I dagarna tre har jag varit på F7. Inledningsvis för att genomföra förbandsbesök, via ett Gripenseminarium för att avsluta med deltagande vid det Anhörigforum som jag skrev om på bloggen i september i fjol.

Parkmässen F7, lördag morgon 13 september

Förbandsbesök
Tillsammans med Flygtaktisk chef, brigadgeneral Gabor Nagy, har jag genomfört förbandsbesök vi Hkpflj och F7 den gångna veckan. Förbandsbesöket vid F7 inleddes med en personalsamling. Därefter genomfördes en rad möten med medarbetare ur LSS Strilbataljon, MSK Flyg, 26.Fbaskomp, Transport och Specialflygenheten (TSFE), 2.Fukomp samt med de fackliga representanterna. Jag konstaterar att stämningen överlag är riktigt positiv och att verksamheten bedrivs mot fastställda mål, till och med över de mål som gällde vid ingången av verksamhetsåret och som justerats mot ökad ambition.

Gripenseminarium
Gripenseminariet under rubriken ”A Human factors Perspective on Gripen HMI Design” samlade Gripenpiloter inte bara från Sverige utan också från Ungern och Tjeckien. På kvällen genomfördes sedvanlig ceremoni med introduktion i Gripenorden för de yngsta piloterna.

Anhörigforum
Mötet för anhöriga till beättningsmedlemmar som förlorat livet i samband med flygtjänst i försvaret startade på fredag kväll. Initiativtagaren Marianne Reuterdahl Hernblad, tillsammans med stödpersoner och några av de anhöriga samlades då för middag på Parkmässen. Själva mötet startade under lördag förmiddag och genomfördes i Gripencentrum. Omkring femtio personer, anhöriga och stödpersoner, deltog.

Jag fick förmånen att inleda mötet. Min presentation inleddes med en kort redovisning av Flygvapnet idag. Det kändes relevant mot bakgrund av att de flesta närvarande förlorade sina anhöriga då FV var betydligt större än idag.

Tyngdpunkten av presentationen ägnade jag åt mina erfarenheter från Rydhaveriet den 11 september 2007 samt från bärgningen av Furir Stig Carlssons kvarlevor tidigare i år. Jag gav mina personliga reflektioner kring förlusten av en anhörig, så långt det nu är möjligt för mig som personligen varit förskonad från denna upplevelse. Att leda i kris och att hantera människor i kris, vilka förlorat en anhörig, försökte jag också belysa. Det är uppenbart att vi idag vet mer om vad människor i kris behöver och vi har helt andra verktyg och resurser än vad som var fallet tidigare. Kamrater och kollegor har dock genom alla tider gjort sitt bästa för att hjälpa och stödja. Det är en naturlig del av kamratskapet i FV och dess själ. För mig är det uppenbart att alla de som offrat sitt liv i flygtjänsten, alla de vars namn finns återgivet på väggen i FV Minneshall, har präglat vår verksamhet och vår anda mer än vad vi kanske förstår.

Göran Jacobssons nya bok med berättelser av anhöriga

I samband med Anhörigforum presenterade Göran Jacobsson en ny bok som baseras på en rad berättelser från anhöriga till de vi förlorat. Titeln på boken är ”Minnen av dem som aldrig kan glömmas”. Göran, som är mycket intresserad av flyg i allmänhet och människorna i de flygande systemen i synnerhet, har skrivit flera böcker bland annat boken om Fältflygarna. Berättelserna i den nya boken är personliga och mycket gripande.

Jag är mycket tacksam för initiativet till Anhörigforum. Det stod klart för mig att det fanns ett behov av detta redan när jag hörde talas om det förra året. Det fick jag bekräftat i samband med mötet. Det var en känsloladdad sammankomst, personliga möten med mycket värme. Jag tror och hoppas att detta var ett första möte som kommer att följas av flera. Om det blir så kommer jag att verka för att FM ger fortsatt stöd för ett genomförande, gärna tillsammans med Veteranförbundet likt denna gång. Tack alla inblandade för ett viktigt och trevligt evenemang.

Micael Bydén
Flygvapenchef

Anhörigforum Initiativtagare
Marianne Reuterdahl Hernblad,
Catharina Theisen
Linda Wahlund

Stödpersoner
Thorbjörn Engback
Sven Hammarberg
Alf Ingesson Thoor
Göran Jacobsson
Lena Jacobsson
Micael Nilsson (”Micke NIS”)
Leif Nordin
Ulf Nylöf
Anders Ramnerup/Veteranförbundet
Bert Stenfeldt
Gunnar Ståhl

Om drygt tre månader står Expeditionary Air Wing, EAW, i beredskap – redo för att göra en insats för EU. För att nå upp till de krav som ställs krävs det en hel del förberedelser och träning.

Från vänster Peter Cauwenbergh (Chef Expeditionary Air Wing), stabschef Niclas Magnusson, Claes Bernander (Ställföreträdande chef Expeditionary Air Wing).

Just nu befinner sig delar av EAW på en multinationell stabsövning på ledningsregementet i Enköping. Övningen, Illuminated Summer syftar främst till att träna (F)HQ, Force Headquarter. Det är det är de som leder stridsgruppens operationer i insatsområdet.

Men Expeditionary Air Wing tar även tillfället i akt.

– Vi stödjer (F)HQ i övningen men övar samtidigt vår egen ledning. Vi jobbar framförallt med stabens interna arbete, säger stabschefen Niclas Magnusson.

EAW består av flera förband och vikten av att öva är då väldigt centralt.

– Med tanke på att det är ett tillfälligt sammansatt förband så är den här typen av övningar extra viktiga för att förbandet ska fungera vid en insats.

I november kommer hela stridsgruppen Nordic Battlegroup att träna tillsammans i en slutövning.

Helene Nyberg
Public Affairs Officer, EAW

– Expeditionary Air Wing är flygvapnets samlade förmågor i Nordic Battlegroup –

Är JAS 39 C och D fullständigt utvecklade?
Vet vi allt om systemet och hur vi ska hantera det på bästa sätt?
Levereras en produkt från försvarsindustrin och FMV med en komplett manual på hur den ska användas tekniskt och taktiskt?
Svaret på alla ovanstående frågor är nej och som en konsekvens därav så bedriver flygvapnet ständigt ett utvecklingsarbete som syftar till att förstå systemen, förbättra stridstekniken och taktiken samt ge förslag till förbättringar.
Detta har varit och är fortfarande en av framgångsfaktorerna för det svenska flygvapnet.

Som en del i detta så har TU JAS 39 tillsammans med TKSE, tekniker från F7 och bevakningspersonal från LSS precis deltagit i övningen MACE XVI i Slovakien.

MACE är tillsammans med sin systerverksamhet Embow två av de verktyg som NATO Air Capability Group 3 (ACG3) Sub–Group 2 (SG2) nyttjar för att praktiskt ta fram effektiva skyddsåtgärder mot radar- och IR-hot. Sverige är, tillsammans med ett fåtal länder utanför NATO, fullvärdiga medlemmar i SG2 och har via MACE och Embow erhållit unika tillfällen att testa och utveckla egenskyddsfunktioner på våra flygande plattformar.

Målsättningen för MACE XVI är att utveckla tidigare verksamma egenskyddsåtgärder från MACE XIII (2012) och validera dessa åtgärder mot markbundna radarhot samt pröva viss taktik och stridsteknik med de störtekniker som tas fram för Electronic Warfare System 39.

Vid baseringen på Sliac Air Force Base i Slovakien så har det utöver MACE provningen genomförts bilaterala flygövningar med andra nationer som också deltar i MACE. Syftet med dessa övningar har varit att validera vår luftstridsförmåga inklusive fortsatt validering av Helmet Mounted Display mot andra plattformar såsom Rafale, Typhoon och EA-18G.

I övningen har 300 personer från 12 NATO länder samt Sverige och Australien deltagit, tillsammans med 350 personer från Slovakien. Evaluering av det här slaget hade aldrig varit möjlig utan en stor internationell organisation som kan tillhandahålla relevanta hotsystem, analysverktyg, analytiker samt genomföra en komplex verksamhet med bibehållen hög flygsäkerhet.

Flygvapnet har återigen visat framfötterna i internationella sammanhang. Detta tack vare en väldigt kompetent personal som har säkerställt 100 procent tillgänglighet på flygplanen och som har flugit en mängd olika typer av pass. Övriga nationer har uppskattat vår flexibilitet och kunnande som också har bidragit till SG-2s utveckling.  De erfarenheter som vi tar med oss är ovärderliga, både ur en bekräftelsesynpunkt och ur ett förbättringsperspektiv.

Tack till ett litet men effektivt gäng som har gjort ett fantastiskt jobb!
Övlt Pierre Ziherl
Kontingentschef

Som del av förberdelserna inför Nordic Battlegroup -15 genomför 71. transportflygdivisionen en övningsserie där övning Green Flag ingår. Divisionen genomför denna tillsammans med K3 fallskärmsavdelning och delar ur F7.

Övningen genomförs på Little Rock AFB av Joint Readiness Training Center.

Spanar i ryggbubblan

Övningen syftar till att öva upp förmågan att försörja ett geografiskt område med hjälp av transportflyg. Besättningarna har under en dryg vecka landat in utrustning och personal samt fällt stora mängder materiel. Landningar har bland annat skett på ett litet fält kallat Geronimo.

Övningen har sysselsatt en mindre ledning, en planeringscell, flygunderhåll samt två besättningar och två flygplan på flygbasen Little Rock i USA. I huvudsak har verksamheten genomförts på dagtid men i framtiden hoppas vi på att delta dygnet runt.

Flygning i USA

Svänger hårt

Att vår personal håller hög kvalitét är väl känt men det är med extra stolthet som jag fick meddelandet att en av besättningarna utsågs till ”Bästa besättning, alla kategorier” –Top Cat. Utnämnandet baseras på en poängsättning under hela övningen där slutpoängen för besättningen var nära övningens toppnotering genom tiderna.

Top Cat

Nöjd besättning

Att en svensk Herculesbesättning placerar sig så bra relativt en stor mängd amerikanska besättningar på en övning som genomförs drygt 10 ggr per år säger ganska mycket. Vi är få men erfarna. Den bredd det amerikanska flygvapnet visar skall vår division klara stora delar av på ett fåtal besättningar.

Personalen kommer att vara väl förberedda inför nästa års battlegroup samt för med sig ovärderliga erfarenheter till kollegor på hemmaplan. 34th Combat Training Squadron har gjort ett gediget jobb med att vara lärare, mentorer och kollegor vid övningen.

En stolt divisionschef!!!

Övlt Per Carlemalm, C 71tpdiv

Ärade Flygvapenvänner!

 Jag har härmed glädjen att bjuda in till ännu en informationskväll om vårt flygvapen.

Denna kväll kommer att inledas med en presentation om vår verksamhet i närområdet, över Östersjön av representant från Flygtaktisk stab (FTS) .

Därutöver kommer jag att med utgångspunkt från Försvarsberedningsensrapport, tala om det planeringsläget som flygvapnet har och vilka förändringar vi står inför i framtiden.  Vi genomför för närvarande ett omfattande försvarsplaneringsarbete med en översyn av vår organisation, syftande till att öka vår rationalitet och effektivitet.

Avslutningsvis kommer jag kommentera export av JAS 39 Gripen och flygvapnets exportstödjande verksamhet.

Tid:                Den 28 oktober 2014 klockan 18:00 – 21:00, vi bjuder på landgång och dryck.

Plats:              HKV Lidingövägen 24, Stockholm, plan 2

Anmälan:       Namn och personnummer till FVC sekr. Helen Nyström, helen.nystrom@mil.se senast 23 oktober 2014.

Kostnader för resor till och från informationskvällen betalas av den enskilde.

Väl mött!

Micael Bydén

Flygvapenchef

Med anledning av det stora intresset för Flygvapnets informationskväll har vi bytt till en större lokal. Det är glädjande att så många intresserade vill komma.

Den nya lokalen är på Norra Latin, Drottninggatan 71B, Stockholm City Conference Centre. P-hus finns på Olof Palmes gata, P-hus Norra Latin.

Välkomna!

”Ani sokoma angata Aerport”. Med några enkla fraser har jag hälsat vår chaufför Kone god morgon och bett honom köra oss till flygplatsen. Att kunna franska i Mali hade varit en stor fördel för oss men vi som saknar kunskapen fick lära oss Bambara, officiella språket i Mali i stället. Folket vi träffat i Mali är fantastiskt vänliga och bjuder på sig själva. Inga sura miner då jag försöker få fram det jag försöker säga. De många möten jag upplevt har resulterat i en viss känsla för folket och miljonstaden Bamako. Min bild av Mali i dag är mycket olik den bild jag hade för några månader sedan. Den nya känslan i kombination med ett väl utfört arbete så har flygvapnets tre veckor i Mali varit fantastiska, nödvändiga, jobbiga, intressanta och lärorika. Förbandet har levererat precis det som efterfrågats och det känns som om vi lämnat efter oss en positiv bild av svenska officerare.

Flygplanen landar

F7 Transport- och specialflygenheten (TSFE) har under knappt tre veckor genomfört ett av kanske många transportuppdrag i Mali. Verksamheten har syftat till att flytta materiel och utrustning från Bamako (Huvudstaden) till Tombouctou så att den svenska styrkan Mali 00 kan påbörja och slutföra byggandet av den Svenska campen som kommer bli Försvarsmaktens basering i Mali för lång tid framöver.

Huvuddelen av styrkan FOL MALI (Forward Operating Location) har bestått av personal från 71. Transportflygdivisionen vilka har flugit två Tp84 (C-130 Hercules) under drygt två veckor. En mindre markstyrka (inkl TSFE stab) på fem personer har sett till att ledning, logistiken och servicen på marken har fungerat bra. För markpersonalen har det inneburit mycket slit i hög värme och med mestadels användande av kroppsspråk. Största delen av arbetet har bedrivits under Afrikas heta sol, kontorsutrymmen, toalett eller skugga har inte varit prioriterade eller ens möjliga. Samverkan med FN (MINUSMA), flygplatsen och portugisiska flygvapnet är något som hanterats medan flygplanen varit i luften.

Keyloader

Besättningarna har tillsammans med flygterminalplutonen från Försvarsmakten slitit med att få lasten in och ut ur flygplanen. En Tp84 är ett fantastiskt transportflygplan men det är inte särskilt effektivt utan en effektiv stödorganisation. Det behövs kompetent personal i och utanför flygplanet. Det krävs också rätt utrustning och rätt utbildning (key-/cargoloader, teleskoplastare, paletter, gaffeltruck etc.). Att skada ett flygplan får stora konsekvenser både för flygbesättningen och markpersonalen. Några mister sin skjuts tillbaka och några får ingen utrustning.

Fullt i lastutrymmet

Under mina år som divisionschef så är det för mig första gången som vår Tp84 fått jobba optimalt. Vårt svenska, taktiska transportflyg har fått genomföra verksamheten precis på det sätt taktiskt transportflyg är lämpat/skapat för och det med bästa möjliga support. Detta gör att personalen är motiverade och jobbar hårt med ett tydligt fokus -flytta ett berg av last (hundratals ton) från en stor, säker flygplats till ett taktiskt flygfält. På varje ände har svensk trupp skött av- och pålastning. Tp84 har flugit 1-2 timmar för att leverera last till militär personal i fält. Varje last har innehållit vital utrustning och materiel för att markförbanden skall kunna lösa uppgiften på plats – tak över huvudet, mat, vatten och skydd. Mot slutet har det levererats duschmöjligheter, elverk och kylaggregat. Det har varit oerhört givande och varje dag har inneburit ett kvitto på att vi har gjort skillnad.

Tombouctou

Inte bara öken

Mali är flodhästarnas land. Engelska ordet för flodhäst kommer från Bambara – Hippopotam (enligt vår chaufför). Folket är glatt och Bamako är en snabbt växande miljonstad. Men Mali är också ett land i konflikt och det finns hot både på marken och mot luften. Besättningen är utbildad för detta och har lång erfarenhet av liknande verksamhet i bl.a. Afghanistan och Afrika. Inget i Mali går fort eller smidigt. Verksamheten bygger mkt på personliga kontakter och det gäller att ha stort tålamod. Den höga värmen gör också att det är dumt att ha bråttom.

Köttmarknad

Vacker natur

När jag skriver detta ligger vi 6.000m över Senegal och vi hoppas kunna flyga den sista sträcka från Sevilla, Spanien som ett förband (rote). Efter ytterligare en väl genomförd insats i världen är känslan att komma hem alltid härlig. Nu återstår förhoppningsvis bara avrustning, 7 dagar av malariatabletter samt ”lite” redovisning i PRIO.

”Eniche Mali” – Tack Mali för denna gång!

Uppdatering!

Strax efter mörkrets inbrott flyger vi in över spanska sydkusten. Vädret är vackert och det känns skönt att höra europeiska flygledare med radartäckning och bra radioapparater igen. Vi såg fram emot spanska Tapas och en god natts sömn i Sevilla. Så blev det inte! När vi landar ca en timme efter det första flygplanet så ser vi att de står kvar på rampen, är kvar i flygplanet och bevakas av en polisbil. Två timmar senare har vi screenats för ebola av två mkt stressade läkare som körts in från Sevilla sjukhus. Förvirringen var total och stundvis var platsen kring flygplanen fylld av bilar. Jag förstår spanjorerna även om det inte var detta vi förväntat oss vid hemkomst till Europa.

Välkommen hem!

Snart landar vi på F7 Såtenäs och skall avrustas och få Ebolainformation. Som anekdot så gick värmen i lastrutrymmet sönder halvvägs hem så passagerarna fick ta på sig vinterkläderna och turas om att komma upp till cockpit och värma sig. Omgivande luft är ca -35 grader så cargoutrymmet höll ca 5 grader. Kontrasterna mot Afrika är stora!

Övlt Per Carlemalm

C FOL MALI samt chef för Sveriges bästa flygdivision.

Emil Dahlström och Fredrik Dunder, FS 27, tillsammans med sina efterträdare Stefan Lindqvist, Emil Wester och Ivan Wejdell, FS 28.

Handover/Takeover mellan FS 27 och 28, för Air Cargo Specialistsoldater ur 254.Flygterminalpluton är sedan ett par veckor färdig. Flygterminalplutonsoldaternas uppgift består främst av att bygga och förbereda fraktlaster för flygtransport samt på- och avlastning av flygfarkoster på Camp Marmals flygplats, Mazar-e-Sharif, Afghanistan. Stor vikt läggs vid benämningen flygfarkost.

– Det handlar inte enbart om flygplan utan också om helikoptrar som ska lastas med frakt, berättar Ivan Wejdell, soldat på flygterminalplutonen i Uppsala.

Att jobba med andra nationer
Veckorna för de nyanlända soldaterna har bestått av att lära sig de fordon, flygfarkosttyper och rutiner som är formade av den tyska flygterminalgruppen Luftunschlagzug (LUZg). Emil Wester, F 21 Uppsala berättar;

– Det handlar om tyska motsvarigheter till svenska lastningsfordon som vi ska lära oss att köra, regler specifika för flygplatsen som måste följas och rutiner för utländska flygfarkoster som vi är mindre vana vid.

Emil Dahlström (FS 27) instruerar Ivan Wejdell (FS 28).

Air Cargo-soldaterna beskriver deras första tid i Afghanistan som utmanande men samtidigt givande och rolig. All utbildning och vägledning har letts av personal ur den tyska LUZg-gruppen samt de två Air Cargo-soldaterna ur FS 27 som ska rotera hem i dagarna.

Sätta kunskaperna på prov
De nya soldaterna fick ett inofficiellt praktisk prov innan de fick ta över arbetet på flygplatsen från sina företrädare. Provet bestod av ett komplett mottagande av en tysk Airbus A310 med förberedelse, avlastning och pålastning. Detta utan något stöd av sina företrädare.

Emil Wester, Stefan Lindqvist och Ivan Wejdell lastar en tyska Airbus A310.

Fredrik Dunder, FS 27, godkände genomförandet;

– Jag känner mig otroligt bekväm med att överlämna ansvaret till våra grabbar i (FS)28:an. De kommer klara sig själva alldeles galant.

Efter detta tog Air Cargo-soldaterna ur FS 28 över ansvaret för det svenska bidraget till flygterminalförmågan på Camp Marmal för resten av året samt våren 2015.

Vicekorpral Stefan Lindqvist (254.Flygterminalpluton, F 21, Uppsala) – Numera Mazar-e-Sharif, Afghanistan.

Flygterminalförmågan tillhör flygvapnet och återfinns vid F 21:s 25:e flygbaskompani i Uppsala. Flygterminalplutonen bidrar med denna efterfrågade förmåga i FS-styrkorna i Afghanistan och även i Mali 00.

Med en djup kunskap och lång yrkeserfarenhet utnämndes för en tid sedan helikopterpiloterna Kent Jonsson och Jöran Forsman från Helikopterflottiljen till de första flygande förvaltarna i Försvarsmakten.

– Efter 18 år som kapten och pilot känns det givetvis både bra och rätt. Ska man vara trogen systemet så är detta den väg man ska ta, säger Jöran Forsman.

– Att utnämnas till förvaltare inom sin specialistgren innebär att man är mästare inom sitt område. Det innebär också att man ska vara en föregångsman för sina yngre kollegor. Det är därför både en utmärkelse och ett ansvar som man skall vara beredd att axla. En förvaltare är den som OF vänder sig till för att få råd om hur verksamheten ska planeras och genomföras på ett säkert och kompetent sätt, säger Peter Sjöstrand, flottiljförvaltare på Helikopterflottiljen.

Kent Jonsson och Jöran Forsman gläds åt utnämningen och ser det som ett naturligt steg för dem att ta.

Kent Jonsson framför Helikopter 16.

– Jag vill förkovra och utveckla mig inom organisationen, och det här är ett steg i detta. Det är bra och viktigt för mig att de unga också ser att det går att vara både specialistofficer och befälhavare, det vill säga ur ett flygperspektiv innebär det ingen begränsning att vara förvaltare, säger Kent Jonsson.

Som förvaltare blir de en viktig länk i kedjan mellan specialistofficerare och flottiljledning.

– För mig som flottiljförvaltare är det viktigt att det finns en företrädare inom varje kompetensområde som utgörs av specialistofficerare från OR6 till OR8, som direkt och indirekt stödjer mig som främste företrädare vid Helikopterflottiljen eftersom jag i min grundprofession företräder en yrkesinriktning. Tillsammans täcker vi hela förbandets olika professioner, säger Peter Sjöstrand.

Text och foto: Anna Lindh/Försvarsmakten

Torsdagen den 11 december var det dags för Michael Cherinet, flottiljchef på F 7 att summera 2014. Huvuddelen av flottiljens personal, och även personal från andra delar ur garnisonen hade samlats i en av flottiljens hangarer. Tillsammans blev vi till slut nästa 700 personer.

På programmet stod sedvanligt uppmärksammande för nit och redlighet och årets idrottare. Just årets idrottare kan vara värt någon rad extra eftersom vi på F 7 har en idrottare av yppersta världsklass. Flygteknikern Linda Olofsson, som förutom att vara just det, även är en gevärsskytt i världseliten. Hon är så pass skicklig att Sveriges olympiska kommitté stödjer henne, vilket innebär att de tror att hon har möjlighet till en topp tio placering vid OS. Att Linda med sina internationella resultat skulle bli årets idrottare får man betrakta som en lågoddsare.

I år hade vi också äran att får uppmärksamma en bedrift av det lite ovanligare slaget. Roland Lawrenz har sedan han började som flygmaskinist på Tp 84 hunnit med att flyga inte mindre än 10 000 timmar. Ja, ni läste rätt. Roland har tillbringat nästan 5 arbetsår i luften. På frågan vilket uppdrag han minns mest svarade han lite skämtsamt: Det uppdraget när jag passerade 10 000.

En del föredrag blev det som brukligt är också. Per Carlemalm, chef för Tp 84 styrkan som precis kommit hem från Mali höll ett föredrag om verksamheten och förutsättningarna där. Avslutningsvis så höll Ella Carlsson Sjöberg från Högkvarteret ett mycket intressant föredrag om hur rymddimensionen påverkar oss. För den som inte vet vem Ella är så kan en kort förklaring vara på sin plats. Ella har innan hon doktorerade inom rymdteknikområdet bland annat ett förflutet som flygtekniker på F 7. Numera arbetar hon som sagt på Högkvarteret med rymdfrågor. Hennes föredrag manade sannolikt till en del eftertanke hos många.

Nu blickar vi framåt mot ett nytt år. Ett år fyllt av nya och kanske också en del gamla utmaningar. Bland mycket som ska genomföras nästa år är Försvarsmaktens flygdag 2015. Ett jätteevenemang, och en utmaning utöver det vanliga.

Henrik Gebhardt

Informationschef, F 7

Vi är åtta RO/flygledare som under en period på 2,5 år har tjänstgjort i Mazar-e-Sharif. Tjänstgöringstiden var tre månader och vissa genomförde två till tre rotationer. Tyska försvarsmakten var ansvarig för flygtrafiktjänsten på MeS och vi arbetade tillsammans med belgare, amerikaner och ungrare. Trafikbilden utgjordes av stridsflygplan, helikoptrar, transport- och passagerarflygplan samt inte minst ett antal olika UAV. Det fungerade för det mesta bra trots det stora antal rörelser som förekom, ca 10 000 rörelser/månad. Uppdraget har även innefattat att lämna över flygtrafiktjänsten till afghanerna och under vår sista tid satt de första afghanska eleverna i position i tornet.

Vi har nu under två dagar genomfört erfarenhetsseminarium och för första gången har alla FL som varit i Afghanistan samlats och delat erfarenheter och anekdoter. En slutrapport från vår tid i Mazar-e-Sharif kommer inom kort.

Vi är väldigt nöjda med att fått delta i denna insats och ser fram emot nästa.

Magnus Molund F17 (ATS Sturup)

Karin Boldrup F17 (ATS Ronneby)

Johan Andersson F17 (ATS Ronneby)

Joacim Stolt F17 (ATS Ronneby)

Patrik Magnetorp F21 (ATS/Luleå, numera ATS Skavsta)

Peter Kallin HKV (ATS Ljungbyhed/Ängelholm)

Joel Lejon F21 (ATS Luleå)

Fredrik Malm F17 (ATS Malmen)

Med en djup kunskap och lång yrkeserfarenhet utnämndes för en tid sedan helikopterpiloterna Kent Jonsson och Jöran Forsman från Helikopterflottiljen till de första flygande förvaltarna i Försvarsmakten.

– Att utnämnas till förvaltare inom sin specialistgren innebär att man är mästare inom sitt område. Det innebär också att man ska vara en föregångsman för sina yngre kollegor. Det är därför både en utmärkelse och ett ansvar som man skall vara beredd att axla. En förvaltare är den som OF vänder sig till för att få råd om hur verksamheten ska planeras och genomföras på ett säkert och kompetent sätt, säger Peter Sjöstrand, flottiljförvaltare på Helikopterflottiljen.

Kent Jonsson och Jöran Forsman gläds åt utnämningen och ser det som ett naturligt steg för dem att ta.

– Jag vill förkovra och utveckla mig inom organisationen, och det här är ett steg i detta. Det är bra och viktigt för mig att de unga också ser att det går att vara både specialistofficer och befälhavare, det vill säga ur ett flygperspektiv innebär det ingen begränsning att vara förvaltare, säger Kent Jonsson.

Som förvaltare blir de en viktig länk i kedjan mellan specialistofficerare och flottiljledning.

– För mig som flottiljförvaltare är det viktigt att det finns en företrädare inom varje kompetensområde som utgörs av specialistofficerare från OR6 till OR8, som direkt och indirekt stödjer mig som främste företrädare vid Helikopterflottiljen eftersom jag i min grundprofession företräder en yrkesinriktning. Tillsammans täcker vi hela förbandets olika professioner, säger Peter Sjöstrand.

Anna Lindh
Informationschef, helikopterflottiljen

Efter 18 år som kapten och pilot känns det givetvis både bra och rätt. Ska man vara trogen systemet så är detta den väg man ska ta, säger Jöran Forsman. Text och foto Anna Lindh

Kent Jonsson framför Helikopter 16. Text och foto Anna Lindh

Nu när hälsningarna om en god jul så sakteliga börjar ta fart kommer här en hälsning från andra sidan Atlanten.

Jag som skriver arbetar normalt som pilot vid förbandet Heavy Airlift Wing i Ungern. Vi är ett 20-tal svenskar i Ungern som tillsammans med personal från 11 andra länder genomför strategiska flygtransporter runt om i världen. Till vårt förfogande har vi tre stycken flygplan av typen Boeing C-17 Globemaster III.

SAC 3 – En av Heavy Airlift Wings tre Boeing C-17 Globemaster III

För oss i besättningarna innebär tjänsten i Ungern att vi får besöka en mängd olika platser. Ett av de lite mer oväntade ställena är Altus i Oklahoma, USA. Här utbildas bl.a. de piloter och lastmästare som skall flyga C-17.

I skrivande stund är jag i Altus för tredje gången och jag går nu en kurs som kallas Pilot Check Out course, PCO. Kursen är en del i att bli utcheckad befälhavare på Boeing C-17 och de flygningar vi genomför under kursen går ut på att förfina teknik och färdigheter inom områden som lufttankning, lågflygning, taktiska in- och utflygningar samt assault landings (landning på korta landningsbanor). Allt övas i såväl dagsljus som mörker och under dygnets mörka timmar flyger vi många av momenten med Night Vision Goggles (NVGs).

I ”contact position” med en amerikansk KC-135 Stratotanker någonstans över Texas.

Under hälften av flygningarna tillämpas även dessa moment i ett spelat scenario med en fiktiv motståndare. Vår uppgift är att först planera inför och sedan leda ett uppdrag där vi på en höjd av omkring 100 meter över marken och med farter på upp mot 650 km/h tar oss in i ett operationsområde och förser ett mindre flygfält med materiell och förnödenheter. Under flygningens gång tvingas vi agera på uppkomna hot samtidigt som vi förväntas landa inom det tidsfönster som hör till förutsättningarna för operationen. För att undvika extra tid på marken har vi tillgång till lufttankning i form av en KC-135 som vi möter upp med på säker höjd efteråt.

Altus är på kartan en liten stad som kan förfalla ligga mitt i ingenstans men det är en febril aktivitet som pågår här. Det är en häftig plats att vara på med ett flertal stora flygplan som ständigt cirkulerar i trafikvarvet ovanför huvudena. På kvällarna träffas folk från spridda delar av världen på golfkrogen inne på basen där man kan grilla sin egen hamburgare och prata om dagens flygningar. De flesta av väggarna i lokalen är täckta med kardborre och den som vill kan lämna sin namnbricka där som ett minne av att man en gång passerade igenom. Passerade igenom denna småstad som är och förblir okänd för de flesta men som för många andra utgör ett alldeles speciellt minne av en intressant och spännande tid.

Inflygning till bana 35 Assault, Altus AFB, Oklahoma.

Med hopp om en God Jul och ett Gott Nytt År var i välden ni än må befinna er.

Toyboy

Mer information om förbandet Heavy Airlift Wing och Boeing C-17 finns här:

http://www.heavyairliftwing.org

http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/luft/boeing-c-17/

Så här inför årets slut tänkte jag göra några nedslag kring den verksamhet vi genomfört i Flygvapnet (FV) under 2014. Jag kommer väl ihåg att vi inledningsvis av året såg tillbaka på ett 2013 som, ur ett produktions- och genomförandeperspektiv, var ett av de bättre och mest omfattande på många år. Det gjorde att vi försökte tona ner förväntningarna för 2014 då produktionsutlägget inte motsvarande det vi hade året innan. Så här med facit i hand konstaterar jag att vi kan lägga ytterligare ett bra verksamhetsår bakom oss där vi har genomfört en omfattande övningsverksamhet på bredden inom stridskraften. Vi har dessutom markant ökat ambitionen och omfattningen av incidentverksamheten.

Omvärlden
Vad gäller nationella uppgifter vill jag påminna om att vi över tiden har upprätthållit uppgifter inom ramen för territoriell integritet. Det tydligaste exemplet på det är FV del i incidentverksamheten där vi övervakar och kontrollerar Sveriges luftrum dygnet runt, åter om.

Om vi går tillbaka till 2012 och tar oss via 2013 till 2014 kan jag konstatera att vi ökat verksamheten inom ramen för incidentverksamheten med omkring 50%. Det handlar då inte bara om antalet starter med incidentroten utan om nyttjandet av samtliga ingående system. Det är många medarbetare som i det tysta verkar inom ramen för dessa nationella insatser. Jag kan bara konstatera att vi klarar av att möta denna ökning och vi gör det på ett alldeles utmärkt sätt. Man måste dock vara på det klara med att denna ambitionsökning är kännbar i den sammantagna verksamheten och det måste den få vara. Det handlar om att möta efterfrågan och krav inom ramen för en av våra huvuduppgifter.

Det finns uppenbara skäl till varför vi gör mer inom ramen för incidentverksamheten. De ryska aktiviteterna på Krim och därefter i östra Ukraina har gjort att flygstridskrafter från flera NATO-länder än tidigare baserar och övar i Östersjöområdet. Detta sker samtidigt som Ryssland, inom pågående försvarsreformen tränar och övar mer i Östersjöområdet. Den sammanlagda verksamheten på och över Östersjön är tillbaka på nivåer som liknar situationen under Kalla Kriget.

Kommunikation & information
Jag kan konstatera att intresset för vår verksamhet är stor och vi har haft svårt att möta efterfrågan på information kring vår skarpa verksamhet. Här jobbar vi aktivt med att hitta former för att snabbare än tidigare komma ut med relevant information. Det finns allt för många exempel där vi varit i efterhand och får förklara och beskriva händelser som nått media innan vi själva aktivt gått ut med informationen. Det är inte så vill vi ha det. Som myndighet ska vi sträva efter att, så långt det är möjligt med hänsyn tagen till försvarssekretess, vara öppna och transparanta i alla delar av vår verksamhet. Man måste dock komma ihåg att den information som vi väljer att sekretesskydda inte är ”allmän egendom”.

FM ORG 18 & FMP
Under det första halvåret 2014 genomfördes ett omfattande arbete inom ramen för FM ORG 18 dvs en översyn av flygstridskrafternas organisation för framtiden. Här deltog representanter ur HKV (PROD FLYG och FTS) och från samtliga organisationsenheter och krigsförband, även ATO deltog. Det fanns flera skäl till att initiera detta arbete. Det handlade om krav på rationalisering (RB5) samt i efterhand identifierade brister i FM ORG 13 där de tydligaste exemplen var det korsvisa ägandet av förband samt otydliga lednings- och lydnadsförhållanden. Min uppfattning är att vi tillsammans arbetade fram en lösning som omhändertar de största bristerna och som tar oss till en organisation som bättre möter dagens och morgondagens krav. Det är en organisation, om än till numerären något mindre, där insatsorganisationen vuxit till förmån för basorganisationen och där vi leder förbanden på ett mer likställt sätt oavsett om vi befinner oss i djupaste fred eller om vi höjt beredskapen. Jag ser fram emot att få börja implementeringen av den nya organisationen.

Strax före semestern erhöll FM regeringens planeringsanvisningar för att ta fram underlag till den proposition som skall liga till grund för nästa försvarsbeslut. Vi har i det arbetet använt oss av underlaget från vårt FM ORG 18 arbete. Höstens arbete med försvarsmaktsplanering (FMP) har inneburit att vi ägnat stort fokus och mycket av vår beredningskraft att ta fram efterfrågat underlaget. Medarbetare med lång erfarenhet av tjänstgöring i HKV uttrycker att detta är den mest krävande höst de upplevt. Jag är benägen att hålla med.

En paradox
Situationen för flygstridskrafterna, för Flygvapnet, är just nu lite av en paradox. Man kan å ena sidan peka på brister och tillkortakommanden i form av begränsade förmågor. Man kan å andra sidan hävda, och det gör jag med emfas, att FV aldrig varit bättre än nu. Det handlar då om att personalen är mer välutbildad, vältränad och välövad än någonsin – relativt de uppgifter vi har haft att lösa och fokusera på de senaste 10 åren. Personalen har också, i högre grad än tidigare, erfarenheter från skarp insatsverksamhet, inte bara från nationella uppgifter utan också från insatser utomlands. Vår materiel är anpassad att fungera i alla miljöer, tillsammans med andra. Jag vill påstå att glaset är mer än halvfullt och att vi har en mycket solid bas att bygga vidare från.

Paradox

Jo då, jag vet att det finns brister. Ett tydligt exempel är att vi idag inte kan gå ut på krigsbas som vi kunde för 20 år sedan och tidigare. Det finns flera skäl till varför vi inte kan det. Krigsbaserna finns inte på samma sätt idag som tidigare, basorganisationen är inte dimensionerad idag som den var tidigare, vi har inte haft möjlighet att öva basförbanden till den nivå som vi hade önskat…Jag kan fortsätta men väljer att inte göra det. Detta är ett faktum, inget att blunda för, och ett resultat av medvetna beslut och fokus på internationella insatser och att bygga säkerhet med andra. Om vi inom loppet av 10 år klarade av att anpassa oss materiellt och personellt till att bli en, ur ett internationellt perspektiv, relevant och trovärdig partner då är min bestämda uppfattning att vi kommer att klara av återtagandet av de nationella uppgifterna. Det ska dessutom inte behöva ta 10 år.

I morgon kommer ett nytt inlägg där jag kommer att kommentera delar av den verksamhet vi genomfört i FV under 2014.

Micael Bydén/FVC

Av förklarliga skäl har det varit mycket fokus på incidentverksamheten under året. I det sammanhanget vill jag passa på att påminna alla läsare om att det är ett helt system som krävs för att FV ska kunna lösa ställda uppgifter.

Det är de mest visuella delarna i systemet, inte minst incidentroten, som allt som oftast får utgöra bilden av incidentverksamheten. För att roten ska komma upp i luften krävs en bas som är öppen dygnet runt. Det kräver särskilda resurser och förmågor som finns inneboende i våra basförband. Det kräver också en flygunderhållskapacitet som är igång 24/7 och som säkerställer att flygplan och utrustning är luftvärdiga och färdiga att nyttjas på korta tidskrav. När väl flygplanen är i luften är luftbevaknings- och stridsledningsfunktionerna (STRIL) avgörande för att våra piloter ska kunna lösa sina uppgifter. STRIL-funktionerna är också garanten för att vi har kontinuerlig kontroll av vårt luftrum. Över tiden planeras och leds FV incidentverksamhet från Flygtaktisk stab (FTS). Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla, från HKV och ner till enskild individ för alla de ansträngningar som det inneburit att lösa den uppgiften.

Här följer några kommentarer kring genomförd verksamhet i FV respektive delsystem/funktioner under 2014.

STRIL
Vad gäller STRIL kan jag konstatera att krigsförbandet, STRILBAT, upprätthåller hög förmåga och glädjande nog är bemanningsläget riktigt gott. Det senare är ett utfall av medvetna satsningar att rekrytera personal till utbildningar såväl för flygstridsledare som för luftbevakare. Det är mindre än fem år sedan läget såg rätt mörkt ut och för mig är det ett mycket gott exempel på där medvetna initiativ och fokus från chefer på alla nivåer ger önskad effekt.

Bas
Det område där vi ligger efter och där vi har stora behov att återta förmågor är inom BAS-förbanden. Den senaste två till tre årens Flygvapenövningar har haft som ambition och målsättning att fokusera på basfunktionen. Vi har utvecklat oss, tagit några tydliga om än begränsade steg framåt. Här har vi behov att göra mer och kommande nationella övningsverksamhet ska hjälpa oss med detta. Tyvärr räcker inte det utan vi måste också hitta former att på daglig basis hitta möjligheter att öva våra basförband i relevanta sammanhang. Här brottas vi med en snart ändlig resurs som behöver ianspråktas för uppgifter som inte leder mot utvecklade förmågor. Det handlar bland annat om bemanningsuppdrag och IBSS. Uppgifter som i sig ska och behöver lösas men som blir en hämsko för nödvändig förmågeutveckling.

Stridsflyg
Stridsflyg har åter haft ett år fyllt av utmaningar vad gäller att lösa sina uppgifter i form av utbildning (nationell och export), incidentberedskap och uppbyggnad av krigsförbanden. Efter ett par år med vikande flygtidsuttag har vi i år lyckats vända den negativa trenden och ökat uttag av flygtid för JAS 39 under 2014. Det är mycket glädjande och är ett resultat av tydligt fokus på alla nivåer. Vi kommer att ha fortsatt fokus på detta under 2015.

Inom ramen för den så kallade utökade verksamheten har vi ökat ambitionen och övat med fokus på Gotland, Mälardalen, Östersjön och Blekinge. Vår tillgänglighet har ökat och vi har höjt tröskeln med de resurser vi har. Bidragande till detta har också våra övriga förmågor varit, d v s taktiskt transportflyg, signalspaning, radarspaning, incidentberedskap och Open Skies.

Helikopter
Under året har insatsverksamheten med helikopterenheten i Afghanistan (SAE ISAF MEDEVAC UH-60) avslutats enligt plan. All personal och materiel är hemkommen. En kort sammanfattning av insatsen ger vid handen att insatsen omfattade nästan 150 personer under perioden april 2013 till och med maj 2014. Förbandet ansvarade för omkring 180 beredskapsdygn (H24) i samverkan med tyska och amerikanska förband, genomförde 15 skarpa MEDEVAC-uppdrag samt ett antal transportuppdrag. Erfarenheterna efter genomförd insats är mycket goda vilket kommer att inverka positivt på helikopterbataljonens förmågeutveckling.

HKP16 Blackhawk Foto:Gunnar Åkerberg

Särskilda helikoptergruppen, SHG, har upprätthållit anbefalld beredskap för specialförbanden enligt gällande insatsplan. Införande av medeltung helikopterförmåga (HKP16) i SHG har genomförts under året. Beredskap har också upprätthållits för den av regeringen givna stöduppgiften till polisen. Under året har förberedelser för en helikopterenhet till Battle Group 15 (BG15), med beredskap från och med 1 januari 2015, tränats och övats och framdrivningen av enheten till ME 04 har genomförts parallellt. I ME04 ingår två HKP15B och 14 personer. Basering sker på det nederländska fartyget Johan De Witt. Avfärd från den nederländska basen Den Helder sker i slutet av januari.

En verksamhet som inte får glömmas bort är Helikopterflottiljens deltagande i släckningsarbeten under sommarens skogsbränder, det gäller inte minst under den så kallade Salabranden. Släckningsarbetet innebar att cirka 150 personer ur förbandet ingick i släckningsarbetet. Omkring åtta miljoner liter vatten fälldes av FM helikoptrar under Salabranden. Under insatsen flögs omkring 380 timmar under 18 dagar fördelat på HKP10, HKP15 och HKP16.

I detta sammanhang, kopplingen till Salabranden, är det på sin plats att kommentera att det var flera förband ur FV som deltog i insatsen. Det gäller inte minst de två insatskompanierna tillhörande F21 med utgångsgruppering Ärna och Kallax. Även personal ur Hemvärnet deltog. FV sammantagna resurser kom att få stor betydelse för arbetet på plats.

Transportflyg
Transport och Specialflygenheten (TSFE) har haft ett intensivt år. Signalspaningsflygplanen och ASC 890 har varit i anspråkstagna i princip kontinuerligt över Östersjön. Statsflyget har som vanligt flugit statschef och representanter ur två regeringar över hela världen.

Det taktiska transportflyget har haft en mycket intensiv övningsperiod under året i allmänhet och hösten i synnerhet. FVÖ, Taktikövning, Nighthawk, Green Flag, Joint Action för att nämna några. På kort varsel planerades och genomfördes en insats med två flygplan till Erbil i IRAK vilket var ett led i stöd till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Tillsammans med landstinget i Östergötland har det taktiska transportflyget förberett sig för att snabbt kunna hämta en eventuellt ebolasmittad nordbo i Västafrika. Ännu ett tecken på hur användbar och eftertraktad förmågan är. För några veckor sedan var TSFE med två TP84 i MALI och flög till stöd för den etableringsstyrka som förbereder för det svenska förbandet som ska rotera ner i början av nästa år.

Vad gäller verksamheten på Papa Airbase i Ungern, med C-17 kan vi konstatera att det strategiska transportflyget är efterfrågat och Sverige har nyttjat sin tilldelade tid, som i år varit något lägre än de 550 timmar pga tungt underhåll på flygplanen.

Övningsverksamhet
Flygstridskrafterna har under året deltagit vid en lång rad övningar, nationella så väl som internationella. Övningarna är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla våra förmågor enligt ansatta mål och de utgör viktiga kontrollstationer att vi är på rätt väg. Här följer ett axplock av övningar där vi deltagit under året:

Iceland Air Meet, Cold Response 14, FVÖ 14 (Flygvapenövning 2014), BRTE XVII-XIX (Baltic Region Training Event), Nighthawk , BALTOPS, SWENEX, Joint Warrior, Joint Action och Green Flag.

Materiel
Under höstens FMP-arbete har utmaningarna avseende underfinansieringen för såväl anskaffning som vidmakthållande av materiel åter accentuerats. Detta är en problematik som vi fortsatt har att hantera.

Under året har tio stycken JAS 39 C/D levererats och det sista C flygplanet som återstår att leverera kommer tidigt 2015. Med det har sammanlagt 31 stycken ombyggda flygplan, från A/B till C/D, levererats till FM. Det är C/D systemet som kommer att vara det bärande stridsflygsystemet många år framåt. Systemet utvecklas kontinuerligt och närmast står introduktionen av MS20 vilket bland annat innebär introduktion av den nya radarjaktroboten METEOR. Samtidigt pågår utvecklingen av 39 E med full kraft. Utvecklingen löper på enligt plan men med en tidplan och ekonomi som medger små marginaler. Under 2023 planeras den första divisionen vara operativ.

Gripen 39 C

Beställningen av 39E är i grunden baserad på att C/D flygplan skall byggas om, vilket innebär att FM behöver leverera in C/D flygplan för ombyggnation. Detta innebär en successivt reducerad flygplansflotta vilket ställer höga krav på tillgänglighet. HKV har under många år fokuserat på tillgänglighet vid såväl utveckling som under vidmakthållande och drift. Tillgängligheten kommer ha en fortsatt hög prioritet. Det finns dock en öppning idag som medger att leverera in de unika delsystem och apparatsatser som krävs för ombyggnaden till förmån för att leverera in kompletta flygplan. Översyn och planering av det pågår och det är för tidigt att presentera en eventuell ny plan.

Under året ledde folkomröstningen i Schweiz till att landet inte beställde 39E som planerat. Detta innebär att FM går miste om den kostnadsdelning som en anskaffning hade bidragit till. Det har föranlett omplanering i FM materielplan, vilket inte varit eller är bekymmersfritt. Glädjande är däremot att Brasilien beställt 36 Gripen flygplan. Tills Brasilien får sina egna flygplan har man framfört önskemål om att få tillgång till 39C/D. En sådan lösning, om den blir av, kommer att påverka FV. Förhandling kring detta avtal pågår och leds på svensk sida av FXM.

Införandet av HKP14 går framåt om än med stora förseningar vilket är känt sedan tidigare. Under året har fyra stycken HKP14 D (TTIM) levererats vilket innebär att hälften (9) av de beställda helikoptrarna (18) nu är levererade. För att framöver få en bättre stabilitet i planeringen jobbar FMV hårt för att leverantören skall få fram en robust leveransplan. Utvecklingen av HKP14 i SAR/ASW designen är nu slutförd och första leverans av helikopter i detta utförande planeras till hösten 2015. Det är denna version av HKP14 som kommer att möjliggöra återtagandet av förmåga till ubåtsjakt. Förberedelserna för detta genomförs i nära samverkan med Marinen.

HKP14

För det taktiska transportflygsystemet har det beslutats att sex stycken TP84 fortsatt skall vidmakthållas. Av den anledningen har två TP 84 förrådsställts i väntan på slutlig avveckling. Beslut om avveckling av HKP10 är fattat. HKP10 avvecklas succesivt då flygtiden i de olika skroven tar slut. Flygning med HKP10 kommer att genomföras som längst intill 2015-12-31.

I morgon kommer jag att ge en övergripande beskrivning av den internationella verksamhet som FV genomfört under 2014.

Micael Bydén/FVC

I min roll som Flygvapenchef ingår att upprätthålla och utveckla internationella relationer. Det innebär en rad resor till andra länder med olika syften bla möten med mina motsvarigheter samt deltagande i konferenser och mässor. Det senare är oftast motiverat av den exportfrämjande verksamheten där resan genomförs på uppdrag av FXM. Under 2014 har jag rest till ett tiotal länder. Några av resorna kommenteras i särskild ordning nedan.

Förutom resor tar vi emot en rad besök varje år. Under 2014 har jag bland annat stått som värd för den turkiske flygvapenchefen, general Akin Öztürk, under ett officiellt besök.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse kring FV bland mina utländska kollegor. Det finns förstås flera och olika skäl till det beroende på vilket land och vilket flygvapen det handlar om. Det finns dock ett par saker som är gemensamma. Det ena är det faktum att vi verkar i ett geografiskt läge som över tiden i allmänhet och just nu i synnerhet väcker stort intresse. Det handlar förstås om omvärldsutvecklingen i vårt närområde med Ryssland i fokus. Ett annat område som intresserar många är ”det lilla, vassa och effektiva flygvapnet”. Många av mina motsvarigheter står inför stora förändringar med krav på rationalisering och effektiviseringar. Mycket av det de har framför sig har vi redan genomfört.

Resor
I början av året, den 10-12 februari, genomfördes en resa till Island för att träffa nordiska kollegor för ett återkommande nordiskt flygvapenchefsmöte. Island och Keflaviksbasen valdes eftersom våra respektive flygvapen var på plats inom ramen för Iceland Air Meet. Det var första gången som ett svenskt flygvapenförband baserade på Island. Vi genomförde en gemensam ombasering och övade tillsammans under ett par veckor. Parallellt med det ansvarade norska flygvapnet för den beredskap som roterar mellan NATO-länderna.

Presentation om FV för elever vid AWC och ACSC

Under våren genomfördes en resa till USA där vi började med att besöka USAF Air University som återfinns på Maxwell AFB i Montgomery, Alabama. Flygvapnet skickar med regelbundenhet svenska elever till två av skolorna på basen: Air Command and Staff College och Air War College. Detta år har vi haft svensk FV-representation vid båda skolorna. Syftet med besöket var, förutom att besöka våra elever Övlt Carl-Johan Edström och Major Pierre Ziherl, att jag skulle tala om det svenska flygvapnet inför eleverna på båda kurserna. Det är, som vanligt, alltid lika trevligt och överväldigande att besöka vår personal utomlands och få höra hur väl de lyckats att integrerat och profilerat sig i utbildningen med goda studieresultat. I år var inget undantag.

Övlt Carl-Johan Edström (elev AWC), kn Anders Lundin, FVC, övlt Rickard Nyström, maj Pierre Ziherl och öv Johan Svetoft (Föatt WDC)

Resan innebar också ett nedslag i Washington DC där jag hade möjligheten att möta min motsvarighet för det amerikanska flygvapnet, General Mark Welsh. Han är chef över ett flygvapen med runt 690 000 anställda. Han bekräftade för mig att den operativa effekt som vi uppnår med det svenska flygvapnet (som till numerären är cirka en halv procent av USAF) imponerar på honom. USAF har under den senaste tiden genomfört en övergripande förskjutning av sina förband från Europa till Asien. Sverige har ett strategiskt geografiskt viktigt läge i norra Europa vid Östersjön och det förväntas att vi över tiden upprätthåller vår territoriella integritet och därigenom balanserar övriga aktörers agerande i området. Med tanke på den förändrade omvärldsbild som nu råder i vårt närområde har vikten av vår operativa relevans än mer aktualiserats. I och med det upplever jag att USAF följer och stödjer vår verksamhet i området. Det visade sig också tydligt då General Frank Gorenc, chef för de amerikanska flygvapenstyrkorna i Europa, kom på besök i förra månaden. Den senaste tiden har även flygförband från USAF Europe ökat sin närvaro i området med basering i Baltikum. Vi avser att, under nästa år, utveckla vår övningsverksamhet med dessa förband.

Vi avslutade resan med ett besök på US Naval Test Pilot School (USNTPS) i Patuxent River Naval Air Station. Även till denna utmanande utbildning skickar vi elever med viss regelbundenhet. Detta år var Kapten Marcus Wandt elev på skolan. På plats blev jag informerad om utbildningens omfattande och krävande kursplan. Min snabba reflektion var att jag nog inte själv skulle kunna prestera tillräckligt i denna miljö. Igen blev jag imponerad och stolt när kursledningen med emfas berömde Marcus Wandts prestationer. Det var därför inte en stor överraskningen när jag, efter deras kursavslutning, nåddes av beskedet att han gått ut som kursetta! (vilket ni tidigare har kunnat läsa om på FV Bloggen). För mig är det en stor bedrift att klara av utbildningen med godkänt resultat. I stenhård konkurrens med amerikanska piloter från alla försvarsgrenar och andra internationella elever har Marcus lyckats att klara av utbildningen som främsta elev. Det är en imponerande bedrift.

Kn Marcus Wandt

Varje år arrangeras RIAT (Royal International Air Tattoo) i Storbritannien. I programmet återfinns en Air Power konferens i London och en flygshow (Air Tattoo) på basen Fairford. I år talade jag på konferensen under ämnet ”Air Power and Politics”. Jag gav det svenska perspektivet och vid samma tillfälle förmedlade mina kollegor från Kina och USA deras perspektiv. Det kändes tillfredställande att, med utgångspunkt från Försvarsberedningens rapport, tala om framtiden för flygstridskrafterna. Många års hårt försvarsplaneringsarbete och ett i grunden förändrat omvärldsläge i vårt närområde har gett utslag för luftförsvarets framtida roll i beredningens rapport. RIAT avslutas med två dagars flygshow. I vår delegation ingick också FM Informationsdirektör, Erik Lagersten. Han följde med stort intresse flygshowen som sådan och han tog tillfället i akt att ta reda på allt som gick om hur arrangören planerar och genomför flygshowen. I år flög Kn Peter Fällén med hjälp av en mindre delegation från F7 en mycket väl genomförd och uppskattad flyguppvisning med JAS 39 Gripen C under RIAT. Vidare representerade även delegationen från F7 i en välbesökt markdisplay av FV. Återigen fick jag glädjas åt svenska prestationer utomlands som är i världsklass. Stolt är ordet.

Samarbeten – export
Inom ramen för ingångna avtal med de andra Gripenoperatörerna genomför FM stöd på uppdrag av FXM. Det handlar i första hand om utbildningar där de tydligaste exemplen är utbildning av tekniker och piloter. Under året har vi fortsatt utbildat ungerska och tjeckiska piloter på F7. I exportstödet ingår också att ha personal på plats under en överenskommen period då systemet introduceras. Avvecklingsarbetet av supportgrupperna i Tjeckien, Ungern och Thailand har påbörjats. Samtliga nuvarande supportgrupper kommer att vara avvecklade 2016-03-31.

Utbildning av thailändska piloter vid tidigare tillfälle

Vi har de senaste två åren intensifierat vårt samarbete med det schweiziska flygvapnet inom ramen för ett strategiskt samarbete. Planen var att tillsammans med dem anskaffa nästa version av Gripen. I våra inledande samtal konstaterade vi relativt omgående att vi hade liknande operativa krav på nästa stridsflygsystem. Genom att anskaffa flygplan tillsammans skulle vi kunna dela kostnader bland annat för utveckling. Det schweiziska flygvapnet hade gjort sitt typval av nästa stridsflygsystem till nästa generations Gripen och de, liksom vi, såg fram emot ett långsiktigt framtida samarbete mellan våra flygvapen. Den 18 maj röstade den schweiziska befolkningen i en folkomröstning nej till en finansiering av anskaffning av Gripen. Jag har många gånger fått frågan vad jag tyckte om schweizarnas nej i folkomröstningen. Mitt svar är att om det är något som jag har mycket lätt att acceptera så är det folkets vilja i en demokrati. Jag uppskattar verkligen det samarbete som vi har inlett och hade självklart tyckt att det varit fantastiskt att tillsammans utveckla nästa version av Gripen. Våra flygvapen har närmat sig varandra under denna tid och vårt strategiska samarbete fortsätter även om vi nu inte kommer att anskaffa Gripen tillsammans.

Den 18 december 2013 fattades beslut om typvalet av Gripen till flygvapnet i Brasilien (FAB). Skillnaden med det brasilianska flygvapnets upphandling av Gripen, jämfört med Schweiz, är att flygplanen anskaffas direkt från industrin och inte via svenska staten. Däremot är brasilianarna intresserade av en överbryggande lösning där de har hemställt att få hyra ett antal operativa JAS 39 C/D från svenska staten tills att de fått sina egna Gripen levererade.

Vi har under året utvecklat samarbetet och relationen mellan våra flygvapen och jag är mycket tillfreds med det jag har hittills mötts av. Vi kommer att ha ett strategiskt samarbete över en lång tid framöver. Vi har, under hösten, stått som värdar för ett antal delegationer från det brasilianska flygvapnet som besökt Sverige. Jag har mötts av ett stort intresse och ibland förvåning från dem hur ett relativt numerärt litet flygvapen kan vara så effektivt och ha den operativa förmåga som vi har. Det har blivit klart för mig att det brasilianska flygvapnet inte bara vill anskaffa Gripen, utan man är intresserad av vårt sätt att operera med hela stridsflygsystemet. Här menar jag inte bara flygningen i sig utan även hur vi genomför flygstridledning och teknisk tjänst. Vår öppenhet och ”No-blame Culture”, med möjlighet och skyldighet att göra driftstörningsanmälan när något inte går som planerat, är något som vi vant oss med under åren men som i en internationell jämförelse är ganska unikt. Det är tillfredsställande för mig att det av andra operatörer, utanför Sverige uppmärksammas som något positivt. Jag är och har alltid varit övertygad om att vår kultur  är en mycket viktig del i vår verksamhet för att skapa rätt ”mindset” i syfte att kunna bedriva flygverksamhet på ett säkert och utvecklande sätt.

Det finns nu ett undertecknat avtal mellan FAB och SAAB om anskaffning av 36 stycken Gripen. Förhandling pågår för närvarande med den svenska staten om en uthyrning av Gripen C/D under en övergångsperiod. Vårt samarbete har konkretiserats då vi sedan den 1 november har två brasilianska stridspiloter på plats på F7 i Såtenäs. De genomför nu grundläggande flygutbildning på Gripen.

Vi kommer fortsättningsvis att analysera vidare områden som kan lämpa sig för att samarbeta inom, mellan våra flygvapen. Jag är övertygad att vi har mycket att lära av varandra och jag ser med tillförsikt fram mot vårt framtida samarbete.

Tillsammans
Vad gäller de internationella kontakterna och relationerna kan jag konstatera några saker. Vi har generellt sett ett mycket gott rykte bland de länder vi samarbetar med. Jag får personligen bekräftelser gång efter annan på att vi är den relevanta och trovärdiga partner vi strävar efter att vara. Min bestämda uppfattning är att detta är ett resultat av långsiktiga satsningar, att vi håller vad vi lovar och levererar det som vi kommit överens om. Man ska inte ta denna situation för given. Det gäller att underhålla och vårda dessa relationer som vilken annan relation som helst.

För mig personligen är möten med mina internationella kollegor mycket givande. Här får jag, inte bara bekräftelser utan också influenser och motivation att jobba vidare med utvecklingen av vår egen stridskraft. Personlig kännedom och förtroende kommer att vara avgörande i tider då vi sätts på prov. Då vi valt att bygga vår nationella säkerhet tillsammans med andra ser jag denna verksamhet som självklar och mycket viktig.

I morgon är det Nyårsafton. Tid för reflektion och framåtblick. Återkommer då.

Micael Bydén/FVC

Nästa år, 2015, firar vi Flygvapnet 89 år. FV är en yngling i jämförelse med de andra stridskrafterna. Utan några vidare jämförelser så är det en pigg, vältränad och mycket effektiv stridskraft vi talar om. Idag är den dessutom högt prioriterad och efterfrågan på den är större än på många år – kanske större än någonsin. Det leder i sin tur till att kraven och förväntningarna på den är hög. Det ska de vara och så här långt levererar stridskraften det som efterfrågas. Det gör den såväl här hemma som långt borta. Man måste dock vara på det klara med att hur effektivt FV än må vara så är resurserna ändliga, i vissa avseenden snart ändliga. Den numerär av personal och materiel som vi idag förfogar över, håller hög klass men är liten till numerär och volym.

Sju år…
Den 11 september i år var det på dagen sju år sedan vi drabbades av det senaste haveriet med dödlig utgång. Den 11 september 2007 kolliderade två stycken HKP9 utanför Ryd i södra Småland. Fyra unga män förlorade sina liv – Marcus, Patrik, Mikael och Hampus. En fruktansvärd olycka som drabbade många anhöriga. Det går inte att hitta något positivt i ett haveri som detta. Det finns inga ord som lindrar eller som kan förklara varför? Minnet av våra kollegor och vänner lever dock kvar. Det är viktigt att minnas, att komma ihåg och känna tacksamhet för alla de som inte är med oss längre, men som genom sina tidigare gärningar har bidragit till det vi idag har att vårda och utveckla. Tack…

Flygvapnets Minneshall i Tre Vapen på Banérgatan 62 i Stockholm

I morgon, på Nyårsdagen, har sju hela kalenderår passerat utan det oönskade haveriet. Eftersom vår verksamhet är igång tar jag dock inget för givet. Men, jag konstaterar att det aldrig tidigare har passerat en så lång period. Det är värt att kommentera och uppmärksamma. Resultatet är i sig positivt och är till stor del ett utfall av medvetet och proaktivt säkerhetsarbete. Vår flygverksamhet, med allt vad den innebär, bedrivs med minst samma nivå av säkerhet och kontroll som med jämförbara verksamheter militärt och civilt.

Men, det man måste vara medveten om är att vi under de senaste sju åren varit riktigt nära haveriet vid flera tillfällen. Incidenter som stannat vid ett allvarligt tillbud. Man kan till del gottskriva detta utfall till det gedigna arbete vi gör inom ramen för flygsäkerhetsarbetet. Samtidigt måste vi vara ärliga mot oss själva och medge att det varit ren och skär tur vid några tillfällen. Varför skriver jag detta? Det är en påminnelse för oss alla, oavsett var vi verkar inom FV/Flygoperatören, att aldrig släppa greppet. Att inte lämna något åt slumpen oavsett om det gäller planerings- eller genomförandeskedet. Alla som verkar i vårt system har per definition möjlighet att påverka flygsäkerheten, i båda riktningar. Jag förväntar mig att alla förstår det och att alla gör sitt yttersta i alla lägen, moment och situationer i syfte att vi ska undvika olyckan.

Förändringsarbete
Vi har genom åren genomfört en rad större förändringar. Dessa har, inte minst, motiverats av krav på rationalitet och effektivisering av verksamheten. Förändringar behöver inte innebära något negativt i sig. Förändringsarbetet kräver dock resurser och tid. I en komplex verksamhet måste man vara noggrann då man förändrar processer, rutiner och uppgiftsutlägg.

I samband med förra årsskiftet genomfördes det avslutande steget i den nya Högkvartersorganisationen där bla stridskraftscheferna flyttade från INS till PROD och utvecklingsuppgifterna lyftes från stridskraften. För FV innebar det i praktiken att Flygtaktisk stabs bemanning reducerades till nära halva styrkan och Flygvapenavdelningen behöll sin numerär trots att man fick fler uppgifter. En annan stor förändring som skedde inför året var ansvars- och uppgiftsfördelning mellan FM och FMV med koppling till Omdaning Försvarslogistik (OFL).

Som ett led i OFL kommer delar av Materielsystemkontor (MSK) Flyg att övergå till FMV i morgon. Det innebär att FMV blir tjänsteleverantör inom ramen för FM Flygoperatörs ansvarsområde. Under året har omfattande arbete genomförts för att uppdatera manualerna som beskriver verksamheterna rörande flygunderhåll och fortsatt luftvärdighet. Vidare har ett omfattande omstruktureringsarbete, under ledning av PROD FLYG, genomförts. Det arbetet har omfattat överföring av 134 befattningar från FM till FMV samt omfördelning av 104 befattningar inom FM.

Samtlig berörd personal har omhändertagits. Samarbetsklimatet mellan myndigheterna samt med såväl lokala som centrala ATO har under omstruktureringen varit mycket gott. Ett särskilt tack skall riktas till C F7 som ställt resurser till förfogande för omstruktureringen samt med sitt ledarskap starkt bidragit till en smidig överföring av uppgifter och personal.

Strax före jul fick vi besked om FlygI godkännande av tillstånden FSI 064 (RML V6D, Fortsatt Luftvärdighet) samt FSI 065 (RML V6A, Flygunderhåll) från och med 1 januari 2015. Vi ser fram emot fortsatt bra samarbete med FMV i dess nya roll.

Efterfrågade och prioriterade
I maj levererade den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen sin andra rapport. Den beskriver den negativa utveckling som skett i vårt närområde där den ryska försvarsreformen uppmärksammas och kommenteras. Vidare pekar rapporten tydligt ut prioriterade förmågor och system inom FM som på kort eller längre sikt bör säkerställas.

Det är uppenbart att flygstridskrafterna i många fall står i fokus. Det handlar inte minst om prioritering av luftförsvaret där anskaffningen av Gripen E och ett nytt, mer kvalificerat luftvärnssystem uppmärksammas. Ytterligare tillskott av tio stycken Gripen E, från 60 till 70, uttrycks i detta sammanhang. Rapporten nämner vidare behovet av anskaffning av ett nytt taktiskt transportflygsystem på sikt, behovet av förmåga till rörlighet, ett ändamålsenligt bassystem samt stöd med helikopterresurser. På den politiska nivån refereras återkommande till rapporten, dess innehåll och ambitionen att det kommande försvarsbeslutet ska spegla rapporten.

Den stora utmaningen för FM är att i planeringen kunna möta den ambition som Försvarsberedningens rapport pekar ut. Det nuvarande ekonomiska utrymmet möjliggör inte det under den period som definierats.

Prioriteringar och ambitioner i Försvarsberedningens rapport parat med omvärldsutvecklingen, innebärande ökat krav på nyttjande av flygstridskrafter gör att vi som verkar i FV behöver reflektera kring detta. För mig och Flygtaktisk chef innebär det att vi måste vinnlägga oss om att vi gör allt för att få ut den effekt som är möjlig. Detta gäller såväl i den skarpa insatsverksamheten som i den dagliga produktionsverksamheten. Vi måste som alltid göra det med hög kvalitet och säkerhet. Vi måste vara beredda att göra det vid varje givet tillfälle dvs alltid – här och nu. Vi måste göra det på sätt som säkerställer uthållighet. Vi kan förvänta oss att vi behöver göra ännu mer än idag. Med andra ord så är det bara att kavla upp ärmarna ytterligare ett varv, ta ytterligare ett djupt andetag och fortsätta leverera. Det är den prioriterades och efterfrågades lott. Vi vet att det finns en stor förståelse och acceptans för detta i vår verksamhet och vi möter positiv inställning och hög ambition ute på förbanden.

En annan reflektion som är viktig att ha med sig är att efterfrågan och prioritet inte är jämt fördelade mellan stridskrafterna. Det måste vi som verkar i FV förstå och förhålla oss till. Flygtaktisk chef och jag förväntar oss att vi gör det och att vi är ödmjuka inför detta faktum.

Världens bästa flygvapen – i vår storleksklass
Rubriken kan måhända andas förmätenhet och brist på självinsikt. Det är som alltid upp till betraktaren att bestämma det. För oss handlar det om att förmedla en positiv självbild, ett sätt att inte gömma sig bakom falsk blygsamhet och att ställa sig på sidan om en förhärskande Jantelag.

FV av idag är en kompetensorganisation av rang. I det första inlägget, Återblick 2014, finns det beskrivet som en paradox. Det spelar ingen roll vilket annat flygvapen vi jämför med, de riktigt stora eller de i samma storleksklass, så blir vår slutsats densamma: det är mycket få, om ens något flygvapen, som kan mäta sig i förmågebredd och effektivitet relativt den resurs (personal och materiel) som står till buds. Vi skriver inte det för mästra eller skryta. Det är en slutsats som, om den stämmer, är värd att lyfta fram och kommunicera utåt. Det är en slutsats som är viktig för oss som verkar i FV att förhålla oss till, att vårda och utveckla och känna stolthet över. Det gör vi!

Vi vet att det är många ”därute” som är intresserade av och följer vår verksamhet. Det finns många som på olika sätt stöder oss som aktivt jobbar i FV och vår verksamhet. Vi tänker på er som verkar i frivilligorganisationer, kamrat- och intresseföreningar. Vi tänker på er som tidigare tjänstgjort i FV och på er som aktivt skriver om oss på sociala media. Alla som på något sätt engagerar sig i det vi gör motiverar oss att göra vårt yttersta. Tack för att ni engagerar er. Vi uppskattar det.

Till alla som läser detta inlägg vill vi passa på att tillönska ett riktigt Gott Nytt År!

Väl mött 2015!

Micael Bydén                                  Gabor Nagy
Flygvapenchef                                Flygtaktisk chef

I våras fick 3:e helikopterskvadron en förfrågan om vi kunde åka på en mission till Adenviken med Helikopter 15 och basera ombord på ett nederländskt fartyg. Svaret blev naturligtvis ja och där började en resa som blivit krokigare än vi kunde tro. Vi fick ett par veckor på oss innan det var dags för en rekognoseringsresa till Nederländerna för att se fartyget och kontrollera om det skulle kunna fungera. HNLMS Johan de Witt är en så kallad LPD-Landing Platform Dock som kan bära amfibiefartyg med trupp samt upp till sex helikoptrar. Det borde inte vara något problem att placera två Helikopter 15 där men så enkelt var det inte. De flesta helikoptrar som används på fartyg kan fälla rotorbladen för att lätt komma in i hangaren, det kan inte Helikopter 15. Med några centimeters marginal visade det sig dock att vi kommer in. Detta och en mängd andra detaljer var viktiga ingångsvärden för vår fortsatta planering som tog fart efter semestern.

HKP 15 på Carlskrona

Många trodde att detta var samma sak som ME 02 och 03 då vi baserade på HMS Carlskrona men att basera på en annan nations fartyg kräver mycket analys av regelverk, arbetsmetoder och ansvarsfrågor. Under hösten har detta gjorts och ett MOU (Memorandum Of Understanding) har skrivits mellan länderna. Detaljarbetet för att bland annat kunna sända och ta emot svensk data via Nederländsk transmission till svenska datasystem har varit minst sagt prövande. Ett antal specialutbildningar har genomförts för att vi ska kunna ta hand om vår materiel när vi är borta och inte har svenskt stöd med oss. Vi har även utbildat oss i sjösäkerhet, fartygslandningar, internationella orderverk och juridik samt missionsutbildning som behandlar de omständigheter som råder i Somalia och dess närhet.

Huvudsakliga uppgiften för EU NAVFOR Operation Atalanta är att skydda fartyg som transporterar mat till nödställda i Somalia. Fartygen är utsända av FN inom ramen för livsmedelsprogrammet World Food Programme (WFP). Andra uppgifter är att skydda Afrikanska Unionens sjötransporter till Somalia, övervaka fisket utanför Somalias kust samt avvärja och bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg. Den legala grunden för insatsen utgörs av FN:s säkerhetsrådsresolution 1816 (2008).

Stridsbåt 90

Det svenska bidraget, ME 04, består av ett styrkehögkvarter, en amfibieenhet med två Stridsbåt 90 och en helikopterenhet med två Helikopter 15. Styrkehögkvarteret leds av konteramiral Jonas Haggren och den svenska kontingenten, SWECON, leds av överstelöjtnant Anders Åkermark. Helikopterenheten består av en planerings- och underrättelseenhet, en helikopterbesättning och en underhållspluton. Uppgifterna för helikopterenheten blir spaning, identifiering och rekognosering samt stöd åt övriga enheter vid t.ex. bordning och kustnära uppträdande.

Vi är nu utbildade, tränade och samövade och känner oss väl förberedda att ta oss an uppgifterna som väntar. Jag ser fram emot att få leda helikopterenheten i en helt ny roll, baserad ombord på en annan nations fartyg, med en uppgift där vi faktiskt kan bidra och göra skillnad för människor som har det svårt. Den 12:e januari flyger vi ner till Den Helder och mönstrar ombord på HNLMS Johan de Witt.

Per Skantz, Chef helikopterenheten ME 04

I torsdags, 8 januari, lämnade den parlamentariska luftförsvarskommittén över sitt slutbetänkande till Försvarsminister Peter Hultqvist. Kommitténs arbete har genom kommittédirektivet (Dir. 2012:68) kortfattat varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå för luftförsvaret.” Överstelöjtnant Fredrik Pålsson, som dagligdags tjänstgör vid Ledningsstabens Inriktningsavdelning i Högkvarteret, har varit Försvarsmaktens expert i arbetet. I följande inlägg ger han oss en beskrivning av arbetet samt slutsatserna i betänkandet. Jag hoppas att inlägget triggar intresset och nyfikenheten att ta del av betänkandet. Det råder inget tvivel om att luftförsvaret utgör en mycket viktig del i försvaret av Sverige. Betänkandet kommer att vara vägledande för val av framtida lösningar. Dokumentet hittar ni via bifogad länk.

Micael Bydén/FVC

Varför utreda det framtida luftförsvaret?
Den senaste luftförsvarsutredningen genomfördes 1967, LFU 67, så tiden kan nog anses vara inne, men bakgrunden till luftförsvarsutredning 2040, tydliggörs i slutbetänkandets kapitel 1.2, där det beskrivs att ”… Försvarsutskottet har pekat på att luftförsvaret är en mycket väsentlig del av Sveriges försvarsförmåga och utgör ett viktigt element i våra internationella försvarssamarbeten (bet.2010/11:FöU4). Utskottet anförde i betänkandet att stridsflygsystem är mycket komplexa system med långa utvecklingstider (10–15 år) och mycket långa livscykler (50–60 år). Utvecklingen pekar, enligt utskottets bedömning, mot en ytterligare integrering av utvecklingskapacitet och stärkt samarbete mellan länder. Det är därför, enligt utskottets mening, viktigt att ha en långsiktig strategi för vilka förmågor Sverige behöver och för hur anskaffningen av kostnadseffektiva system kan genomföras.”

Trender inom framtidens luftförsvar
Den militära utvecklingen sedan det kalla kriget har medfört stora förändringar för luftförsvaret de senaste 30 åren. Prestanda har i alla avseenden förbättrats. Hastigheter och räckvidder för vapenbärare och vapnen har ökat. Sensorsystem ser allt längre och vapnens precision har ökat. Samtidigt har vapenplattformar och vapen i ökad utsträckning getts smygegenskaper. Nya koncept utvecklats i samband med de tekniska landvinningarna och som ett svar på nya operativa behov.

Tre trender av vikt för ett modernt luftförsvar:

• De flygande plattformarna blir dyrare och färre, men varje plattform får samtidigt större förmåga.
• Långa räckvidder hos moderna luftmaktsvapen suddar ut skillnaden mellan defensiva och offensiva förmågor.
• Stater som avser använda luftmakt i kris eller krig anskaffar egna långräckviddiga attackvapen. I närområdet har eller planerar flertalet av Sveriges grannländer (utom de stridsplanslösa staterna) med något undantag, vapen eller anskaffningsprogram för kryssningsrobotar med 300 km räckvidd eller mer.

2040 – ett relevant tidsperspektiv?
När direktivet presenterades var det många som reagerade på årtalet 2040. Går det överhuvudtaget att göra en seriös bedömning mot 2040. Svaret är förstås både ja och nej. Med det menar jag att genomföra en säkerhetspolitisk bedömning 25-30 år framåt i tiden förstås är mycket svårt. Att med rimlig säkerhet fastslå hur Sverige och närområdet kommer att se ut 2040 låter sig svårligen göras. Alla som arbetat med långsiktig utveckling vet dock att man kan ta fram alternativa omvärldsbeskrivningar som spänner upp ett utfallsrum som i möjligaste mån täcker in möjliga/rimliga alternativa säkerhetspolitiska utvecklingstrender. Så har även denna kommitté arbetat. Till det går det att med omvärldsanalysens hjälp kartlägga hur vårt närområde bedöms komma att se ut vid givna tidpunkter, d.v.s. hur den operativa kontexten kan se ut samt vilka förmågor och system som bedöms finnas i vårt närområde och utifrån detta spela kring egna förmågor och system vid en given tidpunkt. Med hänsyn tagen till trenden med en ökad livslängd på luftförsvarssystem, innebär det att de system som anskaffas runt 2020-2025 sannolikt kommer att fortsatt vara operativa 2040, men även efter. Till det bör man komma ihåg att vi är redan i perioden 2020-2025 i FMP-arbetet. Detta gör enligt min mening att 2040 är ett relevant tidsperspektiv att studera i en sådan här utredning.

Slutbetänkandet
Med ovanstående som grund, skulle jag vilja göra några reflektioner kring kommitténs arbete och slutbetänkande. Jag inleder med att konstatera att det finns en bred parlamentarisk uppslutning kring slutbetänkandet, vilket förstås är mycket positivt. Jag konstaterar också att kommittén är tydlig med vad ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå” innebär för luftstridskrafternas operativa effekt 2040.

I slutbetänkandets kapitel 2 beskrivs luftmakt och framtida luftoperationer. I kapitel 3 & 4 beskrivs förmågeutveckling inklusive stridskrafter i vårt närområde samt den framtida tekniska utvecklingen. Kapitel 5 beskriver utvecklingen avseende samarbeten inom luftförsvarsområdet och kapitel 6 beskriver försvarsindustriella förutsättningar.

Kapitel 2 till 6 skapar på så sätt grunden för att kommittén i kapitel 7 ska kunna spänna upp ett utfallsrum av olika förmågealternativ, som sedan analyseras och värderas, för att i kapitel 8 skapa och bedöma realiserbarheten av luftförsvarsstrukturer. I kapitel 9 redovisar kommittén sina överväganden, för att i kapitel 10 presentera mål för framtida luftstridskrafter.

Resultatet – Mål för det framtida luftförsvaret
Kommitténs uppgift har varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret 2040, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. För att kunna föreslå dessa mål, var kommittén tvungen att bryta ner framtida förmågebehov på förbands- och systemnivå i syfte att skapa en uppfattning om den operativa effekten hos olika luftförsvarsstrukturer. Det var dessutom nödvändigt att komma ner på en sådan nivå för att kunna göra en rimlig ekonomisk bedömning kring strukturerna.

Kommittén beskriver i kapitel 8 en struktur (1) som anses behövas för att lösa uppgiften väpnat angrepp (VA) kring 2040, men konstaterar att en sådan struktur inte ryms inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. Därför tas en annan struktur (1, reducerad) fram med målsättningen att rymmas inom den angivna ambitionsnivån. Denna reducerade strukturen visar sig, inte helt oväntat, inte kunna lösa uppgiften VA, utan bedöms av kommittén kunna klara av att lösa uppgifter inom ramen för territoriell integritet, om än med vissa begränsningar.

Då uppgiften till kommittén är att föreslå mål som ska rymmas inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”, föreslår kommittén således strukturen (1, reducerad) som en grund för att på sikt kunna öka försvarsförmågan och beskriver då vägen framåt för dagens luftstridskrafter. Det handlar om ett antal förslag som ska underlätta att successivt nå en förbättrad luftförsvarsförmåga. Dessa områden beskrivs med två olika prioriteringar i kapitel 10, där områden som fått prio 1 är de som kommittén anser ska satsas på i första hand på vägen mot målet, men att även prio 2 områden bör genomföras för att uppnå målet.

Avslutningsvis
Jag har här beskrivit en begränsad del av slutbetänkandet och jag skulle vilja uppmana alla som har ett intresse för framtids- och utvecklingsfrågor, både inom som utom FM, att läsa slutbetänkandet och fundera igenom men också föra diskussioner kring de skrivningar som återfinns. Jag hoppas förstås att dokument ska öka fokus på den långsiktiga planeringen, i syfte att minska ryckigheten och skapa en större kunskap och stabilitet kring långsiktig förmågeutveckling, eller som överlämnandet avslutas på regeringens hemsida, ”Resultatet från utredningen ska utgöra underlag för en långsiktig strategi för vilka förmågor som Sverige behöver inom luftförsvarsområdet.” – Vi håller förstås tummarna för det!

Fredrik Pålsson
Expert i den parlamentariska luftförsvarskommittén
HKV LEDS INRI