid varit avgörande för markförbandens möjligheter att kunna genomföra sina uppgifter. Om det värsta händer så är snabb hjälp avgörande för att rädda liv.

Att stå i hög startberedskap 24 timmar om dygnet och alltid vara 100% start- och insatsberedd för att rädda liv i en miljö som är helt olik den vi har här hemma i form av hotbild, referenser, damm, mörker etc är en utmaning som är svår att beskriva i ord. Under min tid som Director of Staff i Regional Command North fick jag ofta höra hur bra och professionellt det svenska helikopterförbandet var att samverka med; alltid ”på tå” för att göra det som måste göras på bästa sätt. Självklart blev jag stolt när jag fick dessa kommentarer, men inte förvånad. Den goda stämningen och viljan att alltid lösa uppgifterna så bra som möjligt har genomgående ”suttit i väggarna” och varit ett signum för förbandet.

Sverige har varit en viktig del i ett större sammanhang där ISAF:s verksamhet på ett effektivt sätt bidragit till att säkerheten i Afghanistan sakta men säkert byggts upp. Det är idag svårare för fientliga enheter att verka, fler pojkar och flickor går i skolan, befolkningen kan röra sig mer fritt i landet, de afghanska säkerstyrkorna kunde i april ansvara för säkerheten i samband med president valet och infrastrukturen har stadigt förbättrats. Se med stolthet tillbaka på den viktiga roll vi spelat under vår tid i området. Uppdraget är slutfört, vi har räddat liv, skaffat oss ovärderliga erfarenheter som bidragit till och kommer att bidra till, att vi under lång tid framöver kan utveckla våra förmågor i många olika sammanhang. Nu är det hög tid för återhämtning och en välförtjänt vila innan nya spännande uppdrag väntar.

Jag vill rikta ett stort tack till alla ni som på något sätt bidragit till insatsen men också ett lika varmt tack till era familjer här hemma som på olika sätt stöttat er under denna period.

Väl mött

Peder Söderström

C Hkpflj

F 17 ”öppnade” sina grindar första gången 1944. Det var då som flottiljen officiellt invigdes. Kung Gustav V överlämnade fanan till förste flottiljchef som var överste Torsten Rapp. När grindarna öppnades var det redan 1000-tals med besökare som vällde in på utställningsområdet. Väl där möttes besökarna av diverse markutställningar och Marinens musikkår som spelade fint.

Flottiljchefen, överstelöjtnant Magnus Liljegren öppningstalade och flygdagen var igång.
Vädrets makter stod på vår sida och solen lyste från en klarblå himmel. Senare på dagen drog det in lite höga moln som gjorde att de moderna flygplanen syntes i bra kontrast.
Temat för flygdagen var F 17 70 år. Detta skulle spegla utvecklingen från propellerdrivna flygplan till dagens moderna jetflygplan. Flyguppvisningen började med härliga Ö1, Tummelisa. Det fortsatte med Sk 16, Mustang och Spitfire. Vad härligt att kunna njuta av ljudet en flygdag. Helikopterflottiljen var naturligtvis även representerad med sina helikoptrar. Flyguppvisningen fortsatte hela dagen med ett uppehåll vid lunchtid.
Efter lunchuppehållet började det nå upp i moderna tider där jetdriften dominerade.
Hela dagen har besökarna kunnat gå och titta på de olika markutställningarna. Där fanns allt från obemannade flygfarkoster, UAV, stridsfordon 90, Hemvärnet SK 60 simulator till hoppborgar för de minsta.
Slutklämmen var öronbedövande och fantastiskt med AJ 37 Viggen, F 18 och sist, och faktiskt i det här fallet, minst, JAS 39 Gripen med Martin Hansson bakom spakarna.
Några besökare dröjde sig kvar för att slippa de värsta köerna och titta lite mer på markutställningarna.
Med vemod skriver jag – flygdag ”F 17 70 år” är slut. Totalt bedömdes att 40 000 personer hade hittat hit och kunde njuta av en fantastisk flygdag.

Inte vid något tidigare tillfälle har 86 militära meteorologer, yngre såväl som äldre, samlats på ett och samma ställe i historien. Men den 8 och 9 maj, 2014, hände det som tidigare aldrig har inträffat. I Ljungbyhed samlades dessa båda dagar meteorologer, från nutid och dåtid, på en plats med mycket långa militära anor tillbaks till i slutet på 1600-talet. Två av deltagarna fyller i år 86 år!

Torsdagen inleddes med en näringsrik och god lunch i före detta Krigsflygsskolans matsal tillsammans med före detta och nuvarande kollegor i en trevlig anda. Under eftermiddagen genomfördes flera föredrag av historisk karaktär med försvarsmaktens vädertjänst i centrum. Om FM Vädertjänstens historia går att läsa på annat håll i detalj (www.fht.nu/Dokument/Flygvapnet/flyg_publ_dok_milvader_1900.pdf) men några axplock bör här göras eftersom den militära vädertjänstens historia innehåller flera stora och viktiga vägskäl som är väl värda att nämna.

Få känner till att försvarsmaktens vädertjänst var först i världen med att operativt producera numeriska väderprognoser. Tekniska högskolan i Stockholm hade 1953 utvecklat matematikmaskinen BESK och letade efter praktiska användningsområden. Framsynta medarbetare och chefer och lite slump ledde då till att man valde att satsa på ett försök i samband med flygvapenövningen 1954. Således ett 60-års jubileum i år! Därmed kom svenska flygvapnet att vara först i världen med att operationellt utnyttja numeriska väderprognoser.

Under eftermiddagen genomfördes också en fotografering för att föreviga stundens allvar med att samla de rekordmånga försvarsmeteorologerna. I samband med fotograferingen fick vi ett populärt besök av Per Cederqvist och hans Spitfire. Uppvisningen var till allas belåtenhet, och var dessutom en överraskning för de flesta. Efter landningen fick vi som besökare möjlighet att stifta närmare bekantskap, på nära håll, med denna mycket unika flygfarkost och tala med piloten.

Senare på kvällen samlades alla återigen för att tillsammans äta middag ackompanjerat av många tal och skrönor. Nästa år är det 70 år sedan de första försvarsmeteorologerna utexaminerades på Ljungbyhed så historierna var många och lite ”välkryddade”. Flygvapenchefen hade på något vis fått nys om denna tilldragelse och hade skickat en mycket personlig, uppmuntrande och rörande hälsning. Mycket uppskattat av de församlade!

Dag nummer två var det ett tappert gäng som samlades efter att ha intagit en stärkande frukost i matsalen efter en eller i varje fall en halv natts sömn. Föredragen fortsatt i god anda och under förmiddagen redovisades bland annat det nya utbildningssystemet och den moderna meteorologens arbetsmiljö.

Vi fick också tillfälle att lyssna på Bertil Larsson, från Ljungbyhed, som med inlevelse berättade om alla sina expeditioner till Arktis i meteorologins och statens tjänst. Bertil var för övrigt den person som initierade mötet och som drog det största lasset för att det skulle vara möjligt att genomföra mötet.

En medarrangör och tillika den som tillhandahöll lokalerna för föredragen, rektor för TFHS (Trafikflygarhögskolan) Mikael Johansson, presenterade skolans verksamhet.

Innan dagen avslutades hann vi med ett möte på museet i Ljungbyhed som bland annat visade på en unik samling uniformspersedlar från långt tillbaks i tiden och förstås en del väderinstrument. Fredagen avslutades med en vandring i Skäralid i full grönska, så grönt kan det bara bli i Skåne på våren strax efter lövsprickningen!

Vi som deltog dessa två dagar hoppas på att snart få återse denna trevliga skara nya, gamla och före detta meteorologkollegor. Tack Bertil Larsson, Ljungbyhed, och övriga arrangörer

/Michael Hansson

Under vecka 20 avslutades årets första Vapensystemkurs JAS39 med tema och inriktning på sjömålsbekämpning med sjömålsrobot 15. Kursen kallas med internationella termer GWIC, Gripen Weapons Instructor Course, och syftar till att utbilda experter inom Gripens vapen- och sensorsystem. Just denna kurs var inriktad mot sjömålsförmåga men framtida kurser kommer inriktas mot andra förmågeområden. Kursen påbörjades redan under förra året men slutfördes i förra veckan under övningen SWEFINEX vilket är en samövning mellan marina förband och flygförband.

Deltagare under kursen var förare ur samtliga stridsflygdivisioner samt planerings- och utvärderingsofficerare ur divisionernas MSE (Mission Support Element). Deltagarna har genomfört kursen i tre olika steg med utgångspunkt i djupgående teoretisk utbildning. Detta följdes sedan upp av flygning i simulator och avslutades nu med riktiga flygningar i samverkan med andra flyg- och marina förband.

Vapenssystemkurser har tidigare funnits i flygvapnet men har under de senaste åren helt försvunnit av olika skäl. Ambitionen är nu att återta den kunskap och förmåga vi en gång haft inom stridsflygdivisionens alla förmågor samt utveckla den ytterligare för att sprida vidare till kommande generationer.

Gripen redo för uppdrag med full last! Foto: Mikael Olsson

Samtliga deltagare i kursen efter avslutad flygning. Numera flygvapnets experter på sjömålsbekämpning med Rb15! Foto: Henrik Gebhardt F7

Kursdeltagarna kan numera stolt bära detta märke! Foto: Mikael Olsson

Slutligen vill jag passa på att tacka alla som hjälpt till att planera och genomföra kursen och givetvis till alla deltagare som lagt grunden till stridflygdivisionernas utveckling avseende sjömålsförmåga.

 Mikael Olsson, C TU JAS

TU JAS på väg mot England

Den andra juni lämnade sex stycken JAS39 ett försommarvarmt Malmen utanför Linköping. Målet var Coningsby i Storbritannien. Efter att ha lufttankat från vår svenska TP84 över Skagerak styrde flygplanen mot sydväst. De landade i Coningsby efter knappt två timmars flygning och togs emot av svenska tekniker som anlänt med TP84 tillsammans med bevakningspersonal.

Luftstridsskolans taktikutvecklingssektion för JAS39 (TU JAS) genomför under vecka 23-24 en övning i Storbritannien tillsammans med 41’st Test and Evaluation Squadron på Royal Air Force flygbas, Coningsby. 41 Squadron opererar flygplantyperna Typhoon och Tornado och är TU JAS brittiska motsvarighet avseende taktikutveckling för dessa flygplantyper.

Syftet med kampanjen, som av britterna givits namnet ”EXERCISE MEATBALL” är att evaluera Gripens luftförsvarsförmåga mot Typhoon med särskilt fokus på närstridsförmåga och nyttjande av hjälmdisplay (HMD, Helmet Mounted Display). HMD är ett system som gör att piloten kan nyttja sin närstridsrobot fullt ut. Genom att vrida huvudet kan man med detta system sikta på avsett mål även långt ut åt sidan.

Kampanjen är en del av den OPEVAL (Operationell Evaluering) som TU JAS gör av Gripen version 19 block tre.

Den svenska kontingenten består av piloter, flygingenjörer och uppdragsexpertis ur TU JAS samt tekniker ur TU BAS, samtliga placerade i Linköping. Dessutom ingår tekniker ur Försvarets Materielverks Test och Evalueringsenhet i Linköping samt ur F7 och en bevakningsdetalj ur Luftstridsskolan i Uppsala. Totalt deltar 35 svenskar i övningen.

Efter en lång dag fylld av genomgångar, upprättande av system, samverkan med de brittiska värdarna och omhändertagande av flygplan ser vi med tillförsikt fram emot två innehållsrika veckor. Nu ska vi steka köttbullar.

Övlt Mattias Hansson
C TU FLYG
Kontingentschef